1 maj med Kommunisterna

Partikamrater förbereder 1 maj i Stockholm.

Stockholm

9.30 Möte vid La Mano, monumentet över de svenska Spanienfrivilliga, Katarinavägen

12.00 Hötorget Tal av Kjell Bygdén m.fl.
Arrangörer: Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, Greklands KP-KKE, Irans Tudehparti
Iraks KP, Chiles KP, Bolivias KP, FMLN El Salvador

Göteborg

Vi möts 1:a maj mellan kl. 11.00 – 14.00 på Järntorget.

Malmö

FRED, ARBETE & SOLIDARITET
Triangeln kl. . 11.30
Tal: Victor Diaz De Filippi SKP, Håkan Jönsson SKU, samt från broderpartier och solidaritetsorganisationer.
Musik: Trubadurer Ronny och Kjell

Piteå

Möte på Byxtorget kl.11.00 till 14.00
Tal: Arnold Stenman m.fl.

Gällivare

Samling kl. 13.00 Vassaratorget
Demonstration kl. 14.00
Tal av bl.a. Fredric Olofsson (SKP)
Arrangör är LO (fackförbunden).

Pajala

Pajala Möte och Demonstration start kl. 10.00
Arrangör:  LO

Gävle

Samling inför demonstrationen Folkets Hus 13.30

Möte Slottstorget 14.30

Arrangör LO.

SKP manar till stark uppslutning under de fackliga fanorna.

Svensk-Koreanska föreningens höll årsmöte

Lördagen den 17 april höll Svensk-Koreanska föreningen sitt årsmöte följt av ett offentligt möte.

Det offentliga mötet inleddes med att Nordkoreas ambassadör Ri Hui Chol redogjorde för situationen och utvecklingen i Nordkorea.

Nordkorea har under 2009 riktat sitt fokus på den ekonomiska utvecklingen i landet. Ri Hui Chol understryker att Nordkorea står starkt politiskt och militärt men att den ekonomiska sektorn behöver utvecklas. För att göra det så genomfördes under 2009 flera framgångsrika kampanjer med syfte att öka livsmedelsproduktionen och modernisera den lätta industrin. En annan del av denna ansträngning var den valutareform som genomfördes i början av december 2009.

Valutareformen har gett upphov till mycket spekulationer hos västmedia som i den vill se ett tecken till Nordkoreas nära förestående kollaps. Ambassadören avfärdade bestämt dessa rykten och betonade att beslutet om valutareformen var korrekt men att det förekom felaktigheter på tjänstmannanivå i genomförandet, vilket gjorde att det uppstod vissa problem. Dessa problem övervanns dock snabbt och det ekonomiska livet återgick till det normala, stärkt av valutareformens genomförande.

Efter ambassadörens inledning visade Inger Johansson bilder från sin resa i Nordkorea i april 2009. Hon lyfte bland annat fram hur miljonstaden Pyongyang är planerad så att människor kan gå, cykla eller åka kollektivtrafik till jobbet, något som i klimatproblemets kölvatten blivit en framtidsvision för västvärldens storstäder. Ingers berättelser och bilder var en kraftfull motvikt till västmedias lögnkampanj mot Nordkorea och visade ett kämpande folk, fast beslutet att gå sin egen väg. Mötet avslutades med traditionell koreansk mat samt koreansk sång och musik framförd av ungdomarna från koreanska ambassaden.

Oskar Mölleby

Protester mot Bemanningsföretagens dag

På torsdag den 22 april arrangerar Bemanningsföretagen sin egen dag, med åtföljande årsmöte. Bland de inbjudna gästerna märks Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall som skall ge sin syn på frågan om LAS och rätt till återanställning vid uppsägningar. Även arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin tillhör de inbjudnas skara.

Bemanningsföretagens dag kommer dock inte att gå obemärkt förbi.

Jobbupproret kommer att arrangera en manifestation utanför Wennergren Center Fest & Konferens, Sveavägen 166 i Stockholm. Manifestationen börjar kl. 16.00 och riktar sig mot de otrygga anställningar som blivit följden av att förbudet mot privat arbetsförmedling upphävdes i samband med anpassningen till EU:s regelverk för arbetsmarknaden.

Jobbupproret rikta sin protest mot bemanningsföretagen och parollerna för manifestationen är något oklara men ”Ja till fasta jobb – nej till bemanningsföretag”, ”Ja till fasta jobb – nej till daglöneri”, och ”Trygga anställningar” lär finnas på plats. Och självklart skall protesten ses som ett uttryck för den kamp arbetarrörelsen vill föra för att försvara de arbetsrättsliga landvinningar som under lång tid har vunnits. Landvinningar som vi inte är beredda att uppge för de nya modeorden globalisering och flexibilitet.

Avtalsrörelsen allt märkligare

Den avtalsrörelse som nu pågår och som för en del LO förbund redan är avslutad blir allt märkligare för varje dag.

I november 2009 spikade LO centralt de krav som de olika förbunden skulle driva gemensamt i avtalsrörelsen. I dessa krav framhöll man att i pengar skulle det nya avtalet ge ca 540 kr per månad samt att man spikade en låglönepott på 140 kr. Dessutom beslutade man att lyfta upp de enorma problem som var och är förknippade med bemanningsföretagen, vilka är ett verksamt vapen för arbetsköparna att kringgå LAS. Vidare beslutade man att de sk industriförbunden skulle förhandla klart först för att sätta ”märke” för de andra förbunden.

I LO:s ursprungliga krav framgick också att man strävade efter ett ettårsavtal. Fördelen med korta avtalsperioder är att man då får en möjlighet att skriva nya avtal utan att förbunden är bundna av fredsplikten. I den strategin ingår att om arbetsköparna vill ha längre avtalsperioder så blir det något man kan gå med på under förutsättning att det kostar för arbetsköparna.

Under samma period hävdade Svenskt Näringsliv att avtalet måste bli ett 0 avtal.

När så avtalsrörelsen inleddes mellan industrins arbetare och tjänstemän med dess motpart Teknikföretagen splittrade Teknikföretagen upp arbetare och tjänstemanna facken genom att skriva ett separatavtal med industrins tjänstemän genom att teckna ett avtal med Unionen.

IF-Metall tecknade sedan ett 2 års avtal som ger metallarbetarna ett lönelyft på 392 kr/ mån eller i procent 2,6%. Samtidigt som SCB beräknar att inflationen under samma period blir 2,1%. Dessutom valde IF-Metall att förlänga det lönesänkningsavtal på 20% man tidigare tecknat att gälla fram till 31/10 2010. Frågan om bemanningsföretagen löste Metall genom att genom ett nytt avtal förstärka LAS genom att uppsagda metall-medlemmar  under de första 6 månaderna inte får ersättas av personal från bemanningsföretag. Metall skrev alltså under ett avtal som inte på något sätt kan betecknas som något annat än ett 0 avtal och därmed ett lönesänkningsavtal.

Avtalet har väckt avsky och bestörtning bland många metallare och metall i Västerbotten krävde därför att avtalet måste ut på medlemsomröstning innan det skrevs under. Ett krav som Metalls avtalsråd bestämt avvisade.

Efter metallavtalet har flera andra förbund tecknat avtal med liknande innehåll. Byggnads har tecknat ett nytt avtal som i pengar ger den enorma löneökningen med 1 krona och 60 öre per timme eller i månad räknat 260 kronor. Frågan om bemanningsföretagen som inom byggbranschen är ett jätte problem löstes på så vis att inhyrning av personal som beräknas vara mer än 5 veckor måste förhandlas. Total kapitulation alltså.

Samtidigt som allt detta skett har fackförbundet Pappers som ingår i industrigruppen, den grupp som enligt LO alltså först skall vara klara med sina förhandlingar innan de övriga förbunden börjar sina förhandlingar, den 16 april tagit ut sina medlemmar i strejk. Anledningen till detta är enligt pappers förbundsledning att det förslag till avtal man fått är ett lönesänkningsavtal samt att frågan om bemanningsföretagen inte är löst. Uppenbart är att Pappers förbundsledning förstått det som övriga förbundsledningar inte förstått.

Så här långt kan man därför säga att hela det upplägg LO lade upp inför avtalsförhandlingarna har krackelerat och arbetsköparna har vunnit allt som går att vinna. LO:s klassamarbets politik har uppenbarligen nått till vägs ände.

Lars Lundberg

Facklig sekreterare SKP

Lavaldomen har medfört social dumpning i Danmark

Den danska utstationeringslagen ändrades för drygt två år sedan för att motsvara Lavaldomen. Nu blåser de danska byggfacken till strid eftersom lagändringen har medfört social dumpning.

Förslaget kom från den danska Lavalkommissionen, som leddes av den före detta teaterchefen Michael Christiansen med ledamöter från nio huvudorganisationer och fyra departement. En ändring av den danska lag som implementerar utstationeringsdirektivet ska både tillmötesgå EU och bevara den danska avtalsmodellen, var den danska regeringens uppdrag till kommissionen. Syftet var att bevara så mycket som möjligt av de gällande spelreglerna.

I ett tillägg till utstationeringslagen föreslog Lavalkommissionen att blockader eller strejker för avtalsenlig lön ska kunna användas mot utländska företag liksom mot danska på tre villkor: Avtalen ska vara desamma som har slutits av ”de mest representativa arbetsmarknadsparterna i Danmark”, de ska gälla i hela Danmark och det ska tydligt framgå hur stor lönen ska vara [minimilön].

Det ska stå helt klart för de utländska företagen och deras anställda från andra länder vilken lön som gäller. Ett problem som antyds i utredningen är vad som ska kunna räknas in i en sådan minimilön. Det kan bli problematiskt att räkna in bidrag till avtalspensioner, och bidrag till utbildningsfonder som utstationerade anställda inte kan dra nytta av. Däremot bör semester och barnledighet räknas in.

Konfliktåtgärder, såsom blockader eller strejker, föreslås kunna användas för att få avtal med utländska företag liksom mot danska, förutsatt att avtalet slutits av de mest representativa parterna på arbetsmarknaden, det gäller i hela Danmark och att lönernas storlek tydligt framgår.

Danska LO och arbetsgivarorganisationen DA stod helt eniga bakom förslaget. Även arbetsmarknadsminister Claus Hjort Frederiksen var nöjd: ”Utredningens förslag säkrar den danska modellen och konflikträtten. Därmed finns ingen motsättning till EU-rätten.”

[Svenskt Näringslivs Jan-Peter Duker gör en annan bedömning: ”Jag är tveksam till om den danska lösningen är förenlig med EU-rätten.”]

Claus Hjort Frederiksen lade fram ett lagförslag för den danska riksdagen, folketinget, med samma innehåll som i utredningen. Folketinget tog ställning till förslaget i december 2008. Förslaget stöddes av alla partier i folketinget, förutom vänsterpartiet Enhedslisten och högerpopulistiska Dansk Folkeparti.

Den reviderade utstationeringslagen förhindrar danska fackförbund att tillgripa konfliktåtgärder mot utländska företag för att ingå kollektivavtal som ligger i nivå med vad danska företag har ingått. I lagen hänvisas till kollektivavtalens minimilöner, så kallade Lavalavtal. Det menar Finn Sörensen från EU-kritiska Fagbevægelsen mod Unionen, är helt fel strategi.

– Accepterar vi minimilöner befinner vi oss på ett sluttande plan, säger Finn Sörensen

Han befarar att minimilönerna i praktiken blir ett lönetak, och vad man åstadkommit då är att man legaliserar lönedumpningen. Man lagstiftar om att det ska finnas ett A- och ett B-lag på arbetsmarknaden.

Drygt två efter införandet av så kallade Lavalavtal (eller b-kollektivavtal) blåser byggfackens samarbetsorganisation, Byggefagenes Samvirke, till strid mot den sociala dumpning som lagändringen medfört.

Det frontalangrepp mot den danska arbetsmarknaden som inleddes med EU-domstolens avgörande i Lavalmålet ska bekämpas slås det fast i ett uttalande från den 16 mars: ”Lavaldomen var ett politiskt övergrepp som sedan förvandlades till dansk lagstiftning.”

Det betyder enligt ordföranden i Byggefagenes Samvirkens organisationsutskott, Bo Rosschou, att man avvisar de så kallade Lavalavtalen.

– Det har visat sig att varje gång vi har träffat på ett utländskt företag, så har det på ett eller annat sätt varit en dansk bulvan. Vi i Malernes Fagforening har själva varit i den situationen att vi ingått ett b-kollektivavtal med en polsk ägare, som vi sade upp då det visade sig att han hade fast adress i Danmark sedan tre år. Han blev därefter erbjuden ett danskt kollektivavtal eftersom det första hade ingåtts på falska grunder, säger Bo Rosschou.

Det är den linjen som byggfacken nu kommer att driva i kampen mot social dumpning. I uttalandet från Byggefagenes Samvirke heter det:

”Folketingsmajoritetens – och fackföreningsledningens – införande av a- och b-kollektivavtal är ett stort hot mot solidariteten på arbetsplatserna. Därför kommer vi inte att acceptera b-kollektivavtal. De innebär social dumpning, illojal konkurrens och minskade skatteintäkter. Arbetsgivare som vill ha b-kollektivavtal är oseriösa.”

Gösta Torstensson

”Dödsmarsch” i protest mot regeringens politik

Mats Eriksson från Sociala Medborgargardet skräder inte orden i sin kritik mot regeringen.
– Det finns massor av exempel på hur sjuka och svaga behandlas, rena rama utrotningspolitiken, säger Mats Eriksson.

Sociala Medborgargardet för Allas Rätt Till Acceptabel Social Trygghet arrangerar den 20 april i Stockholm en protestmarsch mot hur sjuka och svaga behandlas i Sverige idag. Mats Eriksson som kommer från Sandviken och är medlem i Sociala Medborgargardet ska tala.

– Dödsmarsch kallar vi det på grund av regeringens politik mot sjuka och andra svaga grupper.  Det är väl ingen nyhet att flera tagit livet av sig på grund av att de ställs inför valet att bli arbetsprövad eller tvångssysselsättas eller att bli helt utan pengar, säger Mats Eriksson.

– Socialen är ju inte att tänka på ens för en tvångsfriskskriven sjuk av den enkla anledningen att är du friskskriven så är du ”frisk” oavsett hur sjuk du är i verkligheten.

För att överhuvudtaget komma ifråga för socialbidrag måste en person stå till arbetsmarknadens förfogande och därmed är personen tvingad att ta all sysselsättning som ”erbjuds”, menar Mats Eriksson.

– Redan idag lever många på sin sambo, är du däremot ensamstående så är det kört, då är det sysselsättning eller arbetsprövning tills du stupar som gäller alternativet är att stå helt utan inkomst.

– Vi hoppas att med denna protest uppmärksamma problemet för sjuka och svaga och skapa lite kontakter för att senare kunna göra lite mer aktioner och protester!

Fotnot: Läs mer om marschen på Sociala Medborgargardets hemsida.

Lyckat valupptaktsmöte i Stockholm

Sveriges Kommunistiska Parti genomförde helgen den 10-11 april i Stockholm partiets centrala valupptaktsmöte. SKP ställer upp i höstens riksdagsval under namnet ”Kommunisterna”, samt i flera kommuner och landsting (på SKP.se finns ett pressmeddelande om mötet).

Victor Diaz De Filippi, ordförande i SKP, höll talet nedan.

Sveriges Kommunistiska Parti bestämde på sin 35:e kongress som hölls 2009 att partiet ska ställa upp i riksdagsvalet 2010. Motiveringen var både politisk och organisatorisk. Politisk genom att den s.k. oppositionen har som enda intresse att sitta vid köttgrytorna och har kapitulerat fullständigt gentemot EU:s fyra friheter vilket har reducerat rikdagen till en myndighet vars enda uppgift är att effektuera EU-byråkratins nyliberala politik. Än mer tragiskt är att Vänsterpartiet har i sin iver att få tillträde till någon ministerpost givit upp viktiga politiska mål som lagen om budgettaket och att Ohly vid flera tillfällen börjat tala sig varm om EU, allt för att visa Socialdemokraterna att de är ett regeringsdugligt parti. Om vi har en regering och en opposition som tillåter att Sveriges politik ska vara EU-byråkratins politik då innebär det att rent politiskt finns väldigt litet som skiljer de båda blocken åt från varandra. Och eftersom det aldrig kan vara Kommunisternas uppgift att stärka kapitalets makt över det arbetande folket så kan vårt parti omöjligen stödja en opposition som går i kapitalets ledband så tydligt som vår s.k. opposition gör.

Frågan som man måste ställa sig är om det finns utrymme för vår politik och om det finns möjlighet att idag få förtroende för att föra en sådan politik? På båda frågorna kan man helt klart svara ja. Med dagens kroniska massarbetslöshet, enorma bostadsbrist och inhumana sjukförsäkring politik så är det inga problem att skörda framgång för vår politik och det finns krafter i samhället som är villiga till att skrida till handling för att genomföra en ny politik, se bara på alla de ungdomar som de senaste åren har genomfört aktioner med olika grader av framgång och se vad som hände efter att den borgerliga regeringen genomförde försämringar i A-kassan. Tusentals människor gick ut och demonstrerade och krävde en politisk strejk. Dessa exempel visar tydligt att svagheten ligger hos oss själva, att vi idag inte förmår att organisera och leda dessa protester så att vi får större genomslag i valen. Men det är en organisatorisk fråga och inte en politisk sådan. Det betyder att vi kan med gott samvete säga att Kommunisternas politik är korrekt för den skapar arbete, den bygger bort bostadsbristen och den tillåter folk att vara sjuka. Vår politik är den diametralt motsatta från den som de olika blocken i riksdagen vill föra.

Som jag tidigare nämnde så fanns det organisatoriska aspekter som kongressen tog i beaktning när den biföll motionen om att ställa upp i riksdagsvalet 2010. Vi vet alla att vid valen så ökar intresset markant för de olika politiska partierna t.o.m. för mindre partier som vårt. Därför är det viktigt att vi inte reducerar oss med att endast ställa upp i kommun- och landstingsvalen, att vi utnyttjar chansen, när folk är villiga att få reda på mer om partiet, att presentera vår politik i sin helhet. På så vis kan vi dra fördel av valet för att organisera enskilda medlemmar och sympatisörer, dra igång lokalorganisationer som har svårt att skapa ett kommunalpolitiskt program men också att vi ökar aktiviteten bland redan aktiva medlemmar. Möjligheterna att föra ut vår politik är oändlig mycket större idag än vad den var för 20år sedan p.g.a. internet. Den nya tekniken blir allt viktigare som informationskanal och när tidningarna t.o.m. publicerar artiklar om att papperstidningar och TV-reklam har till stor del spelat ut sin roll då måste vi bli bättre på att ta till oss de nya sätten att få ut vår politik. Det bästa med internet är att oavsett vad man producerar så är kostnaden låg och tillgängligheten för väljarna är total. Till skeptikerna som anser att jag överdriver så säger jag bara ”Piratpartiet”. Ett parti med en fråga som i grund och botten förde hela sin valkampanj genom internet resulterade i att de fick plats i EU- parlamentet.

Det finns människor som delar vår syn på politiken men som påstår att man slänger bort sin röst genom att rösta på ett litet parti men det finns inget mer bortkastat än att rösta mot sin egna politiska övertygelse. Om det politiska etablissemanget har lyckats med att få en att tro något sådant då har man redan givit upp kampen på förhand för det finns inget bättre för kapitalet än att ha en defaitistisk arbetarklass som agerar mot sina intressen när den t.o.m. inser att den läger sin röst på något som den anser är vara dåligt när det finns ett annat alternativ. Vi måste få folk ur villfarelsen om att det är storleken på partiet som avgör kvaliteten på politiken och vi måste utnyttja valet för att ideologiskt förklara att den borgerliga parlamentarismen är inget annat en kamparena, en arena som till sin natur är mindre viktig än den kamp som förs ute på gator och torg, på arbetsplatser o.s.v.

Det är också viktigt att förklara för folk anledning till att vi ställer upp i riksdagsvalet trots våra begränsade resurser och då menar jag inte enbart med att vara ett politiskt alternativ utan också det faktum att redan i arbetarrörelsens barndom så slogs det fast att kommunisterna aldrig kan överlämna kampen till den liberala delen av arbetarrörelsen d.v.s. reformister och liknande utan kommunisterna måste axla det historiska ansvar som den vetenskapliga socialismen har visat att vi har för att ta tillvara arbetarklassens intresse, att vi är de som ska vägleda de arbetande och agera som förtrupp.

Valet för oss i partiet ska inte ses med de ögon som de styrande ser på det, nämligen en kamp om röster och mandat utan som en organisatör som gör att partiet kan stärkas med nya kontakter och medlemmar. Problemet har varit att partiet har varit dåligt på att tillvara ta dessa nya kontakter så att de har försvunnit ur, i brist på bättre ord, våra klor. Det är något som vi, om tiden räcker till, bör diskutera under denna valkonferens.

Nåväl, jag ska inte tråka ut er mer men jag vill avsluta med att det är viktigt att vi går in i kommande valrörelse med entusiasm och motivation, inte för att få fler röster men för att stärka partiet moraliskt, organisatoriskt och ideologiskt så att vi efter valrörelsen kan utnyttja den kraft och aktivitet som valet har gett oss för att bygga ett starkare Sveriges Kommunistiska Parti.

Majoritet mot euron

Svenskarnas motstånd mot euron är fortfarande stort enligt en alldeles ny opinionsundersökning. 55 procent av svenskarna säger nej till euron, medan ja-sidan stöds av 37 procent. 8 procent är osäkra eller vill inte svara. Det framgår av en opinionsundersökning som genomförts av Demoskop på uppdrag av banken SEB.

Om Sverige är med i EMU överlämnar vi all makt över vår ekonomiska och finansiella politik till Europeiska Centralbanken (ECB), menar kommunisterna.

Extremhögern utnyttjar dödsmisshandeln i Landskrona

Kommentar. Dödsmisshandeln i Landskrona diskuterades i SVT:s samhällsprogram Debatt i kväll. Den tragiska händelsen har även diskuterats i andra medier den senaste tiden, men framförallt i Landskrona.

På bland annat sverigedemokratiska och andra högerextrema bloggar har en misstänkt hängts ut på nätet, och på vissa sajter hängdes fel person ut. SD Landskrona gör partipolitik av brottet och utlovar ”en belöning på 5000 kr till den som hjälper polisen att gripa kvinnans mördare”. Nationaldemokraterna, som bildades av utbrytare ur Sverigedemokraterna år 2001, utnyttjar också situationen och ska hålla en manifestation på söndag i Landskrona.

Istället för att prata om ”kulturella skillnader” som Sverigedemokraterna gör, så borde de växande klassklyftorna bekämpas. Naturligtvis görs detta inte av SD och andra högerextremister eftersom de försvarar borgarklassens herravälde. Social rättvisa är det enda som kan hindra kriminalitet.

Fredrik Jönsson

Storbritanniens kommunistparti: Låt storpamparna betala för krisen

Storbritanniens kommunistparti har svarat på utlysandet av allmänna val med en varning till ”arbetare och människor i Storbrittanien”.

“De tre största partierna är i maskopi och försöker sig på ett tre-korts trick för att försöka låta de rika komma undan att betala för krisen”, enligt Robert Griffiths, generalsekreterare för det brittiska kommunistpartiet.

New Labour, Torypartiet och Liberal Demokraterna försöker alla spela samma kort; att dra in på sammhällstjänster, men de vill inte lägga korten på bordet och berätta hur mycket det rör sig om.

”Det finns ingen anledning att dra in på allmänna tjänster, avskeda tjänstemän eller dra in på pensionsrätter, låt storpamparna tvätta sin egen smutsiga byk”, kräver ledaren för kommunistpartiet.

Nästa »