Riktpunkt hade bokbord på Möllevångsfestivalen

Tidningen Riktpunkt medverkade med ett välbesökt bokbord på Möllevångsfestivalen i Malmö den 23-24 juli. Partimedlemmar sålde det aktuellaste tidningsnumret om SKP:s valkampanj, även en hel del tidigare utgåvor.

När aktivisterna packat upp bokbordet första dagen dröjde det inte länge förrän det var en skara som ställde frågor om tidningens innehåll och politiska dagordning, och så flöt det på under båda dagarna.

Fakta: Möllevångsfestivalen
- Av folket för folket!
Möllevångsfestivalen är ett lokalt förankrat kulturevenemang som bygger på närdemokrati genom att de som bor eller verkar i området är med och påverkar, utformar och genomför arrangemanget. Genom ett folkligt initiativ, ett stort ideellt engagemang och en stark gemenskap skapar vi en festival av folket för folket!
Källa: Mollevangsfestivalen.net

Boktips för stranden, hängmattan, parken eller balkongen

Nu är äntligen den svenska högsommaren här med värme och semester. Den tid vi är lediga och gärna kopplar av med en god bok. Redaktionen vill därför tipsa om böcker som är lämpliga som semesterläsning.

Alexander Mc Call Smith har skrivit 10 romaner om Damernas Detektivbyrå. Böcker som även blivit filmatiserade. Romanerna handlar om Mma Ramotswe som startade en detektivbyrå och döpte den till damernas detektivbyrå. Dessa böcker har blivit en enorm framgång och det beror sannolikt på att böckerna är annorlunda. De är inte speciellt spännande eller något annat som kan förknippas med deckare. Böckerna är mycket trevligt skrivna och präglas av en stor kärlek till Botswana i synnerhet och Afrika i allmänhet. Böckerna som är lättlästa och synnerligen trevliga passar utmärkt som semesterlitteratur. Dock är det en fördel om man läser dem i den ordning de kommit ut. Den första boken heter Damernas detektivbyrå och den senaste utgivna Tedags för normalt byggda damer.

I Sverige har utgivningen av deckare av svenska författare den sista tiden formligen exploderat. Vi nöjer oss med det bästa.
Leif GW Persson har skrivit en rad deckare som alla är både spännande och framförallt humoristiska. En huvudperson i Leif GW Perssons deckare är kriminalkommissarie Evert Bäckström. Kommissarie Bäckström är en lätt försupen mutkolv som dessutom är extremt reaktionär. Han betraktar polisens medvetna satsning på att få in kvinnor och invandrare i poliskåren som rena vansinnet. Enligt Bäckström har blattar och kåta kärringar ingenting att göra inom polisen. Själv betraktar Bäckström sig som en riktig polis, till skillnad från övriga. På ett mästerligt sätt blandar Leif GW Persson spänning, allvar och inte minst humor. Det finns en rad romaner att välja mellan. Varför inte börja med Den som dödar draken?

Thomas Bodström fd justitieminister har även han slagit sig på deckarförfattandet. Vi kan omedelbart konstatera att Bodström är betydligt mer lyckosam som författare än som politiker. Han har hunnit med tre deckare. Den första Rymmaren, sedan Idealisten och den senast utgivna Lobbyisten. Dessa deckare är alla präglade av spänning och humor. De utspelar sig i den politiska hetluftens miljö. Riksdagen och Rosenbad. Det är alltså miljöer som Bodström känner mycket väl. Detta ger hans böcker en extra krydda. Dessutom visar han en stor distans till sig själv när han skriver om sig själv i tredje person. Han kan tex skriva ”Den där Bodström var en mycket olycksalig man som minister”. Man kan faktiskt genom hans böcker spåra att han noterat den kritik han ofta och helt berättigat fått utstå. När han beskriver den moderate justitieministern Gerd Lundin är han helt suverän. Bodströms böcker bör läsas i den ordning de kommit ut. Handlingen i bok 2 bygger lite på vad som hände i bok 1. Böckerna platsar bland övrig semesterläsning.

Henning Mankell mästaren bland mästare har genom romanen Den orolige mannen avslutat sin serie om kommissarie Kurt Wallander vid Ystadpolisen. Detta har Mankell gjort genom att erbjuda oss läsare ett verkligt mästerverk sannolikt det bästa som skrivits om Kurt Wallander. Då skall vi ha i minnet att han tidigare har skämt bort oss läsare med det ena mästerverket efter det andra. För att nämna två, Danslärarens återkomst och Kinesen.
Den som ännu inte har läst Den orolige mannen har missat en del av svensk litteraturhistoria.

Jan Guillou har givit ut sina memoarer under titeln Ordets makt och vanmakt. Själv blir jag ofta störd av Guillous enorma självgodhet. Han verkar betrakta sig själv som det nav jorden cirkulerar kring. Boken ordets makt och vanmakt är en intressant läsning för de som vill fördjupa sig i och kanske förstå de svenska maoisternas 70 tal. Ganska brutalt avslöjar han de svenska maoisternas extremt reaktionär åsikter. Jan Myrdal som efter sin bok Rapport från en kinesisk by (en bok som inte rekommenderas då den är att betrakta som oläslig) fick kultstämpel inom den svenska maoismen. Hans ord blev därför lag. Guillou beskriver hur Myrdal gick till storms mot Guillou/Bratt efter deras IB avslöjande. Myrdal menade att avslöjandet var ett sätt att understödja socialimperialismen. Dvs Sovjet. Myrdal såg därför till att Guillou fick sparken från Folket i Bild/Kulturfront.
Den som har intresse av den svenska rödvinsvänstern under 70 talet får en behållning av boken annars är det tveksamt.

För den som inte nöjer sig med annat än politisk dynamit som semesterläsning vill vi varmt rekommendera två amerikanska författare.

Upton Sinclair 1878 – 1968 gav ut inte mindre än 90 romaner. Böcker där han i detalj avslöjade kapitalismens barbari. I stort detta alla hans böcker har blivit klassiker. För att nämna några titlar nämner vi Hur man gör dollars, Olja, Vildmarken.
Sinclair beskriver bland annat hur man på Fordfabriken bekämpade alla som försökte bilda fackföreningar. Det gick så till att Henry Ford som var bästa vän med delstats guvenören fick honom att frisläppa de fångar som var dömda för massmord, notoriska våldtäktsmän och övriga psykopater. Ford inhägnade därefter fabriksområdet och gjorde det därmed till privat område. Därmed gällde inte USA;s lagstiftning inom området. De frigivna fångarna anställdes därefter som fabriksvakter. De blev utrustade med uniform, batong, revolver och obegränsad tillgång till sprit. Deras arbetsorder var att gå runt fabriken och lyssna och så fort de hörde ett samtal som kunde tolkas så att någon talade positivt om fackföreningen så skulle vederbörande omedelbart slår ihjäl, vilket också skedde. Den amerikanska arbetarrörelsen kunde på så sätt rent fysiskt utrotas. Den som läser Upton Sinclair utan att känna stark sympati med kommunisterna saknar empati.

Albert E Khan 1912 – 1979 blev 1938 medlem i USA;s kp och skrev tillsammans med Michael Sayers det odödliga verket Den stora sammansvärjningen. Boken utkom 1951 på arbetarkulturs förlag.
I boken har författarna sammanställt mängder med officiella dokument som alla visar hur världens imperialistiska länder med USA i spetsen slöt sig samman för att tillsammans med de vita i Ryssland bekämpa Den stora Oktoberrevolutionen. Genom att författarna hela tiden hänvisar till officiella dokument blev boken den mest hatade av alla böcker av borgarklassen samtidigt som den blev älskad av världens arbetarklass.
Boken beskriver hur man lurade arbetare att ta värvning i USA: arme för att åka till Europa för att rädda världsfreden. När soldaterna upptäckte att de var i Ryssland och slogs mot socialismen blev det problem inom armen. Ett problem som armen bemötte med terror mot de egna soldaterna där mord och tortyr var vanligt förekommande. Boken är lika aktuell i dag som 1951. Läs den.

Att gå in på närmaste bokhandel för att köpa Upton Sinclair eller Albert E Khan är nog inte lätt. Ett välsorterat bibliotek eller ett seriöst bok antikvariat är nog vad som gäller. Skulle det visa sig vara besvärligt så uppmanas ni att inte ge upp. Varje sekund av sökande betalar sig hundrafalt.

Lars Lundberg

Uppmaning från de församlade strejkande till arbetarklassen och de militanta fackföreningarna i Europa

Vi sänder er en resolution – uppmaning antagen i dag, tisdag den 29 juni 2010 av alla arbetare i Aten som deltog i PAME:s strejk- demonstration framför Greklands parlament.

”Vi alla, tiotusentals människor som demonstrerar i Aten uttrycker än en gång vårt radikala motstånd till de brutala åtgärder mot arbetarrörelsen som vidtagits av den socialdemokratiska regeringen. Åtgärder som radikalt upphäver de landvinningar som vi åstadkommit under decennier av kamp gentemot monopolkapitalet.

Vi fortsätter orubbligt vår klassorienterade kamp med krav från den klassorienterade fackföreningsrörelsen i vårt land som uttrycks och representeras av PAME och samlar tusentals arbetare i sina led från olika fackföreningsorganisationer.

I denna tid och i många andra europeiska länder utvecklas de arbetandes kamp  mot sina respektive regeringar. Vi uttrycker vårt stöd och solidaritet med dem. Här är några gemensamma slutledningar framkommer ur denna kamp:

1. Arbetarklassen i alla europeiska länder upplever en enad genomarbetad strategi från de monopolistiska kapitalen. Denna strategi syftar inte enbart till att överföra alla konsekvenserna av kapitalismens kris på arbetarklassen utan framför allt till  att säkra den långsiktiga lönsamheten genom det totala avskaffandet av all arbetsrätt och genom en ökning av exploateringen. Vi möter den mest brutala och koordinerade paneuropeiska attack och våldsamma ansträngning från varje enskilt kapitalistland för att  säkra lejonparten åt sig själv. Denna tävling kommer att åstadkomma nytt lidande för alla människor.   
2. Regeringarna, endera neoliberala eller socialdemokratiska tillämpar samma hårda metoder. De uttrycker ett gemensamt intresse.
3. Landvinningar och fundamentala rättigheter som åstadkommits genom hård kamp, blod och uppoffring börjar nu avskaffas med ursäkt om att ”få ett slut på krisen”, en kris som föddes ur den kapitalistiska anarkin och dess enorma profiter. Det är en djup kris som ger uttryck för kapitalets historiska gränser, ett system vars rötter och arv föder massarbetslöshet, fattigdom, krig och förtryck.
4. EU- Europeiska Unionen har bevisats vara en union för kapitalister. Det är en union som tillsammans med den Internationella Valutafonden IMF och regeringar formar en koalition som berövar folket dess rätt till ekonomiska medel.
5. Europafacket bevisar ständigt att det inte är en fackföreningsorganisation, däremot en byråkratisk personalstab som huvudsakligen stöder Europaunionens strategi. Ansvaret hos dessa krafter för att de har nedrustat arbetarrörelsen genom sin försoningspolitik med kapitalet, klassamarbete och genom underkastelse är enormt.

Kära kollegor,

Huvudprioritetén är att möta dagens aktuella situation med en samordning av alla europeiska militanta fackföreningar och alla Europas arbetare.

I dag behöver vi mer än förut:

- Internationalism och arbetarsolidaritet

- Koordination av den militanta fackföreningsrörelsen

- Enad klassorienterad kamp och gemensamma mål

   i alla länder inom Europazonen.

Bakslagen inom social säkerhet, arbetsförhållanden, allmän hälsovård, utbildning, privatiseringen inom alla sektorer, massarbetslöshet, permanent förminskning av löner och pensioner. Med dessa bakslag försöker det kapitalistiska systemet att förstärka sig självt, genom att döma arbetare till arbetslöshet och degradering. Kvinnor, ungdomar och tonåringar kommer att få betala ett högt pris.

Kära arbetare i Europa,

Vi kan inte vänta! Våra insatser måste samordnas!

Vi grekiska arbetare, arbetslösa människor, immigranter, kvinnor, ungdomar och pensionärer uttrycker vår solidaritet med människorna i Spanien, Portugal, Danmark, Italien, Rumänien, Frankrike, med alla arbetare i alla de länder som går ut på gatorna och demonstrerar.

Vi uttrycker vår internationalism till alla europeiska arbetare som besegrar- lämnar bakom sig – det underkuvande, byråkratiska europafackets ledarskap och finner nya stigar med nya militanta, ärliga fackföreningar som organiserar vår motattack.

 Målet för vår kamp måste vara en motattack till de handlingar som motarbetar arbetarrörelsen. Denna politik får inte genomföras.

 Vi måste kräva åtgärder som kan möta det moderna behovet för befolkningen.

Vi måste hjälpa arbetarklassen i Europa att förstå att kapitalismen inte är vår framtid.

Vi kämpar för att avskaffa människans exploatering av människan.”

PAME kommer att fortsätta med sina insatser för att koordinera våra krafter för en gemensam kamp. Vi föreslår ett möte inom en nära framtid i Aten eller i något annat europeiskt land.

Från Greklands Kommunistiska Parti torsdagen den 1 juli 2010