Angående socialdemokraternas ledare

Ibland och i valtider som dessa använder de sig av socialismens- och t.o.m. kommunismens deviser, grundvalar och ordalydelser för att över huvud taget kunna prestera en skiljelinje till de uttalat borgerliga partierna i alliansen.

I dessa valda stunder, som härom sistens när Mona Sahlin valtalade i Botkyrka, en Sthlms- förort och nämnde:

”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.”

Denna kommunistiska devis till trots och fastän kommunismen aldrig har existerat som statssystem, (endast socialistiska folkrepubliker), frågar man sig: Har Mona och sossarna för avsikt att införa kommunism under kommande eventuella mandatperiod? Naturligtvis inte! I valda stunder och ”under galgen” säger hon liksom alla sina föregångare det som folk vill höra. I praktiken och sin vana trogen gör hon/de sedan något helt annat.

Bakom skyddet av beteckningen ”arbetarparti”  har sossarna i Sverige varit det kanske största och mest effektiva försvaret för bevarandet av det kapitalistiska systemet och klassamhället.

Socialdemokraterna har genom åren bundit upp arbetareklassen till den kapitalistiska staten genom att beteckna sig arbetarparti. Detta är nu något som också moderaterna sedan år 2006 saluför.

I båda partiernas fall har det varit nödvändigt att i retorik vända sig till arbetareklass för att erhålla röster och på ”demokratisk väg” behålla det kapitalistiska systemet – på det arbetande folkets bekostnad.

Ibland är de som sagt var tvingade att säga det som folk vill höra. Hade och alla övriga kapitalismens / klassamhällets försvarare i stället talat i enlighet med sina praktiska handlingar hade de förpassats till historiens skräphög.

KB

Överenskommelse mellan Byggnads och Metto Jumti

I ett pressmeddelande klargör Byggnads att kamp lönar sig. Det blir tydligt att den arbetsmarknadspolitik som påtvingats oss av EU och kapitalet avser att dumpa löner. En politik som är tvärt emot det sociala Europa som utlovats av socialdemokraterna och borgarna.

Daniel Nilsson

Överenskommelse mellan Byggnads och Metto Jumti

I konflikten mellan Byggnads och det Lettiska byggnadsföretaget Metto Jumti vid bygget Stora Hammars skola i Vellinge kommun har nu parterna nått en överenskommelse. Byggnads lettiska medlemmar kommer att få utbetalt de förfallna lönefordringarna. Den pågående indrivningsblockaden upphör och varsel om sympatiåtgärd återkallas när lönerna har utbetalats.

Bakgrunden till konflikten var att det lettiska bolaget Metto Jumti tecknade kollektivavtal med Byggnads med en löneöverenskommelse om 158 kr/t, men sedan tecknade individuella anställningsavtal med våra lettiska medlemmar med en förtjänstnivå om 1,15 LvL/t, cirka 16 kr/t 

– Det är oerhört glädjande att våra lettiska medlemmar nu kommer att få den avtalade lönen. Jag är stolt över det framgångsrika fackliga arbetet och vill tacka alla som har ställt upp för våra lettiska kamrater, säger Roland Ljungdell, ordförande Byggnads Södra Skåne.

– Byggnads kan aldrig tillåta att våra medlemmar får olika lön på grund av nationalitet eller etniskt ursprung. Vi kan aldrig acceptera social dumpning, d.v.s. konkurrens med sämre löner och villkor. Konkurrensen måste ske på lika villkor och aldrig på bekostnad av de anställdas anställningsvillkor och arbetsförhållanden, säger Torbjörn Johansson, Byggnads avtalssekreterare

Överenskommelsen mellan Byggnads och Metto Jumti innebär att den pågående indrivningsblockaden upphör och varsel om sympatiåtgärd återkallas avseende bygget Stora Hammars skola i Vellinge när de förfallna lönerna har utbetalats till de lettiska medlemmarna.

Ännu ett nytt fall av lönedumpning avslöjas

Den 22 juli skördade Oksana Bondarchuk isbergssallad i tolv och en halv timme. Det gav henne 160 kronor i handen eller en timlön på strax över 12 kronor. För de utländska skördearbetarna hos Anrol i Degeberga var detta en vanlig arbetsdag, rapporterar Kristianstadsbladet.

Avslöjanden var så grava att varuhuskedjor reagerat, dessa säger sig använda en uppförandekod som tagits fram för att tillämpas i låglöneländer, men konstaterar samtidigt det faktum är att det blir allt mer aktuellt med de här frågorna även i Sverige.

– Lantarbetarna organiseras av Kommunal, vi får hoppas att de uppträder lika snabbt och koncist som Byggnads för att slå tillbaka angreppen på de svenska kollektivavtalen. Det är också ett gott exempel på den arbetskraftsinvandring som högerreaktionärer förespråkar, säger Daniel Nilsson från SKP.

Kuba: 500 000 till nya jobb på ett halvår

Planerna för genomgripande förändringar i det ekonomiska systemet började dras upp 2005-2006. Behovet aviserades av Fidel Castro i ett stort tal hösten 2005 där han sa att revolution är att förändra allt som behöver förändras.

Då hade Kuba haft en stark ekonomisk utveckling under 10 år, efter den djupa ekonomiska krisen på grund av Sovjetblockets sammanbrott. Ekonomin kom igång genom stora systemförändringar i början av 90-talet, påtvingade av krisen: storsatsning på utländsk turism för att dra in hårdvaluta, inbjudan till utländskt kapital att även delta i samriskföretag inom nickel- och oljeindustrin, uppdelning av de stora sockerodlingarna till löntagarkooperativ och övergång till livsmedelsproduktion, satsning på stadsjordbruk, egenföretagande inom service och hantverk, fritt fram för dollarförsändelser från utlandet, osv.

Bruttonationalprodukten återhämtade sig, men nya problem uppstod med ekonomisk ojämlikhet, låg produktivitet, vardagskorruption, svartabörshandel. Det värsta var kanske att de som arbetar hårdast och inom samhällets viktigaste områden fick svårt att klara sig på sin lön medan en liten, men ändå betydande grupp kunde leva högt på de marknadsinslag som överlevnadsekonomin införde, på penningförsändelser från familj och släkt i utlandet (eller från USAs budget för regimskifte) eller på att stjäla och sälja vidare svart. Detta undergrävde samhällsmoralen, politiken blev otydligt och många kubaner led av klyftan mellan hur det borde vara och hur det är.

Hösten 2007, då Raul Castro tagit över som regeringschef, genomfördes ett stort rådslag på alla arbetsplatser och i bostadskvarteren för att analysera problemen och diskutera lösningar.  Det ledde till en rad reformer våren 2008 för att förbättra tillgången till elektronik och kapitalvaror, avskaffa svarta marknaden, öka livsmedelsproduktionen, höja lönerna och pensionerna mm. Den ekonomiska utvecklingen var god, förhoppningarna stora på fortsatta förändringar.

Så kom hösten 2008 med ett dråpslag, 3 förfärliga orkaner efter varandra, en av dem med de starkaste vindstyrkorna någonsin. De slog ut stora delar av jordbruket och en halv miljon

bostäder. De materiella skadorna uppgick till 10 miljarder US dollar, nästan 20 procent av bruttonationalprodukten. Och sedan slog den internationella ekonomiska krisen hårt mot Kubas exportintäkter. Regeringen fick fullt upp med krishantering, och de strukturella reformer som många hoppats på dröjde. Jordbruket reformerades dock och över en miljon hektar jord har delats ut med bruksrätt till kooperativ och 100 000 enskilda brukare. Men den internationella krisen har drabbat Kuba hårt i sänkta exportintäkter och höjda importpriser. Och USAs blockad fortsätter att kosta Kuba 5-6 procent av bruttonationalinkomsten. I år har importen behövt skäras ned med 37 procent.

Men diskussionen om förändringsbehov fortsatte. Dels hölls ett stort nytt rådslag hösten 2009, dels en allt öppnare debatt i tidningar, tidskrifter, radio, teve, och fortsatt i möten och konferenser. En grundfråga, som socialismen i praktiken ännu inte löst är frågan om samhälleligt ägande och arbetsplatsdemokrati, eller de arbetandes konkreta ägande av produktionsmedlen. Så frågan om kooperativ och andra samhälleliga ägarformer, som hittills bara förekommit inom jordbruket, blev ett allt hetare ämne. För utomstående avspeglas det i dagstidningen Granmas insändarsida på fredagarna. Diskussionen gäller bland annat om kooperativ kan leda till kapitalism – Jugoslavien spökar. En annan stor fråga som diskuteras är balansen mellan jämlikhet och effektivitet, moraliska och materiella drivkrafter, subventioner, löneprinciper.

De förvärvsarbetande uppgår till ca 5,5 miljoner, varav ca 85 procent, ca 4,7 miljoner är statligt anställda centralt, på länsnivå och kommunalt.  591 000 arbetar i icke statlig sektor, de flesta av dem inom jordbruket, i kooperativ eller enskilt. Det finns 143 000 familjeföretag där flera familjemedlemmar kan arbeta, men de får inte anställa andra.

I januari i år gav regeringen alla ministerier (en blandning av offentlig sektor i vår mening och bolagskoncerner eftersom i stort sett alla företag är statliga) att gå igenom all verksamhet: var arbetsstyrkan kunde skäras ner, var det behövdes mer arbetskraft och vilken verksamhet som kunde ”avknoppas” till arbetsplatskooperativ, familjeföretag eller privata småföretag. Detta skedde i samarbete med de fackliga organisationerna.

Redan under årets första månader inleddes avknoppning på prov. Friser- och skönhetssalonger med upp till tre stolar uppläts till arbetarna som fick betala hyra, skatt och sociala avgifter. Inom taxirörelsen skedde detsamma. Och många spekulerade i att regeringen skulle gå vidare och tillämpa samma princip på detaljhandel, hantverksjobb osv.

Den fjärde april sade Raul Castro att regeringen kommit fram till att upp till en miljon statligt (innefattar landstings- och kommunalt) anställda var överflödiga på sina arbetsplatser. Och att det samtidigt rådde brist på arbetskraft inom jordbruk, byggnadsverksamhet, utbildning, polisväsende, industriell varuproduktion. Företag och verksamheter inom stat, landsting och kommuner måste göra sig av med sina improduktiva lönekostnader.

Det förvånande med beskedet den 13 september var inte innehållet utan omfattningen och snabbheten, 500 000 jobb på drygt ett halvår, istället för som tidigare sagt, omkring 200 000 per år. På alla arbetsplatser har diskussionerna börjat om vilka som behöver gå. Fackföreningarna ska se till att det går rätt och öppet till. Alla ska erbjudas minst ett annat statligt jobb där det råder arbetskraftsbrist. Om de inte antar det eller jobb inom jordbruket eller att bilda kooperativ och ta över produktion av varor och tjänster som ska avknoppas, får de arbetslöshetsersättning 70 procent i tre månader.  Verksamhet inom strategiska ekonomiska områden och infrastruktur kommer dock inte att läggas ut, och inte heller socialtjänst, hälsovård och utbildning.

Med utgångspunkt i att det finns stora eftersatta behov och efterfrågan både på varor och tjänster antas att egenföretagande kommer att expandera, när anställning nu tillåts och ska underlättas med bankkrediter och annat.  Kläder, möbler, skor mm tillverkas redan hantverksmässigt av enskilda, men kan nu utvecklas till företag som kooperativ eller med anställda. Familjerestauranger och rumsuthyrning kan också expandera genom att anställa och så vidare.

De kommer att krävas på bättre bokföring och deklarationer och att betala

skatt på vinst och 25 procent av lön till socialförsäkring (hälsovård, pensioner). Genom detta ska också redan olagliga anställningsförhållanden och förtjänster komma fram i ljuset och ge staten inkomster.

Dessa förändringar har diskuterats länge och mycket tyder på att det rådet stor samstämmighet i ledning och bland folk om att det behövs fler samhälleliga ägarformer, mer arbetsplatsdemokrati, rationella löner, mer utrymme för privata initiativ – allt inom ramen för ett socialistiskt system

Eva Björklund 2010-09-14

Nytt fall av utnyttjande av utländsk arbetskraft

Byggnads i Skåne har upptäckt ett nytt fall där utländska byggarbetare blivit grovt utnyttjade. De har inte fått någon lön, haft arbetsveckor på 60-70 timmar och har fått bo i en källare.

– Återigen har vi fått ett fall på den svenska arbetsmarknaden där utländsk arbetskraft blir grovt utnyttjad. Det handlar om personer från Lettland som kommit till Sverige i förhoppningen om att få ett arbete med bra villkor. Istället för den avtalade lönen på 158 kr i timman har de tvingats skriva under anställningsavtal där de accepterar 16kr/tim, arbetstiden har uppgått till 60-70 timmar per vecka och de har fått bo i en källare, säger Torbjörn Johansson, Byggnads avtalssekreterare

– Detta är fullständigt oacceptabelt och det är skamligt att detta förekommer på svensk arbetsmarknad. Det är ett utnyttjande av människor och jag menar att detta är jobbtrafficking. Vi har de senaste åren varit med om flera liknande fall och varnat för denna utveckling, fortsätter Torbjörn Johansson

– Byggnads Skåne kommer från och med idag att genomföra en indrivningsblockad mot det lettiska företaget så att de lettiska byggarbetarna får ut de avtalade lönerna. De lettiska byggarbetarna är medlemmar i Byggnads och vi kommer att ge de drabbade byggarbetarna logi och de får full konfliktersättning under den tid som blockaden fortgår. Det är vår förhoppning att blockaden ska leda till att frågan löses snabbt, säger Roland Ljungdell, ordförande Byggnads Södra Skåne.

Fakta:
Med anledning av att Metto Jumti inte betalt klar och förfallen fordran till förbundets medlemmar för utfört arbete på Stora Hammars skola i Vellinge varslar förbundet härmed om indrivningsblockad bestående av blockad av allt arbete och total arbetsnedläggelse för allt arbete som normalt omfattas av förbundets branschavtal avseende byggnadsarbete.

Att arbetet försätts i blockad innebär att ingen får utföra blockerat arbete och blockaden gäller även om arbetet till delar eller i sin helhet överlåtes till annat företag. Indrivningsblockaden träder i kraft omedelbart, det vill säga torsdagen den 9 september 2010 kl. 07.00. Indrivningsblockaden pågår till dess full betalning erlagts.

Pressmeddelande från Byggnads.

NBTF kräver utökat ansvar för huvudentreprenörer – Solidaransvar

Nordiska Byggnads- och Träarbetarfederationen (NBTF) anser att huvudentreprenören ska bli ansvarig i de fall deras underentreprenörer inte fullgör sina skyldigheter när det gäller löner och skatter – ett solidaransvar. Det bästa sättet att undvika problem med underentreprenörer är att huvudentreprenören får ett utökat ansvar.

Erfarenheterna från NBTFs medlemsförbund visar att ju fler nivåer av underentreprenörer, desto större blir risken att det uppstår problem – både för de anställda och samhället. När man splittrar upp jobben och söker lägsta möjliga kostnad så sker det till ett pris. Så länge huvudentreprenören kan utnyttja fördelarna med en lägre kostnad utan att stå för risken kommer problemen att fortsätta. Flera led av underentreprenörer bör därför undvikas.

Varje land kan själv avgöra vilken lösning som är bäst för att se till att anställda hos underentrpenörer arbetar under goda villkor. Erfarenheter från Norge och Finland visar att både lagstiftning och kollektivavtal kan användas för att säkra huvudentreprenörens ansvar. Oavsett om ett solidaransvar bygger på lagstiftning eller kollektivavtal, så krävs starka fackliga organisationer som har befogenheter att kontrollera att gällande regler och överenskommelser efterlevs.

Ett ansvar för huvudentreprenörer kan också handla om skatter och avgifter, eftersom svart arbete är vanligt i entreprenadkedjor. Ett ansvar för huvudentreprenören kan därför vara ett effektivt sätt att bekämpa både svart arbete och dåliga anställningsvillkor, oavsett om de nationella reglerna bygger på lagstiftning eller kollektivavtal.

NBTF anser att offentliga myndigheter redan i upphandlingsprocessen ska säkerställa att endast seriösa aktörer får uppdrag. Det innebär bland annat att de länder, bland annat Sverige, som ännu inte har ratificerat ILOs konvention 94 ska göra det. Konvention 94 innebär att offentliga myndigheter vid upphandlingar ska säkerställa att löner och anställningsvillkor är i enlighet med gällande kollektivavtal.

Vi kan konstatera att EU-rätten på flera punkter är i strid med ILOs konventioner om arbetstagares rättigheter. NBTF kräver att EU-rätten måste överensstämma med samtliga ILO-konventioner och att dessa måste få företräde mot EU-rätten.

Pressmeddelande från Nordiska Byggnads- och Träarbetarfederationen (NBTF).