Historisk förändring av Sveriges grundlag

Onsdagen den 24 november var en historisk dag för riksdagens sju demokratiska partier. Ja, det är den beteckningen som V, SAP, Mp, M, C, Fp, och KD använder sig av när de arbetar tillsammans. Den dagen klubbade riksdagen den största förändringen av Sveriges grundlag sedan 1974. Att ändra grundlagen är lite speciellt då den kräver två riksdagsbeslut med ett mellanliggande val för att gälla. Den offentliga debatten inför beslutet att ändra grundlagen hade varit helt obefintlig. En förklaring till detta är naturligtvis att riksdagens sju demokratiska partier var helt överens och därför fann man all debatt i ämnet överflödig. Denna uppfattning sammanföll också med familjen Bonniers intressen, som av en händelse råkar vara den familj som i Sverige äger det fria ordet. Alltså blev det knäpptyst.

Det kan tyckas märkligt då den nya grundlagen efter beslutet den 24 november gör att Sveriges medlemskap i den Europeiska Unionen blir grundlagsskyddat. Detta får konsekvenser för det svenska samhället som uppenbarligen inte de sju demokratiska partierna tycker vara värt att diskutera. Det betyder att Lissabonfördraget och EU- rätten formellt av den svenska riksdagen erkänts som stående över den nationella lagstiftningen.

Det är speciellt märkligt att SAP med sina nära band till LO går med på det och det är lika märkligt att V går med på det med tanke på att V ibland vill framställa sig som ett EU- kritiskt parti. För SAP borde det vara besvärligt att erkänna att den s. k. Lavaldomen inte får ifrågasättas. Ja, det blir värre än så. För ett ansvarstagande parti betyder ett ifrågasättande av Lavaldomen att man gör sig skyldig till olagligheter. Vilket naturligtvis är fullständigt otänkbart. Vidare betyder det också att både V och SAP, som vid högtidliga tillfällen som 1:a maj brukar framställa sig som de partier som är skapade av den svenska arbetarrörelsen och fortfarande är arbetarklassens fortsatta försvarare, nu genom en ändring av grundlagen rent juridiskt slår fast att Sverige skall styras enligt den nyliberala ekonomiska politik som EU- kommissionen slagit fast. Något som de sju demokratiska partierna gemensamt kommit fram till och slagit fast att de nationella partierna inte skall eller får ifrågasätta EU:s ekonomiska direktiv. Någonting som arbetarklassen i Grekland, Portugal, Irland, Frankrike och Storbritannien nu med näbbar och klor slåss emot för att försvara arbetarens rätt till ett drägligt liv.

Givetvis blir det också så att ett krav att Sverige skall lämna EU blir ett brott mot den svenska grundlagen och naturligt blir som en följd av detta att kravet är otänkbart för riksdagens sju demokratiska partier.

Givetvis så kommer grundlagsändringen att spela mindre roll för folkviljan. Den dag svenska folket bestämmer sig för att sätta punkt för EU:s roffarpolitik får det stå vad det vill i grundlagen. Folkviljan står som bekant ovanför juridiken.
Hela hanteringen av och beslutet om den nya grundlagen har ju för vissa framträdande V-politiker, politiker som gjort sig ett namn för sin EU-kritik, varit besvärande. Dock inte för V:s förre EU- parlamentariker och numera riksdagsman Jonas Sjöstedt. Han förklarar i Dagbladet den 29 november 2010:

”När det gäller EU kan jag varken se att EU:s makt över oss stärks eller att våra möjligheter att lämna unionen i framtiden påverkas av skrivningarna.”

Jonas kollegor inom de sju demokratiska partierna hade inte kunnat säga det bättre.

Lars Lundberg

Det gemensamma

Av liberaler är vi lurade att enbart se oss som individer. Isolerade ska vi sitta i våra
hem, isolerade ska vi arbeta och sedan snällt dö innan pensionen. Vi ska kämpa mot våra
vänner, arbetskamrater eller studenter för att få framgång för egen del. Vi ska till
varje pris försöka armbåga oss fram i idiotiska tävlingar på TV:n eller nätet för att
kanske glimma några få dagar innan någon annan lyckas förnedra sig ännu mer och sno
din plats.

Mot detta ställer vi kommunister solidariteten. Vi bygger genom partiet en gemensam
plattform att verka från – fri från konkurrens och fri från egennytta. Bloggar vi så
bloggar vi för budskapet – inte för att glänsa som individer, tar vi uppdrag så är det
för att vi har kunskaper som behövs för det demensammas bästa – inte för karriären
och vi vet att vi aldrig står ensamma.

Tillsammans skapar vi god konst, skön musik och fin drama – inte för vår egen skull utan
för att vi som kollektiv ska växa och bli djupare. Med nya kunskaper att förverkliga i
vår vardag. Med vår press kan du följa kampen – segrar att njuta av och motgångar att
lära sig av. Men aldrig lösnummersäljande sensationsmakeri som endast bryter ned våra
sinnen.

När vi faller tar någon annan vid, när du inte orkar så är du inte förbrukad och
ratas. Din kamp tar bara andra former och du är fortfarande en omistlig gren av partiet.
Finns det fortfarande någon tvekan hos dig över vad det är att vara kommunist? Oavsett
om du är övertygad eller tvekar – kontakta SKP, kampen och arbetarrörelsen behöver
allas bidrag i en kollektiv rörelse.

Kamrat Karlsson

Ny socialistisk tidning i Malmö

Malmös nya veckotidning, Röda Ögon, har nyligen publicerat sitt första nummer på http://www.rodaogon.se/ .

Tidningens tryckeriarbetare hade tekniska problem under natten, därav har det endast delats ut 100 exemplar vid Södervärn klockan 07.15 i morse. Men tekniskt hjälp är på väg till redaktionens kontor. Därefter trycks fler exemplar av tidningen upp.

Hälsningar
Redaktionen
Röda Ögon
Malmös socialistiska veckotidning

Bollplank för kommunism

Under en månads tid har jag haft en mailväxling med Erik i årskurs 1 på gymnasiet i en västsvensk stad som i en grupp på fyra skulle argumentera för kommunismen i en debatt. De andra ideologierna som lärarinnan hade valt ut var konservatism, liberalism och socialism. Debatten skulle senare föras med en av dessa ideologier efter lottdragning.

Erik: Jag skulle behöva några starka argument för kommunismen. T.ex. varför är kommunism bättre än socialism? Varför är kommunism bäst?

Mitt första svar blev ganska långt. Jag tvivlade på att en 17-åring på ett svenskt gymnasium kunde ha någon förförståelse. Jag avslutade så här:

Kommunism är bäst eftersom den- efter ett nödvändigt förarbete av socialismen- skapar den fria, solidariska människan. Men skilj inte mellan socialism och kommunism på annat sätt än att socialism är första och kommunism andra steget. Även om vi i SKP kallar oss kommunister och har ordet i vår partibeteckning så kan vi inte komma fram till ett kommunistiskt samhälle utan att tillsammans med alla arbetande människor ha byggt socialism.

Starka argument för kommunismen:

- Det finns ingen privategendom av produktionsmedel

- Ägande skapar klasser; nu kan det bli ett klasslöst samhälle och det finns bara personlig egendom

- De arbetande har den ekonomiska makten och har lärt sig att planera och styra samhället; i samma takt kan statens uppgifter övergå till folket vilket innebär äkta demokrati (märk väl att högern i dag är mot staten- det kollektiva- och vill privatisera offentlig verksamhet, medan vi talar om att statens uppgifter ska övergå till samhället, till medborgarna).

- Människan är inte längre en egoistisk varelse utan en individ inom det gemensamma.

Erik: Tack så jättemycket för informationen. Detta kommer att hjälpa mig mycket. Vi kanske får lite fler funderingar och det vore kul att ha dig som ett bollplank under arbetet.

Det går bra att återkomma.

Erik: Jag undrar vad du menar med att ”människorna ska styra staten”? Hur går det till rent praktiskt?

Här berättade jag hur fackföreningen på arbetsplatserna i DDR hade övertagit den roll som Försäkringskassan har i Sverige och hur s.k. konfliktkommissioner på arbetsplatserna skötte arbetsrättsliga och civilrättsliga tvister upp till ett visst straffmått (böter). Jag skrev också att allmän nedrustning kommer att göra militären överflödig och att polisens karaktär ändras när klassamhället försvinner.

Erik: Socialismen: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter prestation

Kommunismen: Av var och en efter förmåga, år var och en efter behov

Kan du förtydliga vad som menas med detta…

Jag försökte att förtydliga och förstod på samma gång hur svårt det var att förklara på ett enkelt sätt. Efter att ha förklarat skillnaden fortsatte jag:

Marx har beskrivit socialismen mera konkret än kommunismen som är avlägsen och en vision om ett klasslöst samhälle, förmodligen ett samhälle utan pengar, ett samhälle där man arbetar mindre och använder sina fria tid till det man känner för: kultur, socialt utbyte, motion, familj, barn….

Det har ju också funnits och finns fortfarande socialistiska stater och då kan man peka på mer konkreta företeelser. Ett kommunistiskt land har däremot aldrig funnits.

För mig känns det konstigt om man ställer kommunismen mot socialismen i en skoldebatt, eftersom det handlar om samma ideologi som har två steg. Socialism som ofullbordad kommunism.

Socialism borde man ställa mot reformism som är socialdemokratins ideologi: Inte avskaffa kapitalismen, bara göra den bättre med reformer.

Erik: Du säger att ett kommunistiskt land aldrig har funnits men när jag har letat runt lite på nätet så står det bl.a. att Kina och Kuba är kommunistiska länder, stämmer inte det?

Sen undrar jag ifall du har någon typ av statistik om kommunismen som kan vara bra att visa upp i debatten?

Kina och Kuba är socialistiska länder. Kina säger t o m om sig självt att vi är fortfarande ett utvecklingsland. Huvuddelen av företagen är statliga /samhällsägda, landet har en planerad ekonomi och en samhällsplanering för att förbättra socialismen, dvs folkets levnadsförhållanden. I bägge länder kallar sig det ledande partiet för kommunistiskt parti men dessa partier leder uppbygget av socialismen. Kommunism är deras mål efter socialismen.

Jag skrev tidigare att det kapitalistiska samhället (våra politiker, våra medier, många av våra akademiker) vill ge ordet kommunism en negativ betydelse, svärta ner ideologin. Ordet socialism vill de reservera för det som heter vänstern i dag. De pekar på brister som socialistiska länder fortfarande kan ha och ropar: Titta hur hemskt det är att leva under kommunismen!

Nej, det finns ingen statistik om kommunismen eftersom den ännu inte har blivit verklighet. Men det finns statistik om tillväxt, utbildning, hälsovård, löner, kultur och allt annat för det socialistiska Kuba och det socialistiska Kina. (Här hade det kanske varit på sin plats att säga något om Kinas experimenterande med kapitalistiska inslag, men jag vill inte trassla till det.)

Erik: Du skriver att det aldrig har funnits något kommunistiskt land, tyder inte det på att kommunismen inte funkar? Det känns som att detta är ett motargument vi kan få i debatten.

Jag svarar och rekommenderar de fyra eleverna att också läsa Kommunistiska Manifestet.

Erik: Nu har jag en sista fråga, sen ska jag låta dig vara i fred.

Kommunismen handlar mycket om att dela lika på allt för att inte skapa klasskillnader. Men varför är det bra?

Jag mailade Statistiska Centralbyråns siffror från 2006 över svenska mäns och kvinnors samlade tillgångar och skulder. Mot dessa siffror ställdes vad 10 procent och vad 1 procent av befolkningen äger. Summan av allt blir att år 2006 ägde en tiondel av vår befolkning två tredjedelar av alla fasta och finansiella nettotillgångar. Eller att en hundradel av samma befolkning äger en fjärdedel av allt som går att mäta i pengar. Jag har inga senare siffror än 2006 och har det skett en förändring så är det nog så att de rika blivit rikare.

Och jag avslutade med att fråga Erik: Är detta bra?

Fredagen den 19 november ägde ideologidebatterna rum och Erik svarade på min fråga hur det hade gått:

Erik: Jodå, jag är nöjd med resultatet. Vi fick möta socialism i våran debatt, jag tyckte det var lite synd för vi tyckte ju nästan lika i allt. Idag fick jag en betygsmatris av min lärare där hon hade markerat de kvaliteter jag uppnått. Det blev nästan ett MVG. Nu har vi fått en ny skriftlig uppgift där vi ska analysera och jämföra två ideologier. Vi får välja mellan att jämföra kommunismen med: ekologism, feminism, anarkism eller fascism. Jag har inte bestämt mig för vilken jag ska välja än.

Jag vill bara tacka för all hjälp.

Barbara Brädefors

Propaganda, lögner och provokationer för att legitimera sanktioner och krig

Det har nu gått 7 1/2 månad sedan incidenten med det sjunkna sydkoreanska krigsfartyget ”Cheonan” som påstods vara ett verk av Demokratiska Folkrepubliken Korea DFRK (Nordkorea). Aldrig tidigare har USA-imperialisterna och gruppen kring den sydkoreanske marionettpresidenten Lee Myung Bak presenterat ”bevis” som så godtyckligt sammankopplats med DFRK. Detta gav upphov till en omedelbar och aldrig tidigare representerad uppståndelse, fördömande och hot om ytterligare sanktioner och vapenskrammel mot DFRK, från alla kapitalistiska länder som ”svansar” runt USA-imperialismen.

Redan från början avfärdade DFRK den grundlösa anklagelsen om påståendet för sin inblandning i sänkningen av Cheonan som en ren konspiration och förklarade att man ville gå till grunden för att utreda sanningen. Ett förslag om en gemensam undersökning på plats, med deltagande av Nordkoreanska NDC (Nationella försvarskommissionen) avvisades omedelbart av USA av rädsla för att den fabricerade historien skulle avslöjas. Därefter presenterade USA och den sydkoreanska marionettregimen hastigt ett ”resultat av undersökningen” ledd av den ”civila arméns samlade undersökningsgrupp.” Undersökningen kritiserades för att vara full av oklarheter varpå (helt nyligen) en ”slutlig rapport” presenterades- för att åter bli kritiserad och förlöjligad av hela det koreanska folket.

DFRKs Nationella Försvarskommission- NDC skrev redan i början av november 2010 att: ”De har gått så långt att de planerar att genomföra gemensamma marina militärövningar, den ena efter den andra för att demonstrera sina stridskrafter i vattnen nära DFRK i sin ändlösa och ursinniga strävan att uppnå internationella sanktioner mot DFRK.” En förutsägelse som nu har besannats.

Också måste de för USA och Sydkorea gemensamma krigsövningarna av naturen föras alldeles intill det omstridda gränsområdet mellan nord och syd och inte på de tusentals kvadratkilometer hav som omger Sydkorea. Anledningen till detta kallas provokation och trots att Sydkorea har medgivit att de sköt två raketer men inte mot norr måste det ju låta trovärdigt emedan denna information ropas ut genom USAs och resten av den kapitalistiska världens megafoner.

Nu anklagar båda sidor varandra för att ha startat granatbeskjutningen den 23/3. DFRK gör det med all rätt sedan ett dussintal beskjutningar ägt rum innanför DFRKs territorialvatten där upprepade sydkoreanska militära provokationer och kränkningar av den norra gränslinjen ägt rum under förevändning att ”genskjuta fiskebåtar.” DFRKs revolutionära styrkor som bevakar den okränkbara ”norra gränslinjen” gjorde ett beslutsamt militärt steg genom en omedelbart reaktion på de militära provokationerna.

USA sänder nu ett hangarfartyg från sin ”hemmahamn” i Japan. Det kärnkraftdrivna fartyget vid namn George Washington och dess avgång med 75 bombplan och 6000 soldater var enligt US-amerikansk utsago planerad sedan tidigare. Trovärdigheten i denna utsago, huruvida den var planerad sedan tidigare eller inte, eller vem av nord eller syd som startade beskjutningen väger också olika tungt om vi går tillbaka i historien till incidenten med Cheonan:

DFRK döljer inte det faktum att Det Koreanska Folkets Flotta liksom andra länder också har torpeder och det av en sådan enorm kraft att det är svårt att föreställa sig. Men till skillnad från andra länder är dessa gjorda av metallegeringar, inte aluminiumblandningar. Den torped som sänkte Cheonan var av aluminiumblandning.

Det var NDCs avsikt att föra fram detta faktum som en del av en bevisföring inför en gemensam undersökningskommission. Därför, och på initiativ av USA-imperiet lades undersökningen ned med all hast. Den samlade kapitalismens ”expertis” från bl.a. USA Sydkorea, Japan och Sverige kunde sedan gå raka vägen till själva presentationen av det fabricerade resultatet.

Torpedens propeller är ett annat avgörande beviset för USA och marionettregimens lögnkampanj:  Efter 50 dagar lyckades en fiskebåt med det enastående konststycket att finna torpedens propeller, något som ett dussintals fartyg med den mest sofistikerade undersökningsutrustning redan hade misslyckats med. Den funna propellern som visades i TV var dock inte densamma som ”undersökningsteamets” senare publicerade i bild.

Från början gjorde ”undersökningsteamet” gällande att HMX, RDX och TNT (explosiva ämnen) hade spårats på Cheonans skrov men enligt ett utlåtande fanns inget av dessa sprängämnen på propellern trots att den varit med om att klyva 1.400- tonnaren Cheonan i två delar!

Inträngda i ett hörn ursäktade sig USAs och marionettregeringens ”undersökningsteam” med att påstå att alla explosiva ämnen på propellern hade lösts upp under den tid som propellern befunnit sig i det salta vattnet.

Vänner av ordning och lite slutledningsförmåga förstår säkert att detsamma i så fall också borde gälla för Cheonans skrov vilket hade legat i detsamma salta vattnet och under lika lång tid!

Det sades att torpedens design skulle varit från DFRK och inskriptionen ”Guaranteed by DPRK” sades kunna bekräfta dessa uppgifter. Dock var skriften av japanskt typsnitt. Yttermera kom det till kännedom att motorn hade rektangulär form medan motorn som tillhörande propellerns kropp och presenterades vid presskonferensen var strömlinjeformad.

Trots dessa och många fler motbevis (många av rent vetenskaplig art- fysiska, kemiska som skulle uppta alldeles för lång tid att redogöra för här) fortsätter krigsivrarna att hävda det orimliga, att det var Nordkorea som sköt Cheonan i sank. Kanske följer de här den fascistiske nazi-koryfén J. Goebbels utsago att: presenteras en lögn, tillräckligt stor att den inte går att kontrollera och den upprepas tillräckligt många gånger- blir det till slut en sanning!

USA-imperialismen handlar enligt den utstakade vägen och Sverige såväl som resten av den kapitalistiska världen går dess ärenden. Kapitalisterna har all betydande media i sin ägo men också samvete att  publicera vilka lögner som helst, bara de passar ändamålet. Och om ändamålet helgar medlen går det bra att bryta mot internationell lag, mot suveränitetsprincipen eller utföra oöverskådliga brott mot mänskligheten: Syftet är ju som vanligt att komma åt råvaror och/eller bränsle till industrin och i fallet med DFR Korea de enorma råvarufyndigheter som finns i norra delen samt att få nya avsättningsmarknader för kapitalet.

DFRKs myndigheter slår dock fast att den USA och den sydkoreanska marionettgruppen inte ska våga kränka DFRKs territorium med ens 0.001 millimeter innan de revolutionära beväpnade styrkorna utan att tveka och skoningslöst kommer att slå tillbaka.

I dessa tider av finansiell kris är kapitalismen än mer aggressiv. Detta yttrar sig i att den genom sina regeringar s.k. liberala eller socialdemokratiska vältrar över skulderna på det arbetande folket. Detta medför massiv arbetslöshet och ökad arbetsbörda eller löneminskningar för dem som ännu har ett arbete att gå till. Det sociala skyddsnätet skärs ned och bort, liksom den s.k. offentliga sektorn- vård, skola och omsorg för både barn och gamla, m.m.

Globalt gör kapitalismen sina erövringståg och sprider sin ”demokrati” och ”mänskliga värderingar” via ”fredsbomber” för utsugning, för klassamhällets bevarande eller återinförande. Allt vi ser i dess spår är svält och nöd, miljökatastrofer, förföljelse och krig.

Den enda kraft som gör ett konsekvent motstånd och som inte låter sig tämjas av dess våld är kommunismen genom Marxismen Leninismen. Därför höjer vi inte ögonbrynen över varför kapitalismens genomför alla antikommunist-kampanjer, både nationellt och internationellt. Kapitalismens syn på demokrati är bara ett tomt skal för majoriteten av det arbetande folket medan frihetsanspråken, både singularis och pluralis bara gäller monopolkapitalisterna själva, den absoluta minoriteten av jordens befolkning. I första hand är det kapitalismens ”frihet” att  göra vinster genom exploatering av den stora massan arbetande människor. Å andra sidan att göra vinst på de jordegendomar som rättmätigt tillhör oss alla. Detta är naturligtvis en världsordning som inte kan vidmakthållas med demokratiska medel.

Kjell Bygdén

Rapport: Medier bidrog till konflikterna i Rosengård

En ny forskningsrapport om oroligheterna i Rosengård 2008 visar på att tidningar och
andra medier bidrog till konflikterna. Många av ungdomarna som deltog i upploppen såg
medias stora bevakning som ett av skälen till att starta bråk.

– Det är intressant att ungdomarna var så väldigt medvetna om mediernas roll. Flera
tyckte att det var viktigt att bråken med polisen syntes i medier, att uppmärksamheten
gjorde det intressant, säger Carina Listerborn, forskare på institutionen för Urbana studier
på Malmö högskola och en av författarna till rapporten, till Journalisten.se.

Medierna “ utnyttjades” av ungdomarna för att få ut deras budskap, visar rapporten ifrån
Malmö Högskola.

– Ungdomarna sade bland annat att ”det är bra att Sverige och Europa får se hur det är
här” , säger Carina Listerborn.

Stigmatiseringen av Rosengård som en okontrollerbar stadsdel bidrog den i hög grad
obalanserade rapportering ifrån medias sida med, enligt rapporten.

– Vi har ju bland annat tittat på Räddningstjänstens kartläggning av bränderna och den
visar att det förekom oroligheter på andra platser än Rosengård, men det syntes inte i
medierna, säger Carina Listerborn till Journalisten.se.

Vissa journalister skrev, enligt ungdomarna i Rosengård, “ bra” om oroligheterna. Vilka
dessa var hade man koll på. En del journalister gick att “ skrämma” , men inte alla, visar
rapporten.

– Det var väldigt medvetet vilka man valde att skrämma och inte. Det visar att de här
ungdomarna verkligen läser svenska tidningar, vilket man ofta hör att de inte gör, säger
Carina Listerborn till sidan Journalisten.se.

Rickard Rockheden

Fredsaktivister greps i Lissabon

Pressmeddelande den 20 november 2010 från Nätverket Ofog.

Två svenska fredsaktivister greps vid elvatiden då de tillsammans med fredsaktivister från hela Europa blockerat Nato-toppmötet i Lissabon.

I dagarna håller världens största krigsallians NATO sitt toppmöte i Lissabon, Portugal. Vid mötet kommer NATO besluta om en ny strategi som bland annat innehåller en fortsättning av kriget i Afghanistan, interventioner i andra länder samt expansion österut och norrut. I strategin ingår även fortsatt användning och modernisering av kärnvapen.

Idag har Kristina Johansson och Anja ten Siethoff från det antimilitaristiska nätverket Ofog i Sverige tillsammans med cirka 50 aktivister blockerat en av tillfartsvägarna för deltagande delegater och regeringstjänstemän till toppmötet. Med kedjor och lås fästa vid sina kroppar försöker de fördröja toppmötet från att äga rum i syfte att störa Natos framtida planering.

”NATO är världens största krigsmakt och för just nu ett ockupationskrig i Afghanistan som för varje år dödar allt fler människor. I detta krig medverkar svenska soldater och Sverige är högst aktiv i NATO trots att landet inte formellt är medlem i alliansen. Blockaden handlar om att störa och om möjligt stoppa förberedelser till krig och mord, säger Kristina Johansson

Den internationella fredsrörelsen håller parallellt med NATOs toppmöte en fredskonferens och anordnar en stor demonstration mot NATOs krigshetsande politik och med krav på avskaffandet av NATO.

www.ofog.org

SKP: ”Politikerna i Gällivare sviker ungdomarna”

Från åsiktsfestivalen Urix, Söderhamn, år 2009. Ungdomarna på bilden har ingenting med artikeln att göra.

”Ungdomsfullmäktige” i Gällivare måste ställas in, vilket får Ungdomsrådet och SKP:s kommunfullmäktigegrupp att reagera starkt.
– Detta är ett hårt slag mot demokratin och välbefinnandet då Ungdomsfullmäktige, med temat ”ungdomars psykiska ohälsa”, ställs in på grund av politikers ointresse, säger Fredric Olofsson (SKP).

I Gällivare kommun har Sveriges Kommunistiska Parti två kommunfullmäktigeplatser. I senaste valet i september ökade partiet dessutom. En av kommunfullmäktigeledamöterna är Fredric Olofsson, 34 år, som bland annat tidigare varit ordförande i Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund. Han är en av de som reagerar starkt.

Ungdomsrådet i kommunen är inte nådiga i sin kritik mot politikerna som uppenbarligen inte bryr sig, här är brevet som skickades tidigare denna månad:

”Vi från Ungdomsrådet vill härmed informera er om att vi har tagit ett beslut, på senaste referensgruppsmötet för Ungdomsfullmäktige (UF), att ställa in årets UF-dag som skulle genomföras den 25 november 2010.

Anledningen till beslutet är att vi ungdomar är mycket besvikna och förbannade över Ert svaga och oengagerade intresse för ungdomsfrågor. Sista datum för anmälan till UF gick ut den 5 november och den 8 november hade vi endast fått in 2 anmälningar från politiken. Däremot har vi fått in ca 60 deltagare bland ungdomarna.

Dessutom har det varit ett dåligt intresse från referensgruppen att delta under planeringsmötena. Under hösten har vi haft två referensmöten och på det första mötet deltog två politiker och under det sista mötet var det endast en politiker närvarande. En fundering som vi ställer oss är; varför har inga ersättare kallats in till dessa möten?

Under planeringen av UF har vi haft problem med kommunikationen då ni inte har svarat på vår kontaktpersons mejl.

Planeringen av UF blir därför svårarbetad. Istället för att koncentrera oss på planeringen och genomförandet av UF så har mycket tid och energi spillts på att vänta på svar.

Vi i Ungdomsrådet har tidigare ifrågasatt formen för UF och vi har försökt förändra arbetssättet. Men vad hjälper det om intresset saknas hos politikerna. Nu förstår vi i Ungdomsrådet att Gällivare kommuns politiker endast vill ha UF för att ge sken av att det satsas på ungdomar. Det ska se snyggt ut på papper.

Samtliga deltagare under sista referensgruppsmötet 2010-11-09 var överens om beslutet att ställa in årets Ungdomsfullmäktige.”

Fredric Olofsson säger till Riktpunkt att han inte vet vad detta får för konsekvenser, och vilken bild detta skapar hos elever/ungdomar är idag ”oklart”:

– Men ett ökat politikerförakt samt missnöje är nog inte helt uteslutet, säger Fredric Olofsson.

Han berättar att arbetet inför Ungdomsfullmäktige även tidigare år varit ganska tungrott. Årets tema: Ohälsa bland ungdomar, bestämdes som ett resultat utifrån förra årets UF.

– Ungdomar, politiker och tjänstemän fick i slutet av förra UF fylla i ett formulär med olika alternativ, vad man trodde var de tre viktigaste frågorna för Gällivares ungdomar.

Viktigaste frågan (38 procent) var psykisk ohälsa bland ungdomar följt av meningsfull fritid för ungdomar, bostäder, arbete och kriminalitet. Det fanns även flera andra frågor, men som ansågs vara mindre viktiga.

– Ingen politiker inklusive jag själv, hade tagit med frågan om psykisk ohälsa bland ungdomar samtidigt som 38 procent av ungdomarna hade den som viktigast. Det föranledde att det skulle komma att bli det här årets tema för UF.

– Utifrån det så hade detta UF varit väldigt behövligt. Många ungdomar mår helt enkelt inte bra, är inte tillfreds med sin tillvaro, säger Fredric Olofsson.

Föreläsare och lokal för UF hade bokats men var givetvis tvunget att avbokas. Det var tur att det inte hade hunnit bokats lunch för alla deltagare, menar han.

– En annan anledning till att UF kanske hade varit extra viktigt i år är ett beslut om en förstärkning av elevråden. Att de skall vara som en röd tråd upp till UF. Till och med Barn- Utbildning och Kulturnämndens ordförande har varit och pratat i skolorna om hur viktigt det är med elevdemokrati och ansåg att det skulle satsas på elevrådsutbildningar. Det har skett under året och det har medfört att flertalet elevrådsutbildningar hållits och arbetet förankrats i respektive skola. Nu när beskedet kom, om att UF inte blir av, så har besvikelsen varit stor hos många elever i elevråden, de hade verkligen sett fram emot UF, säger Fredric Olofsson.

Finns det något ljus i tunneln? undrar säkert många.

– Det enda positiva jag kan se komma ut ur det här är, att en diskussion om arbete med ungdomsfrågor kanske kommer upp på dagordningen. Obemärkt kan det i alla fall inte passera.

SKP Gällivare har lagt en motion om ”Samordnat Ungdomsarbete” samt en motion om ”Att kommunen skall anställa fältarbetare”.  Se deras hemsida.

– Vi, SKP, är ganska aktiva då det gäller ungdomsfrågor och kommer att ges mer möjligheter då vi denna mandatperiod även kommer finnas representerade i kommunstyrelsen.

– Avslutningsvis vill jag även tillägga om ”Fryshusandan” som hölls i Gällivare den 19-20 april 2010 (riksturné anordnad av Fryshuset). Även då var det väldigt dålig uppslutning samt förankring hos politikerna fast de själva varit med och beslutat om att bjuda in Fryshuset till kommunen. För tillfället finns det som sagt en hel del mer att önska, från politikerna i Gällivare, då det gäller arbetet med ungdomsfrågor.

Fredrik Jönsson

Återigen massmöten i Grekland

Den 15 november var dagen efter den andra omgången av de regionala och kommunala val i Grekland. Grekland kommunistparti (KKE) som hade en betydande ökning i röster, organiserade massmöten i Aten, Thessaloniki, Patras och andra städer i hela Grekland.

Massmötena arrangerades med anledning av ”trojka”-företrädares besök till Grekland, som tillsammans med den socialdemokratiska regeringen i PASOK planerar nya nedskärningar, förutom de försämringar för arbetarklassen  som regeringen redan beslutat om och infört.

Film från den 15 november.

Relaterat: Framgångar för kommunisterna i Grekland

Riktpunkt utvecklas! Hjälp till

Vill du att Riktpunkt.nu ska bli bättre?
Skicka in artikelidéer, notiser, länkar etc.
Alla idéer på förbättringar rörande tidningen välkomnas.

Ge ett bidrag till Kampfonden. Både små och stora bidrag välkomnas för att utveckla
tidningen.

Nästa »