IF Metall har gjort sig känt som landets i särklass mest reaktionära fackförbund. Omtalade är de krisavtal förbundet undertecknat som medger att arbetarna sänker sin lön och arbetstid för att slippa uppsägningar.
Senast det hände var när Ovako i Hofors varslade om uppsägningar och vips när IF Metall godkänt lönesänkningsavtalet fanns det ingen arbetsbrist längre. IF Metall träffade under 2009 inte mindre än drygt 300 lokala lönesänkningsavtal. Till de mest vidriga inslagen i detta kryperi för Svenskt Näringsliv hör att man även på sina håll ordnade medlemsomröstningar i frågan. Så skedde på Scania i Södertälje. Medvetet och utan att skämmas medverkade man till att ställa arbetare mot arbetare samtidigt som familjen Wallenberg och Svenskt Näringsliv stod vid sidan och njöt i fulla drag.
När IF Metalls avtalsråd senast träffades i mitten av november hade avtalsrådet att ta ställning till ytterligare ett lönesänkningsavtal. Nu vill IF Metalls förbundsstyrelse införa ytterligare ett permanent lönesänkningsavtal, i detta fall kallas det korttidsarbete. I Arbetet nr 37 berättar IF Metalls ordförande Anders Ferbe att korttidsavtalet stärker de lokala Metall-klubbarna. Hur en fackklubb kan bli stärkt av att dansa efter arbetsköparens pipa framgår dock inte. När avtalsrådet voterade i frågan sade en överväldigande majoritet av ombuden ja till det nya avtalet.
IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä konstaterar därefter förnöjt att det nya korttidsavtalet inte enbart gäller inom industrin utan i hela förbundet.
Hela hanteringen av krisavtalen och nu det senaste korttidsavtalet visar med stor tydlighet att främst Centerpartiet kan lägga ned sin kampanj mot kollektivavtalen, det sköter IF Metall själva och dessutom mycket bättre.
Text: Lars Lundberg
Foto: Raphael Saulus/Wikimedia Commons
