Ungdomsarbetslösheten

Kommentar. Ett samhälle som anser sig ha råd att ha en ungdomsarbetslöshet på 25 % är ett samhälle som har stora problem. Detta problem lämnar aldrig kapitalets megafoner någon ro. Hur skall man öppet kunna försvara att 25 % av den blivande arbetskraften, av de nya samhällsbyggarna lämnas vind för våg. Hur skall en regering som vill bli omvald kunna försvara detta gigantiska och mänskliga slöseri. Detta bekymmer har den borgerliga alliansen tillsammans med kraftigt bistånd från Svenskt Näringsliv insett. Alltså gäller det att hitta en orsak som man själv inte känner sig ansvarig för, sedan om det man med emfas hävdar är sant eller ej spelar mindre roll. Svenskt näringsliv har bestämt att den stora ungdomsarbetslösheten beror på lagen om anställningsskydd, LAS. För att trumma in detta i i svenskarnas medvetande vräker Svenskt Näringsliv miljoner över dumsmedjan Timbro som i sin tur på löpande band presenterar utredningar som alla visar att LAS låser ute ungdomarna från arbetsmarknaden.

Byggsektorn som lider av en enorm arbetslöshet bland lärlingarna kan vi titta lite extra på för att avslöja debattens alla lögner. På vilket sätt är byggsektorns lärlingar utelåsta från arbetsmarknaden genom LAS. Inte på något sätt. Det är faktiskt på det viset att bygglärlingarna INTE omfattas av lagen om anställningsskydd. Lärlingarnas villkor regleras genom ett utbildningsavtal som är tecknat mellan Byggnads och Sveriges byggindustrier. Hoppsan, där sprack den lögnen. Ett annat återkommande tema, som även det visat sig vara lögnaktigt är att om det bara fanns lärlingsplatser så ordnar det sig med ungdomsarbetslösheten… detta är en lögn som särskilt Folkpartiet aldrig missar ett tillfälle att lansera.

Låt oss återgå till byggsektorn. De arbetslösa bygglärlingarna går naturligtvis som alla andra arbetslösa till arbetsförmedlingen när de organ som är skapade genom avtal mellan Byggnads och Sveriges Byggindustrier inte kan placera ungdomarna på någon arbetsplats. Det organet kallas RYK och betyder Regionala Yrkes Kommitten. Sammanfattningsvis kan man säga att det enligt kapitalets megafoner inte skulle finnas någon ungdomsarbetslöshet i byggsektorn. Där finns ett lärlingssystem och dessa omfattas inte av LAS.

När de arbetslösa ungdomarna besöker arbetsförmedlingen inträffar något mycket märkligt och besvärande för kapitalets megafoner. Helt plötsligt kan arbetsförmedlingen erbjuda de arbetslösa ungdomarna arbete. Dessa arbeten är dock försedda med två krav. Det första är att den arbetslöse inte kan tacka nej samt att ersättningen blir något som kallas aktivitetsbidrag, detta bidrag är 250 kr/dag. Det innebär en kraftig lönesänkning samtidigt som det helt plötsligt finns jobb. Byggfirmorna sparkar först hem ungdomarna för att sedan med öppna armar ta tillbaka dem under förutsättning att man får gratis arbetskraft. Det blev en bra lektion i det kapitalistiska vansinnet.

En rak vänster slår ut högern rösta med kommunisterna i höstens val.

Lars Lundberg

Kylan håller Sverige i ett järngrepp

Kung Bore fortsätter att hålla konungariket Sverige i sitt järngrepp, även om han den senaste veckan lättat lite på trycket. Alla som drabbats av vinterkaoset har en hel del att lära av det som hänt.

De senaste trettio åren har kommunisterna gång efter annan inför döva öron tjatat om vikten av att bygga ut och modernisera det svenska järnvägsnätet. Vad som nu hänt är att när det var som allra nödvändigast att ställa bilen hemma för att åka kollektivt. Då kollapsade kollektivtrafiken totalt. SJ ställde in fjärrtrafiken och den kommunala kollektivtrafiken ställdes också in. Längst av alla gick SL, Stockholms lokaltrafik då man helt enkelt uppmanade resenärerna att stanna hemma från jobbet.

Klassföraktet kan inte belysas bättre då SL föreslog att resenärerna skulle arbeta från hemmet i stället för att åka till arbetsplatsen. För vissa tjänstemän var det säkert möjligt. För en bilmek var det kanske inte lika lätt att laga bilar från hemmet.  Att bygga ett hus från hemmet kan heller inte vara lätt. Än mindre för Konsums kassapersonal att sköta jobbet från hemmet.

Avregleringen av kollektivtrafiken innebar att trafikföretagen med SJ i spetsen omedelbart för att öka vinstmarginalerna sparkade tiotusentals underhållsarbetare samt att man stängde dess verkstäder. Allt detta skedde väl beräknat med kaos som följd. Ingen kan ju hävda att man inte kände till att det i Sverige alltid blir vinter en gång om året.

När elmarknaden avreglerades som ett villkor för att få det olycksaliga medlemskapet i EU motiverades det av att elkonsumenternas valfrihet skulle öka med sänkta elpriser som följd. Vad hände, jo när det var som kallast och elen behövdes som mest, då tog elbolagen tillfället iakt och passade på att chockhöja elpriset till det ofattbara priset av 14kr och 50 öre per kilowatt. Det normala priset ligger strax under 50 öre. Det skäl man angav för denna prishöjning var att efterfrågan var så stor. Det är ungefär samma sak som att bensinbolagen inför semestern skulle höja bensinpriset till 230 kronor litern med motiveringen att efterfrågan alltid ökar under semestertider.

Kan man på ett bättre sätt beskriva kapitalismens vansinne. Under en månads tid kunde därför elbolagens vinster öka med 8 miljarder kronor. Vilka var det som hävdade valfrihet med lägre priser som följd. Dessa kan rimligen aldrig ha betalat en elräkning. Det har däremot skrivaren av dessa rader gjort.

När jag som lydig medborgare hade att välja elbolag valde jag det som kallas LO-El efter ett avtal mellan LO och Telge energi i Södertälje. Den senaste elräkning jag betalade gällde december-januari. Räkningen hade ökat med 600 %. Efterfrågan var stor under den tiden och det blev också räkningen. För hushållen blev elbolagens ocker mycket kännbart.

Tyvärr stannar inte eländet där. Industrin drabbades lika hårt. Ortvikens pappersbruk i Sundsvall tvingades helt enkelt att stänga av en pappersmaskin då elpriserna blivit sådana att det inte gick längre. Enligt bolagets presstalesman är elen den enskilt största kostnaden för pappersindustrin. Problemen stannade inte där för Ortvikens pappersbruk, man kunde inte heller leverera från lagren då godstrafiken stod stilla. Att avregleringen av elmarknaden skulle slå mot, och betalas av hushållen var naturligtvis något som räknats ut från EU och som med glädje accepterats av den svenska riksdagen. Vilka skulle annars garantera elbolagens miljardvinster. Vad den svenska riksdagens drängar däremot inte hade räknat med var naturligtvis att den förda politiken även skulle slå mot dess uppdragsgivare. Denna felräkning har sin grund i att de inte förstod att kapitalismen är fullständigt ologisk.

Vintern har med all tydlighet visat att vad Sverige är i ett akut behov av, är en ny politik. En politik som SKP står för.

Lars Lundberg