Regeringen fortsätter sitt arbete med att krossa fackföreningarna

Regeringen och borgerlig media älskar att framställa högerregeringen som ansvarsfull och och föredömlig. Inte minst försöker man negligera det faktum att regeringen dagligen gör attacker mot fackföreningsrörelsen med målsättningen att göra den fackliga rörelsen totalt tandlös.

Förstörelsen av A-kassan var bara där man startade, man hade långt mer i sin målsättning.

Hur man hanterar LAS lagen om anställningsskydd är intressant att följa. Vid en första betraktelse kan man förledas att tro att regeringen är splittrad i frågan. Folkpartiet och Centern kan förefalla stå i opposition till Moderaterna i frågan. Folkpartiet och Centern kräver i stort sett att LAS skall avskaffas omgående, detta krav avvisas av Moderaterna då de säger sig försvara LAS. I själva verket är det så att Moderaterna har begripit vad Folkpartiet och Centern inte begripit och det är att om man vill bli omvald 2014 går det inte att på ett bräde och direkt avskaffa LAS. Det skulle väljarkåren inte acceptera. Från Moderat håll kan man tänka sig att de är ganska irriterade på dumskallarna inom alliansen. Samtidgt som Folkpartiet och Centern framstår som politiska vildar förstör de Moderaternas strategi att vara det parti som är arbetarnas parti. Alliansregeringens partier är dock helt överens i den grundläggande frågan om LAS. Självklar menar samtliga partier att den är en styggelse och skall bort. Frågan är hur.

Enligt Moderaterna skall LAS knäckas genom långsiktig och målmedvetet politiskt arbete. Först skall fackföreningarna göras tandlösa och på sin höjd ordna korvgrillning åt sina få medlemmar.

När ett företag i dag vill avskeda parsonal sker det efter förhandlingar med respektive fackförening. Det absolut vanligaste skälet för uppsägning av personal är övertalighet. Kan företaget inför facket bevisa att personalstyrkan är för stor i förhållande till orderingången är det fritt fram att avskeda. Vill däremot avskeda personal av andra skäl, exempelvis att man är irriterad på någon anställd för att denne är fackligt aktiv. Ja då måste avsedandet ske av ”personliga” skäl och då blir förhandlingsläget betydligt besvärligare för företaget och missbrukas rätten till avsked av personliga skäl kan företaget bötfällas med en summa som motsvarar max 32 månadslöner.

Det här irriterar naturligvis Svenskt Näringsliv som själva vill besluta om allt som rör respektive företag och dess personal.

Därför har Svenskt Näringsliv klagat på detta till regeringen och fått den att tillsätta en utredning under Jonas Malmbergs ledning och uppdraget är att man skall lägga fram förslag som innebär att företagens kostnader vid uppsägning av personliga skäl minskar.

Så jobbar målmedvetna högermän, gaphalsarna i Folkpartiet och Centern har inte riktigt fattat det.

Lars Lundberg

Det är skillnad på fackliga organisationer

I LO tidningen från den 17 maj finns en stort uppslagen artikel som handlar om Europafackets kongress som under vecka 18 genomförs i Aten. I artikeln ser man en stor bild där uniformerad polis skyddar kongressdelegaterna med den svenska olyckan Wanja Lundby – Wedin i spetsen från uppretade demonstranter. Artikeln berättar att de uppretade demonstranterna skaldade, Vi vill inte ha er här Byråkrater. Vidare berättar artikeln att kongressdelegaterna som var på väg in i kongressbyggnaden blev översköljda av flygblad där det stod Åk hem Eoropafacksbyråkrater. Vad som retat gallfeber på de grekiska arbetarna är naturligtvis att Europafacket med Wanja Lundby – Wedin som ordförande ser och har sett som sin viktigaste uppgift att försvara kapitalismens brutala angrepp på arbetarklassen som viktigare än att försvara de som drabbas av kapitalismens överproduktionskris.

När jag läser artikeln kommer jag osökt att tänka på att för ungefär en månad sedan befann jag mig själv i Aten för att närvara vid Fackliga Världsfederationen WFTU:s 16:e kongress. När vi, 852 kongressombud från alla världsdelar anlände till Aten möttes vi av 15.000 jublande arbetare som med sin fackförenings stolta fana, Pame – Alla arbetares militanta front hälsade oss alla varmt välkomna till Aten. Runt hela Aten hade man dessutom satt upp 16 000 jättestora affischer som alla hälsade oss och WFTU:s 16.e kongress välkommen till Aten. Som representant från en svensk fackförening blev det storslagna mottagandet nästan för mycket. Vi som är vana att alltid köpa våra tjänster. Behöver vi sätta upp affischer anlitar vi naturligtvis ett företag som får ombesörja saken. Bara tanken på att vi skulle få 15.000 fackliga  medlemmar att jublande gå ut på gator och torg för att välkomna internationella gäster är ju befängd. Vi får nöja oss med några tiotal på 1:a Maj. Behöver vi något så köper vi det, konstigare än så är det inte. Det är ett elände att det inte går att köpa medlemmar, hade det varit möjligt hade vi inte tappat en enda medlem.

Hur kan det vara en sådan skillnad mellan fackförening och fackförening. Jo det är så att Europafackets grundideologi är klass-samarbete och Pames och WFTU:s grundideologi är baserad på klasskamp, solidaritet och öppenhet. Därmed blir Pame de stridbara arbetarnas fack och Europafacket blir byråkratin och klass-samarbetets. Byråkraterna kan inte själva sätta upp några affischer, det kan däremot den fackförening som bevisligen och dagligen genom konkret handling alltid på klassmässig grund tar ställning för dess medlemmar.

Pame – Alla arbetares militanta front är ett lysande föredöme för oss fackföreningsmedlemmar i hela Europa.

Lars Lundberg

Metallbasen Stefan Löfven kör över styrelseledamöterna

Metallbasen Stefan Löfven (S), som är ett hett namn som Mona Sahlins efterträdare, vill ha en tidsbegränsad a-kassa, rapporterade Aktuellt för en tid sedan. Därmed går han emot andra fackförbund.
– Det lägger jag mig inte i. Jag kommentarer inte min ordförande. Vi har inte diskuterat den här frågan än, säger Jamal El-Haj, ordförande för IF Metall Malmö, som även sitter med i förbundets styrelse nationellt och är kommunalråd i Malmö.

Metallbasen Stefan Löfvens förslag om att försämra a-kassan har uppenbarligen väckt diskussioner bland medlemmarna. Frågan om a-kassan är mycket kontroversiell inom arbetarrörelsen, rapporterar till exempel förbundets tidning Dagens Arbete. Röda Ögons redaktion beslutar säg för att göra ett reportage om utvecklingen. Efter diskussioner beslutar vi oss för att vi vill höra vad medlemmarna tycker. Den 13 december strax efter klockan 15.00 ringer vi IF Metalls Malmö-avdelning. Vi blir hänvisade till ombudsmän, som dock inte är på plats denna eftermiddag.

Dagen efter når vi Eva Johnsson, klubbordförande på Enics Sweden.

– Ni kommer inte få komma in på denna arbetsplats före nyår, vi har jättemycket att göra, säger Eva Johnsson.

Onsdagseftermiddagen den 15 december når vi Jamal El-Haj, ordförande för IF Metall Malmö och deras ”informationsansvariga”, han sitter även med i den nationella styrelsen och är kommunalråd i Malmö. Han frågar vad Röda Ögon är för tidning och vem som är utgivare. Undertecknad berättar att det är SKP Malmö som ger ut den.

– Vilka är SKP? frågar Jamal El-Haj.

– Sveriges Kommunistiska Parti, säger undertecknad.

Är det de arbetslösas skuld att de inte får ett arbete?

– Nej, svarar Jamal El-Haj kort och tydligt.

RÖ frågar honom om vad han tycker om sin styrelsekollegas, Stefan Löfvens, förslag om att tidsbegränsa a-kassan.

– Det lägger jag mig inte i. Jag kommentarer inte min ordförande. Vi har inte diskuterat den här frågan än, säger Jamal El-Haj.
Han påpekar flera gånger i samtalet att han har personer i ett rum bredvid, som väntar. RÖ säger att det är få frågor. Han frågar om vi kan ringa dagen därpå, för han har inte tid på hela eftermiddagen eller kvällen att svara de få frågorna vi har. Vi säger att det är pressläggning snart, varvid Jamal El-Haj säger att ”ni skulle ringt förra veckan”. Vi säger återigen att vi är en veckotidning och att vi snart har pressläggning. Efter lite dividerande så säger vi att det är en fråga kvar.

– Jag behöver tid att svara på de komplicerade frågorna. Jag måste tänka igenom svaren, säger Jamal El-Haj.

Idag är det strax över 65 procent av den arbetsföra befolkningen som har ett arbete, vad tycker du samhället ska göra för att ta tillvara alla de resurser som slösas bort genom att så många förvägras delta i de nyttigheter vi behöver?

– Jag vet inte vad jag ska svara. Det är så en så komplicerat fråga, men arbete åt alla är vår paroll.

Tack ska du ha!
Innan Jamal El-Haj hann säga hejdå, eller liknande, så bröts telefonsamtalet eller så lade han på luren.

Fakta: Jamal El-Haj sitter på många stolar
Jamal El-Haj har flera uppdrag för Socialdemokraterna. Han är ordförande för IF Metall Malmö och deras ”informationsansvarige”, han sitter även med i den nationella styrelsen och är kommunalråd i Malmö. Hans årsinkomst 2008 var 563 585 kronor, enligt Valpejl.se.

Text: Fredrik Jönsson
Foto: Victor Diaz De Filippi

Denna artikel har varit publicerad i tidningen Röda Ögon nummer 4.

SAPs valanalysgrupper

Efter det historiskt sett katastrofala valresultatet socialdemokraterna erhöll i höstens val tillsatte som bekant SAP en krisgrupp bestående av fyra underavdelningar. Dessa grupper blev det:
1. Politisk analysgrupp under ledning av Anna Johansson och Ardalan Shekarabi
2. Faktabaserad analys under ledning av Morgan Johansson
3. Organisatorisk analys under ledning av Johan Persson
4. Idédebatt och omvärldsanalys under ledning av Kajsa Borgnäs

Den grupp som skulle syssla med politisk analys inledde sitt arbete med att besöka olika LO- förbund, för att tillsammans med dem diskutera det socialdemokratiska valfiaskot. Anledningen till att man besökte LO-förbunden beror naturligtvis på att ledande socialdemokrater liksom ledande fackföreningsledare inte förmår att se att ett politiskt parti, vilket som helst, aldrig kan ha samma uppgifter som en fackförening och omvänt. En fackförening kan aldrig ersätta eller jämställas med ett politiskt parti. Genom den här sammanblandningen kan det ju uppstå smått komiska situationer. Det kan ju bli så att SAP diskuterar sitt valarbete med människor som vare sig har intresse för eller röstat på SAP. Det var precis så det också blev. Ardalan Shekarabi från den politiska analysgruppen kom på så vis att diskutera det socialdemokratiska valmanifestet med SKP- medlemmar. Nu har SAP:s krisgrupp som skulle diskutera och analysera politiken kommit med en första preliminär analys av sitt arbete. Av den analysen kan vi direkt konstatera att man efter samtal med mängder av LO-medlemmar, däribland kommunistiska LO-medlemmar, inte har lärt sig ett jota.

Vid gruppens första analys pekar gruppen på att SAP förlorade valet därför att väljarna inte gillade förslaget om höjd drivmedelsskatt och förändrad fastighetsskatt. Inte ett ord om arbetslösheten, inte ett ord om den galopperande fattigdomen, inte ett ord om att 100 000 människor nu står helt utan försörjningsskydd, inte rätt till A-kassa, inte rätt till sjukersättning, inte rätt till försörjningsstöd, inte ett ord om att vräkningarna ökar i lavinartad fart.

Mitt i denna tragiska verklighet som de ledande socialdemokraterna inte ser leker man att höjd drivmedelskatt är samhällets ödesfråga. Med sådana vänner behöver vi inga fiender, varken fackligt eller politiskt.

Lars Lundberg

”De importerar arbetskraft för att pressa ner lönerna”

Håkan Jönsson, ordförande för Byggnads Södra Skåne, sektion 1, kommenterar arbetskraftsinvandringen efter LO:s utspel i slutet av november.

LO uppmanar Tobias Billström att genomföra ett antal regeländringar för att minska riskerna för exploatering.
– Två år efter att regeringen införde det nya regelverket för arbetskraftsinvandring är vittnesmålen många om den rovdrift på utländsk arbetskraft som pågår i Sverige. Regeringen har skapat ett system där utländska arbetstagare hamnar i en orimlig beroendeställning till sina arbetsgivare och blir lätt offer för exploatering, säger LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin i ett pressmeddelande.

Håkan Jönsson säger:
– Det är bra att LO vill se en förändring. Vi lurades in i EU för 15 år sedan med löfte att den svenska arbetsmarknadsmodellen inte skulle påverkas. Idag ser vi facit. Löftena var en lögn. Man importerar arbetskraft för att pressa ner lönerna för såväl byggnadsarbetare som andra. Att ställa krav på regeringen är bra, men på lång sikt måste vi lämna EU och slå fast att i Sverige gäller svenska löner. När det gäller diskussionen om arbetskraftsinvandring är det oerhört viktigt, speciellt i tider då vi har ett rasistiskt parti i vår riksdag, att alla människor är lika värda och därmed ska behandlas lika. Vi, som vill att de som gästar Sverige för att arbeta ska ha samma löner som vi, är inte främlingsfientliga. Vi är solidariska.

Relaterat: Leo lämnade SD efter besök på Rosengård

LO:s eftervalsdebatt

Kommentar. Att det nu råder rena inbördeskriget inom SAP efter att partiet gjort sitt sämsta riksdagsval sedan 1914 är ingenting som någon kan vara ovetande om. Däremot har det varit väldigt tyst från LO hur man ser på valet och dess konsekvenser. LO har ännu i likhet med de olika förbunden nöjt sig med att presentera siffror över hur LO- medlemmarna röstat. T.ex. har man inte med ett ord kommenterat det faktum att Sverigedemokraterna är betydligt större i LO- förbunden än det resultat som partiet erhöll i riksdagsvalet. I Byggnads t.ex. fick SD nära 10 procent.

Därför var det med stor spänning som vi den 10 november åkte till Sandviken för att där vara med på LO- distriktets i Dalarna och Gävleborg halvårsmöte. I programmet framgick att LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin skulle närvara och där delge oss representanter från de olika medlemsförbunden LO:s syn på valresultatet.

Vanja började med att kommentera den stora strid som nu pågår inom SAP där flera debattörer kräver olika personers avgångar. Enligt Vanja är det ingenting som LO-medlemmarna tjänar på, enligt Wanja skall LO- medlemmarna invänta den extrakongress som SAP skall hålla. Förenklat var Vanjas budskap ”Sitt still i båten”.

Vanja berörde också LO:s centrala valplanering och i den ingick bl.a. att 70 procent av LO-medlemmarna skulle förmås att rösta på SAP. Resultatet blev att 55 procent röstade på SAP.

Ett annat mål var att förmå 50 procent av LO- förbundens förtroendevalda att aktivt verka som valarbetare för SAP. Resultatet blev att 20 procent arbetade för SAP. I detta sammanhang skall vi komma ihåg att av dessa 20 procent ingår alla de fackliga förtroendemän som arbetar som anställda i de olika förbunden. Alltså ombudsmän och liknande. Utan betalda funktionärer hade siffran sannolikt stannat vid 3 – 4 procent.

Sedan kom LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin in på den intressanta frågan om hur LO skall agera nu när det är klart att LO:s medlemmar får leva med en högerregering i ytterligare 4 år.

Citat:

”För fyra år sedan mötte vi den nya borgerliga regeringen med demonstrationer och
protestaktioner. Det gällde förvaret av A-kassan med mera. Så skall vi inte göra nu. Nu måste
LO arbeta för att möta regeringen med samtal för att påverka regeringen. Jag skall t.ex. begära
samtal med arbetsmarknadsministern för att påtala att den kritik LO lämnade med anledning
av den fria arbetskraftsinvandringen slagit orättvist. Ett bra exempel är bärplockarna som
blivit hänsynslöst utnyttjade. Jag skall påpeka att LO:s kritik visat sig vara riktig. LO skall
som ansvarstagande part få regeringen att ändra politik.”

Vi har ofta i olika sammanhang haft anledning att påtala den politiska och ideologiska kollaps som LO och SAP råkat ut för. Efter att ha lyssnat på Wanja Lundby- Wedin är det bara att konstatera att krisen är hundrafalt värre än vad vi i vår vildaste fantasi kunde drömma om.

Lars Lundberg

SKP: Bemanningsföretagen har inte på arbetsmarknaden att göra

Bemanningsföretagen är i blåsväder igen. Samtidigt så säger allt fler företag upp sina anställda och hyr sedan in personer från bemanningsföretag.
– För den som kan sin historia är det svårt att inte se parallellen till forna tiders daglönare som användes för att pressa löner och villkor på arbetsplatserna, säger SKP:s facklige sekreterare Lars Lundberg.

Att bedriva bemanningsföretag i Sverige blev tillåtet i början av 1990-talet. Antalet anställda inom bemanningsbranschen har mer än fördubblats i Sverige de senaste tio åren.

Det var 1992 som den borgerliga Bildt-regeringen väckte förslag om att den internationella arbetsorganisationen ILO:s konvention nummer 96 skulle sägas upp eftersom den ansågs ”överspelad och inte efterlevdes i omvärlden”. Statligt monopol på arbetsförmedling var inte heller, enligt en dom i EG-domstolen (våren 1991), förenligt med Romfördraget. Uppsägningen av ILO-konvention 96 trädde i kraft i juni 1993.

Även SAP positiva
Därefter uttalade ett stort antal socialdemokrater sig positivt om lagändringen. Björn Rosengren, som bland annat har varit näringslivsminister, var en av dessa och ansåg att bemanningsföretagen inte ersatte fasta jobb utan skapade tvärtom nya. Arbetsmarknadsminister Margareta Winberg invigde 1996 en privat arbetsförmedling och sade vid tillfället att: ”Det är nyttigt med konkurrens. Etableringen av en privat arbetsförmedling innebär en utmaning för den offentliga arbetsförmedlingen.”

Riskerade att sparkas
Under sommaren har bemanningsföretagen återigen diskuterats i pressen. TV4-nyheterna rapporterade i slutet av juli att bemanningsföretaget Student Consultings anställda på ett av Coops centrallager hotades med att omedelbart få sparken om de inte jobbade 25 procent snabbare än den ordinarie personalen. Företeelsen kallade Student Consultings ledning för en enskild medarbetares misstag i kommunikationen. Efter ovan nämnda reportage har fler arbetare trätt fram och berättat hur de blivit behandlade av företaget. Händelsen är bara en i raden av skandaler med bemanningsföretagen den senaste tiden. Smålandsposten i Älmhult skrev några dagar senare, den 27 juli, att facket på Ikea ilsknar till över deras sommarjobbstaktik:

– Först spådde Ikeas lager en dyster flödesprognos och anställde inte en enda sommarvikarie i år. Men nu tar de in förstärkning från bemanningsföretag i stället. Skarp kritik riktas från facket som anser att det är en medveten strategi.

Lars Jarslet, ombudsman på Handels i Växjö, var alltså inte nådig i sin kritik mot Ikeas agerande:

– Så här gör ledningen för att undvika återanställningsrätt för uppsagd lagerpersonal. Vår uppfattning är att de medvetet väntat tills las-tiden löpt ut. De borde ha förstått att det fanns ett behov redan innan bemanningspersonalen togs in.

- Man kan ju fråga sig varför inte de som sparkats duger längre. Nu tvingas de som varit lojala mot företaget se sig bli ersatta av bemanningspersonal. De har inte fått någonting tillbaka och det är illa, sade Lars Jarslet till Smålandsposten.

Flexibilitet
Ett av arbetsköparnas återkommande argument för att öka antalet anställda via bemanningsföretag är att ”klara flexibiliteten”. Det argument användes till exempel när Euromaint Rail i slutet av förra året sa upp samtliga 91 anställda vid sin ombyggnadsverkstad i Malmö och ersatte dem med personal från bemanningsföretag.

– Man ska se det som en organisationsförändring, inte ett varsel. Vi organiserar oss för att klara flexibiliteten som behövs för att klara perioder med sämre orderingång, sa vd Mats Önner till SVT Sydnytt.

Kommunisterna motståndare
Att bemanningsanställda kan sägas upp från den ena dagen till den andra och sätta gällande turordningsregler ur spel, är ett allvarligt problem, menar SKP:s facklige sekreterare Lars Lundberg. Behovsanställningar som innebär att arbetsköparna ringer när de anser sig ha be­hov, är också ett problem – inte bara i bemanningsbranschen, menar han.

– De arbetande tvingas leva i ovisshet om arbetsköparna tänker ringa på morgonen eller inte. Just denna anställningsform – ”ring- och springvikariat”- har ökat kraftigt sedan i början av 1990-talet, säger Lars Lundberg.

”LO-ledningen svek”
Inför de nyligen avslutade avtalsförhandlingarna gjorde LO ett stort nummer av att frågan om bemanningsföretagen skulle bli en av avtalsrörelsens huvudfrågor.

– LO sade sig ha fått mandat från medlemmarna att ta bort denna avart från arbetsmarknaden. När avtalsförhandlingarna blev klara, visade det sig att förbunden med olika skrivningar inte på något vis avtalade bort det gift som bemanningsföretagen utgör, säger Lars Lundberg och tydliggör att de nya avtalen slöts förbundsvis och att LO bara hade rollen som åskådare.

– LO å sin sida förklarade sig helt nöjd med de nya förbundsavtalen. Det är därför helt korrekt att hävda att LO och de olika förbunden å det grövsta svek sina medlemmar.

Det går heller inte att bortse ifrån att det i år är valår och Socialdemokraterna inte önskar någon klassmässig debatt i valrörelsen, menar Lars Lundberg.

– Det hela blir tyvärr rent skrattretande när de olika förbunden i respektive fackpress presenterar de nya avtalen som en stor seger. Med sådana vänner behöver man inga fiender.

Fredrik Jönsson

Fakta: Stor omsättning

Över 100 000 personer var anställda i bemanningsbranschen någon gång under 2009, enligt arbetsköparorganisationen Bemanningsföretagen. Den hävdar att omsättningen i branschen var 16 miljarder kronor 2009, och då var omsättningen för de 35 största företagen 13,5 miljarder kronor. Ett av arbetsköparorganisationens mål är, enligt deras verksamhetsberättelse från i år: ”Bemanningsföretagen skapar en rörlig och utvecklad arbetsmarknad och siktar på att tre procent av alla anställda arbetar på ett bemannings-, omställnings- eller rekryteringsföretag.”

”Norska avtal får allmängiltigförklaras”

Utländska arbetare bör kunna betalas sämre än norska, ansåg arbetsgivarna. Kravet på lika lön stred mot EES-avtalet hävdade dem och gick till domstol. Men nu har tingsrätten i Oslo slagit fast att arbetsgivarnas krav var felaktigt, skriver LO-Tidningen.

– Det är en principiellt viktig dom, säger Øivind T Hansen på norska LO.

Unga har otrygga anställningar

352.000 kvinnor och 252.000 män har otrygga anställningar. Det visar en rapport från LO om anställningsformer på svensk arbetsmarknad.

LO-rapporten Anställningsformer år 2008 visar att skillnaden är störst mellan unga kvinnor och unga män. Bland 16–24-åringar är 61 procent av kvinnorna tidsbegränsat anställda medan 41 procent av männen är det. Ju längre upp i åldrarna man kommer minskar andelen tidsbegränsat anställda bland såväl kvinnor som män. Skillnaderna mellan kvinnor och män minskar också.

– Till stor del beror det på att anställningsvillkoren ser olika ut i mans- och kvinnodominerade branscher. Rapporten visar ett arbetsliv som fortfarande är ojämställt. Ska det förändras måste arbetsgivares möjligheter att utnyttja visstidsanställningar regleras, säger LOs avtalssekreterare Per Bardh i ett pressmeddelande.

Medlemmar i facket har sällan en tidsbegränsad anställning. Bland LO-medlemmar är andelen med tidsbegränsade anställningar 11 procent. Bland TCO- och SACO-medlemmar är motsvarande siffra åtta respektive 11 procent. Bland anställda som inte är fackligt organiserade är andelen tidsbegränsat anställda hela 27 procent, rapporterar LO.

– Vi ser att många inte går med i facket förrän de har fast anställning. Det är tyvärr något som facket i vissa fall har medverkat till. Facket måste bli bättre på att organisera visstidsanställda och arbeta för att förbättra deras anställningsvillkor, säger Per Bardh.

Länk: LO-rapporten Anställningsformer år 2008

”Vi behöver konflikträtten”

Både LO och PTK överväger att minska möjligheterna till sympatiaktioner, enligt LO-tidningen.
– LO har inget mandat att genomföra försämringar, säger Johan Lindholm, Byggettans ordförande.

Facket har i förhandlingarna om ett nytt huvudavtal gått motparten på arbetsgivarsidan, Svenskt Näringsliv, till mötes och öppnat för begränsningar när det gäller både sympatistrejker och blockader.

”Enligt uppgift till LO-Tidningen arbetar parterna med ett förslag som går ut på att ett fack i konflikt måste vänta i en eller två veckor innan sympatiaktioner från ett annat fack kan bryta ut. I dag finns inga begränsningar för facken att begära sympatier från andra fack i samband med avtalsförhandlingar.”

– Man får ta fighten själv först. Det är väl inte orimligt med en viss fördröjning när det gäller sympatiaktioner, Man får vänta lite innan man ropar på sina kompisar, säger Lars-Bonny Ramstedt, PTK:s förhandlingschef och en av de tre som för förhandlingarna om nytt huvudavtal till LO-tidningen.

Kritiken mot fackens förhandlare är kraftig. Till Riktpunkt säger Johan Lindholm, Byggettans ordförande, att det är oacceptabelt.

– Vi behöver konflikträtten. Utan den rubbas balansen mellan parterna. Det känns som en försvagning av fackens ställning är på gång, säger Johan Lindholm.

Byggnads och andra fack vill inte veta av några försämringar av konflikträtten, menar han.

Även Jonas Lundborg, informationsansvarig på Grafiska Fackförbundet, är kritisk till uppgifterna.

– Rent generellt anser vi att konflikträtten ska vara intakt. Skälet är att antalet arbetsmarknadskonflikter är relativt låg i jämförelse med andra länder. Så vi ser ingen anledning till att förändra konflikträtten eftersom det inte är något problem, säger Jonas Lundborg.