Stark optimism om utvecklingen i Korea

De ledande nordkoreanska tidningarna summerade läget och den politiska inriktningen i en gemensam artikel den 1 januari. I stora demonstrationer runt om i landet har hundratusentals människor de senaste dagarna demonstrerat sitt stöd för den politik som artikeln ger uttryck för.

Att höja folkets levnadsstandard är huvudmålet för det socialistiska Korea och utvecklingen är just nu mycket positiv. Trots den spända situationen på Koreahalvön och trots att landet är utsatt för krigshot och fientliga sanktioner fortsätter den kraftfulla satsningen på den lätta industrin.

Under det gångna decenniet har Demokratiska Folkrepubliken Korea hållit fast vid president Kim Il Sungs idéer och ambitioner, byggt en solid plattform för ett stort, välmående och mäktigt land och stått i täten i den internationella kampen för antiimperialistisk självständighet, konstaterar artikeln.

Det senaste året har kampen för att bygga en blomstrande nation förts i en ytterst spänd situation och under illasinnade sanktioner från landets fiender. Men vänskapen mellan DFRK och Kina har skapat en gynnsam miljö för den koreanska revolutionen, och kontakterna med andra vänskapliga länder utvecklas positivt.

Samtidigt som artikeln understryker nödvändigheten att hålla hög beredskap mot militära provokationer ställer den som en central uppgift att föra en aktiv dialog med södra Korea för att dämpa spänningarna så snart som möjligt, desarmera konfrontationen mellan norr och söder och skapa en atmosfär av dialog och samarbete.

”DFRK är konsekvent i sin inställning och kommer att uppnå fred i Nordostasien och kärnvapenfrihet för hela Koreahalvön”, sägs det i artikeln, som också framhåller att nationens återförening är den viktigaste uppgiften för det koreanska folket och att rörelsen för landets återförening under det gångna året gjort betydande framsteg trots motståndet från separatistiska krafter i och utanför landet.”

”Fritt resande och utbyte mellan människor ur alla samhällsskikt bör tryggas och samarbetsprojekt uppmuntras för att bidra till förbättring av de interkoreanska relationerna och till förverkligande av landets återförening.”

Detta är ett meddelande från Svensk-Koreanska Föreningen.

Propaganda, lögner och provokationer för att legitimera sanktioner och krig

Det har nu gått 7 1/2 månad sedan incidenten med det sjunkna sydkoreanska krigsfartyget ”Cheonan” som påstods vara ett verk av Demokratiska Folkrepubliken Korea DFRK (Nordkorea). Aldrig tidigare har USA-imperialisterna och gruppen kring den sydkoreanske marionettpresidenten Lee Myung Bak presenterat ”bevis” som så godtyckligt sammankopplats med DFRK. Detta gav upphov till en omedelbar och aldrig tidigare representerad uppståndelse, fördömande och hot om ytterligare sanktioner och vapenskrammel mot DFRK, från alla kapitalistiska länder som ”svansar” runt USA-imperialismen.

Redan från början avfärdade DFRK den grundlösa anklagelsen om påståendet för sin inblandning i sänkningen av Cheonan som en ren konspiration och förklarade att man ville gå till grunden för att utreda sanningen. Ett förslag om en gemensam undersökning på plats, med deltagande av Nordkoreanska NDC (Nationella försvarskommissionen) avvisades omedelbart av USA av rädsla för att den fabricerade historien skulle avslöjas. Därefter presenterade USA och den sydkoreanska marionettregimen hastigt ett ”resultat av undersökningen” ledd av den ”civila arméns samlade undersökningsgrupp.” Undersökningen kritiserades för att vara full av oklarheter varpå (helt nyligen) en ”slutlig rapport” presenterades- för att åter bli kritiserad och förlöjligad av hela det koreanska folket.

DFRKs Nationella Försvarskommission- NDC skrev redan i början av november 2010 att: ”De har gått så långt att de planerar att genomföra gemensamma marina militärövningar, den ena efter den andra för att demonstrera sina stridskrafter i vattnen nära DFRK i sin ändlösa och ursinniga strävan att uppnå internationella sanktioner mot DFRK.” En förutsägelse som nu har besannats.

Också måste de för USA och Sydkorea gemensamma krigsövningarna av naturen föras alldeles intill det omstridda gränsområdet mellan nord och syd och inte på de tusentals kvadratkilometer hav som omger Sydkorea. Anledningen till detta kallas provokation och trots att Sydkorea har medgivit att de sköt två raketer men inte mot norr måste det ju låta trovärdigt emedan denna information ropas ut genom USAs och resten av den kapitalistiska världens megafoner.

Nu anklagar båda sidor varandra för att ha startat granatbeskjutningen den 23/3. DFRK gör det med all rätt sedan ett dussintal beskjutningar ägt rum innanför DFRKs territorialvatten där upprepade sydkoreanska militära provokationer och kränkningar av den norra gränslinjen ägt rum under förevändning att ”genskjuta fiskebåtar.” DFRKs revolutionära styrkor som bevakar den okränkbara ”norra gränslinjen” gjorde ett beslutsamt militärt steg genom en omedelbart reaktion på de militära provokationerna.

USA sänder nu ett hangarfartyg från sin ”hemmahamn” i Japan. Det kärnkraftdrivna fartyget vid namn George Washington och dess avgång med 75 bombplan och 6000 soldater var enligt US-amerikansk utsago planerad sedan tidigare. Trovärdigheten i denna utsago, huruvida den var planerad sedan tidigare eller inte, eller vem av nord eller syd som startade beskjutningen väger också olika tungt om vi går tillbaka i historien till incidenten med Cheonan:

DFRK döljer inte det faktum att Det Koreanska Folkets Flotta liksom andra länder också har torpeder och det av en sådan enorm kraft att det är svårt att föreställa sig. Men till skillnad från andra länder är dessa gjorda av metallegeringar, inte aluminiumblandningar. Den torped som sänkte Cheonan var av aluminiumblandning.

Det var NDCs avsikt att föra fram detta faktum som en del av en bevisföring inför en gemensam undersökningskommission. Därför, och på initiativ av USA-imperiet lades undersökningen ned med all hast. Den samlade kapitalismens ”expertis” från bl.a. USA Sydkorea, Japan och Sverige kunde sedan gå raka vägen till själva presentationen av det fabricerade resultatet.

Torpedens propeller är ett annat avgörande beviset för USA och marionettregimens lögnkampanj:  Efter 50 dagar lyckades en fiskebåt med det enastående konststycket att finna torpedens propeller, något som ett dussintals fartyg med den mest sofistikerade undersökningsutrustning redan hade misslyckats med. Den funna propellern som visades i TV var dock inte densamma som ”undersökningsteamets” senare publicerade i bild.

Från början gjorde ”undersökningsteamet” gällande att HMX, RDX och TNT (explosiva ämnen) hade spårats på Cheonans skrov men enligt ett utlåtande fanns inget av dessa sprängämnen på propellern trots att den varit med om att klyva 1.400- tonnaren Cheonan i två delar!

Inträngda i ett hörn ursäktade sig USAs och marionettregeringens ”undersökningsteam” med att påstå att alla explosiva ämnen på propellern hade lösts upp under den tid som propellern befunnit sig i det salta vattnet.

Vänner av ordning och lite slutledningsförmåga förstår säkert att detsamma i så fall också borde gälla för Cheonans skrov vilket hade legat i detsamma salta vattnet och under lika lång tid!

Det sades att torpedens design skulle varit från DFRK och inskriptionen ”Guaranteed by DPRK” sades kunna bekräfta dessa uppgifter. Dock var skriften av japanskt typsnitt. Yttermera kom det till kännedom att motorn hade rektangulär form medan motorn som tillhörande propellerns kropp och presenterades vid presskonferensen var strömlinjeformad.

Trots dessa och många fler motbevis (många av rent vetenskaplig art- fysiska, kemiska som skulle uppta alldeles för lång tid att redogöra för här) fortsätter krigsivrarna att hävda det orimliga, att det var Nordkorea som sköt Cheonan i sank. Kanske följer de här den fascistiske nazi-koryfén J. Goebbels utsago att: presenteras en lögn, tillräckligt stor att den inte går att kontrollera och den upprepas tillräckligt många gånger- blir det till slut en sanning!

USA-imperialismen handlar enligt den utstakade vägen och Sverige såväl som resten av den kapitalistiska världen går dess ärenden. Kapitalisterna har all betydande media i sin ägo men också samvete att  publicera vilka lögner som helst, bara de passar ändamålet. Och om ändamålet helgar medlen går det bra att bryta mot internationell lag, mot suveränitetsprincipen eller utföra oöverskådliga brott mot mänskligheten: Syftet är ju som vanligt att komma åt råvaror och/eller bränsle till industrin och i fallet med DFR Korea de enorma råvarufyndigheter som finns i norra delen samt att få nya avsättningsmarknader för kapitalet.

DFRKs myndigheter slår dock fast att den USA och den sydkoreanska marionettgruppen inte ska våga kränka DFRKs territorium med ens 0.001 millimeter innan de revolutionära beväpnade styrkorna utan att tveka och skoningslöst kommer att slå tillbaka.

I dessa tider av finansiell kris är kapitalismen än mer aggressiv. Detta yttrar sig i att den genom sina regeringar s.k. liberala eller socialdemokratiska vältrar över skulderna på det arbetande folket. Detta medför massiv arbetslöshet och ökad arbetsbörda eller löneminskningar för dem som ännu har ett arbete att gå till. Det sociala skyddsnätet skärs ned och bort, liksom den s.k. offentliga sektorn- vård, skola och omsorg för både barn och gamla, m.m.

Globalt gör kapitalismen sina erövringståg och sprider sin ”demokrati” och ”mänskliga värderingar” via ”fredsbomber” för utsugning, för klassamhällets bevarande eller återinförande. Allt vi ser i dess spår är svält och nöd, miljökatastrofer, förföljelse och krig.

Den enda kraft som gör ett konsekvent motstånd och som inte låter sig tämjas av dess våld är kommunismen genom Marxismen Leninismen. Därför höjer vi inte ögonbrynen över varför kapitalismens genomför alla antikommunist-kampanjer, både nationellt och internationellt. Kapitalismens syn på demokrati är bara ett tomt skal för majoriteten av det arbetande folket medan frihetsanspråken, både singularis och pluralis bara gäller monopolkapitalisterna själva, den absoluta minoriteten av jordens befolkning. I första hand är det kapitalismens ”frihet” att  göra vinster genom exploatering av den stora massan arbetande människor. Å andra sidan att göra vinst på de jordegendomar som rättmätigt tillhör oss alla. Detta är naturligtvis en världsordning som inte kan vidmakthållas med demokratiska medel.

Kjell Bygdén

Svensk-Koreanska föreningens höll årsmöte

Lördagen den 17 april höll Svensk-Koreanska föreningen sitt årsmöte följt av ett offentligt möte.

Det offentliga mötet inleddes med att Nordkoreas ambassadör Ri Hui Chol redogjorde för situationen och utvecklingen i Nordkorea.

Nordkorea har under 2009 riktat sitt fokus på den ekonomiska utvecklingen i landet. Ri Hui Chol understryker att Nordkorea står starkt politiskt och militärt men att den ekonomiska sektorn behöver utvecklas. För att göra det så genomfördes under 2009 flera framgångsrika kampanjer med syfte att öka livsmedelsproduktionen och modernisera den lätta industrin. En annan del av denna ansträngning var den valutareform som genomfördes i början av december 2009.

Valutareformen har gett upphov till mycket spekulationer hos västmedia som i den vill se ett tecken till Nordkoreas nära förestående kollaps. Ambassadören avfärdade bestämt dessa rykten och betonade att beslutet om valutareformen var korrekt men att det förekom felaktigheter på tjänstmannanivå i genomförandet, vilket gjorde att det uppstod vissa problem. Dessa problem övervanns dock snabbt och det ekonomiska livet återgick till det normala, stärkt av valutareformens genomförande.

Efter ambassadörens inledning visade Inger Johansson bilder från sin resa i Nordkorea i april 2009. Hon lyfte bland annat fram hur miljonstaden Pyongyang är planerad så att människor kan gå, cykla eller åka kollektivtrafik till jobbet, något som i klimatproblemets kölvatten blivit en framtidsvision för västvärldens storstäder. Ingers berättelser och bilder var en kraftfull motvikt till västmedias lögnkampanj mot Nordkorea och visade ett kämpande folk, fast beslutet att gå sin egen väg. Mötet avslutades med traditionell koreansk mat samt koreansk sång och musik framförd av ungdomarna från koreanska ambassaden.

Oskar Mölleby