Riktpunkt utvecklas! Hjälp till

Vill du att Riktpunkt.nu ska bli bättre?
Skicka in artikelidéer, notiser, länkar etc.
Alla idéer på förbättringar rörande tidningen välkomnas.

Ge ett bidrag till Kampfonden. Både små och stora bidrag välkomnas för att utveckla
tidningen.

Utebliven intervju med AFP (Agence France- Presse)

Sveriges Kommunistiska Parti- SKP blev uppringt av Ivan Couronne, journalist på AFP, för att deltaga i ett program i fransk television angående vårt partis syn på monarkin med anledning av prinsessbröllopet. Vi tackade ja och ställde in oss på ett möte i SKP Stockholms distrikts partilokal i Skarpnäck. Två dagar senare och några timmar innan vi skulle träffas för en intervju, ringde Ivan till mig och ursäktade sig för att de var tvungna att ställa in vårt möte. Jag frågade honom om det var av någon speciell anledning som de valde att inte bidra med vår syn på saken. Ivan medgav då utan att ha samtalat med oss i ärendet att ”de” (ägarna) inte ville politisera sitt program som därigenom skulle bli bredare.

Vi kommunister är vana vid att inte få deltaga i samhällsdebatten och blev därför inte särskilt uppbragda över att intervjun inställdes. Vi väljer därför att i korthet publicera en fingerad intervju i egen regi.

– Vilken är SKP:s syn på monarkin?

SKP anser att monarkin måste avskaffas och ersättas med en republik. I sinom tid med en demokratisk och socialistisk folkrepublik.

Kapitalismen förutsätter liksom alla tidigare samhällssystem ett klassamhälle. Sverige har dessutom, i likhet med några andra nationer lyckats med konststycket att införliva monarkin- symbolen för envälde i sitt statsskick- i den ”borgerliga demokratin”. Detta är oförenligt med SKP:s övertygelse om hur ett demokratiskt och jämlikt samhälle ska vara konstruerat.

”I Sverige är alla lika inför lagen”. Detta gäller dock inte monarken, vilken står ovanför all jurisdiktion och således inte kan åtalas. Jämlikheten omöjliggörs av en enda person- den som innehar det högsta nationella ämbetet.

I en monarki förutbestäms ämbete och position utifrån börd. I stället för utbildning, talang, gåva, intresse och annat är monarkin uppbyggd på avel. Detta borde vara väsensfrämmande även för en s.k. borgerlig demokrati.

SKP anser att den franska revolutionen år 1789 under parollen frihet, jämlikhet och broderskap var ett historiskt framsteg. Tyvärr exporterade Frankrike förlängningen av monarkin till Sverige i form av greve Bernadotte. Sedan dess och mer än 220 år senare lever och lider vi alltjämt med densamma. Någon verklig samhällsdebatt och information om monarkins för- och (framför allt) nackdelar och dess avskaffande har aldrig förekommit.

I Sverige har ett av världens största museer upphöjts till statsbildning. I kombination med kapitalismen blir ”demokratin” än mer tydlig att kunna betraktas som en anomali eller möjligen parodi.

Kjell Bygdén
Internationella Utskottet SKP

Ny valbeteckning för SKP

Riktpunkt.nu har tidigare meddelat att SKP i höstens val skulle ställa upp under beteckningen ”Kommunisterna”. SKP har nu genom Kommunistiska Partiet:s, tidigare KPML(r):s, agerande förhindrats att använda den valbeteckningen i alla val, utom i två kommuner.

KP har genom en okynnesregistrering i Malmö blockerat användandet av valbeteckningen ”Kommunisterna” i riksdagsvalet. Motivet är att SKP:s valbeteckning skulle vegetera på deras. På valsedeln ”Kommunisterna” i Malmö står endast ett namn – en person som har anknytning till KP. Inte nog med det, i ett brev till länsstyrelsen i Skåne län begär KP att länsstyrelsen ska neka att trycka SKP:s valsedlar.

”Vi vet i nuläget inte vilken oregistrerad valbeteckning som eventuellt kommer att beställas från någon som vill vegetera på Kommunistiska partiets röster. Vi misstänker dock beteckningen ‘Sveriges kommunistiska parti’. Detta är samma beteckning som vår med den enda skillnaden att man lagt till ‘Sveriges’. Det vill säga risken för förväxling är mycket stor”, står det i brevet.

Jan Jönsson från SKP Malmö anser att det är rent sabotage. Fram till år 2005 hette KP KPML(r), så det är KP som vill ”vegetera” på SKP:s röster och valbeteckning, menar han.

– Jag kan bara konstatera att i Sverige är det inte högern som vill förhindra kommunisternas valdeltagande som i Tjeckien, här är det ett förment ”kommunistiskt” parti som dessutom har aspirationer att bli en del av den världskommunistiska rörelsen, säger Jan Jönsson.

– Det ställer naturligtvis till problem att behöva överge en väl inarbetad valbeteckning, som vi använt i tre tidigare val.

SKP har också kommunala mandat invalda på den valbeteckningen, dessa berörs inte av den ändrade valbeteckningen.

SKP:s valbeteckning blir nu i val till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige ”Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)”. I vissa kommuner där vi har mandat eller har haft nyligen, det gäller Gällivare och Pajala kommun, ställer SKP fortfarande upp under valbeteckningen ”Kommunisterna”.

Den som vill rösta på det kommunistiska partiet i Sverige ska alltså använda en valsedel med beteckningen ”Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)”. I kommunalvalet i Gällivare och Pajala är det beteckningen ”Kommunisterna” som ska användas.



Malmö: Manifestation till stöd för Ship to Gaza

Måndagens manifestation till stöd för Ship to Gaza på Gustav Adolfs torg i Malmö började med en tyst minut för att hylla den Israeliska terrorstatens offer. Bestörtningen bland den 1500-2000 hövade publiken var stor. Många hade förväntat sig att Israel skulle bryta mot folkrätten och försöka stoppa hjälpsändningarna, men de flesta hade förhoppningen om att det skulle avlöpa fredligt. Få hade förväntat sig att den Israeliska terrorarmen kallblodigt skulle mörda 10-20 biståndsarbetare för deras försök att bistå de instängda i Gaza.

”Världssamfundet” och imperialismens agenter vill nu försöka tillfredställa den folkliga opinionen genom att föreslå en utredning. Det behövs inga utredningar, det är ett solklart brott mot folkrätten och alla mänskliga normer att beordra mord på civila människor. Dessutom är det sjöröveri att kapa båtar på internationellt vatten. Vad som behövs är kraftfulla sanktioner mot den statliga terrorism som Israel ägnar sig åt. Vid manifestationen talade bland annat Sveriges Kommunistiska Partis partisekreterare Håkan Jönsson, för underhållningen stod mängder av artister med David Rovics från USA i spetsen.

David Rovics.

Här under kan du läsa Håkan Jönssons tal.

Israel är en terrorstat

Att anfalla konvojer med humanitärt bistånd och att mörda fredsaktivister visar på vilken nivå Israel befinner sig. Önskvärt vore att den svenska regeringen utvisar alla israeliska diplomater, ett krav som många av oss ställer. Israel har passerat anständighetens gräns för länge sedan. Rena ömkligheten är det när man påstår morden skedde på grund av att biståndsarbetarna försvarade sina båtar, de har faktiskt all rätt att försvara sina båtar, i synnerhet på internationellt vatten. Var är flottiljorna som jagar sjörövare utanför Somalias kuster, eller har imperialiststaten Israel rätt att utöva sjöröveri, vem har gett dem den rätten?

Att kollektivt bestraffa miljoner för vad ett fåtal ställer till med är ett klart brott mot folkrätten. Att bomba civila med fosfor som skedde för ett och ett halvt år sedan är en av de värsta krigsförbrytelserna som skett de senaste decennierna.

Att sedan försvara sina handlingar genom att åberopa holocaust är en skymf, ett hån mot de sex – sju miljoner judar som miste livet i nazisternas utrotningsläger. Det är ett hån även mot alla de andra miljoner som föll offer för de nazistiska krigsförbrytelserna. Hitler skulle förmodligen också mörda de som försökt bistå koncentrationslägerfångarna med humanitärt bistånd.

Att man har under 3 års tid stängt av alla gränser så att man kan bestraffa alla boende på Gazaremsan är ett klart brott mot folkrätten. Man kan inte försvara Israels politik med påståendet att de har rätt att försvara sig, att de har rätt att känna sig trygga. En ockupant kan aldrig hänvisa till att man måste försvara sig mot de ockuperade utan tvärt om, de ockuperade har rent folkrättsligt inte bara ett moraliskt ansvar utan också en skyldighet att bekämpa en olaglig ockupation. Löjligast är att hänvisa till Hamas som grunden för palestiniernas nuvarande predikament. Att Israel har fört samma politik sedan dess tillblivelse d.v.s. långt innan Hamas födelse, verkar märkligt nog ha gått Israelvännerna helt förbi.

De som möjliggör brotten är samma krafter som förde Hitler till makten, därför kan vi inte utan en stark solidaritetsrörelse förvänta oss att man tvingar Israel till att följa folkrätten och upphöra med den olagliga ockupationen och de folkrättsvidriga blockaderna.

De krafterna är imperialisterna och kapitalet, de tar aldrig ansvar för mord, lidande eller en politik där kvinnor och barn får sätta livet till, de tar enbart ansvar för sina profiter. För dem är man beredda att liera sig med alla mörkrets krafter inklusive olika former av fascism, och sionismen är fascism.

De flesta regeringar följer i imperialismens ledband, så också den svenska därför måste de tvingas att agera, de kommer aldrig att göra det självmant.

Nej, alla imperialister och kolonisatörer behöver alltid lögnaktiga påståenden för att rättfärdiga sin politik där kvinnor och barn alltid får sätta livet till. Vi har sett det när det gäller Irak och Afghanistan under täckmanteln ”Kriget mot terrorismen” och när det begreppet är uttjänt så kommer man att uppfinna ett nytt för att rättfärdiga sin politik, därför är det viktigt att vi genom en stark solidaritetsrörelse mot imperialistisk krigs och ockupationspolitik kämpar för en värld utan imperialism och krig. Först då blir en bättre värld möjlig först då kommer alla folk att kunna garanteras självstyre och lika rättigheter.

Håkan Jönsson.

SKP organiserade träff för kommunalare

Nu har SKP genomfört den första träffen för kommunalare. Den genomfördes den 23 maj i Stockholm. Det togs viktiga beslut som entydigt pekar framåt, berättar Lars Lundberg från SKPs fackliga utskott.

– Vi skrev ned en lista som är första grunden till ett nätverk för kamraterna i kommunal, säger Lars Lundberg.

Temat på första numret av broschyren ”Kommunal-kommunisten” (namnet är inte bestämt än), som ska framställs, blir frågan om välfärden ska vara till för alla eller bara ett fåtal.

Uttalande från SKP mot USA-imperialismens ständiga militära provokationer

Stockholm den 21 maj 2010

Uttalande från SKP mot USA-imperialismens ständiga militära provokationer,

denna gång mot DFR Korea

Kriserna är som alla vet en del av det kapitalistiska systemet. Den nuvarande finansiella krisen från hösten 2008, uppkommen genom överproduktion, spekulation, energikris, miljökris, växande fattigdom och krig gör kapitalet alltmer aggressivt och benäget att på varje enskilt område motverka det samhälleligt ägda- nationellt som internationellt.

Än en gång och nu med anledning av att det sydkoreanska krigsskeppet ”Cheonan” exploderade och sjönk den 26 mars i år, fabricerar expertis från USA, Sydkorea, Storbritannien och Sverige lögner om ”avgörande bevis” för att Cheonan sjönk efter en torpedattack från Demokratiska Folkrepubliken Korea- DFRK. Därefter och i vanlig ordning presenterar de allierade till USA- den i vår tid oöverskådligt största Skurkstaten sina fördömanden av DFRK. Allt har som mål att vilseföra den allmänna opinionen och världssamfundet, för att skapa en legitim anledning till bestraffning, vedergällning och/eller införande av ytterligare sanktioner mot DFRK´s befolkning.

Det är nu 60 år sedan Koreakriget startade. Den 11 februari bjöd utrikesdepartementet i Pyongyang i Demokratiska Folkrepubliken Korea in till fredsförhandlingar, via ett publicerat uttalande. Detta initiativ besvarades av USA och Sydkorea med upptrappade krigsförberedelser och hot genom militärövningarna ”Key Resolve” och ”Foal Eagle,” den 8 mars. Fler än 18 000 soldater deltog, däribland 10 000 USA-soldater som är stationerade i Sydkorea, stridskrafter på land,- hav och i luftrum, med toppmodern militär utrustning såväl som kärnvapen. Krigsövningarna beskrevs av USA-imperialismen som defensiva men var i verkligheten upplagda för ett angreppskrig, med en överaskningsattack mot DFRK.

Militärövningarna bryter grovt mot artiklarna 12 och 13 i vapenstilleståndsavtalet. Yttermer har den sydkoreanske försvarsministern hotat med ”föregripande angrepp.” Imperialismens samlade krigsförklaringar har därför tvingat DFRK till höjd beredskap.

DFR Koreas ständiga försök till fred genom dialog, i enlighet med de för nord och syd gemensamma överenskommelserna enligt 15 junideklarationen år 2000 och 4 oktober- deklarationen år 2007, liksom den 11 februari i år har av USA och dess marionett Sydkorea bemötts med konfrontationspolitik. Detta äventyrar  hela det koreanska folkets längtan efter en oberoende återförening, nationell enighet, fred och välgång.

Sveriges Kommunistiska Parti uttrycker sitt stöd för DFR Korea, dess befolkning och suveränitet mot aggressionerna från USA, Sydkorea och Japan. Storkapitalet och dess politiska och militära vapendragare leder världen allt närmare katastrofens rand.

Sveriges Kommunistiska Parti- SKP

Internationella Kommittén

65-årsdagen av segern över fascismen

I dag på 65-årsdagen av segern över fascismen, hölls det manifestationer i Stockholm och Malmö. Här nedan publiceras ett tal av Giannis Konstantis, Stockholm.

Den 9 maj 1945, kapitulerade Hitlers Tyskland och andra världskriget tog slut.

De allierade med Sovjetunionen i spetsen besegrade fascismen och nazismen. De döda var mer än 50 miljoner människor och ännu många fler var skadade.

Sovjetunionen offrade mer än 20 miljoner människor och mer än 30 miljoner skadades. För att jämföra, de döda från Storbritannien var 375.000 och från USA 405.000.

För att också jämföra och se vem som bekämpade fascismen och nazismen i verkligheten, mötte sommaren 1944 USA:s och Storbritanniens gemensamma styrkor 75 tyska divisioner medan den Röda armén mötte 200 tyska divisioner.

Samtidigt stred partisaner mot fascisterna och nazisterna. De största motståndsrörelserna fanns i Jugoslavien och Grekland. Redan i september 1941 bildades EAM (Greklands Befrielsefront) och direkt efter det ELAS (Grekiska Folkens Befrielsearmé).

Den grekiska motståndsrörelsen bildades på initiativ av Greklands kommunistiska parti, KKE och lyckades rädda civilbefolkningen från hunger och stoppa alla transporter av fångar från Grekland för slavarbete i nazisternas fabriker i Tyskland. Ingen grek skickades som frivilligt att strida mot Sovjetunionen, vilket det gjordes från andra ockuperade länder.

Till Greklands befrielsefront, EAM, organiserades miljoner greker och i ELAS, befrielsearmén, mer än 100.000 partisaner. Snart skulle merpart av Grekland vara befriat av partisanerna. I april 1944 hade man t o m parlamentariska val, samt kommunval. I valet deltog 1.800.000 väljare. För första gång i Greklands historia hade alla kvinnor rösträtt. Grekland befriades av partisanerna i oktober 1944. Då började en annan kamp- mellan de som samarbetade med tyskarna och engelsmännen å ena sidan och partisanerna där KKE hade initiativet å den andra sidan. Kampen var hård. Imperialismen använde alla metoder av tortyr, våldtäkter, mord osv för att knäcka motståndet så att Grekland inte skulle bli socialistiskt. Tyvärr och p.g.a. att t ex KKE såg engelsmännen som allierade, felbedömde partiet situationen och tog inte makten. Senare försökte KKE en gång till mellan 1946-1949, att ta makten och kämpade mot både den nationella armén, England och USA men förlorade.

Oavsett detta, det grekiska folket gav aldrig upp. I dag ser vi en situation där imperialismen genom sina organ- EU och IMF men även andra, tillsammans med de nationella regeringarna försöker krossa arbetarrörelsen. I Grekland i dag pågår en klasskamp med miljontals människor ute på gator och torg som genom demonstrationer, strejker, blockader, ockupationer försöker stoppa den attacken. En sak är säker. Om kapitalet lyckas i Grekland, står andra europeiska länder i kö för att smaka kapitalets medicin, vilket för arbetarklasen betyder en tillbakagång till medeltiden, enligt kapitalets villkor att gestalta arbete och livsförutsättningar.

Om vi vill hedra de som kämpade mot fascismen och nazismen under andra världskriget, måste vi hedra dem med att kämpa för socialismen. Genom kamp mot kapitalet, eftersom fascismen är kapitalismens förlängda arm.

Vår era är en era under vilken vi kommer att uppleva stora samhällsförändringar, från kapitalismen till socialismen. I vårt sekel kommer vi att få se nya sociala revolutioner föra arbetarklassen till makten igen, mer mogen än förut. Miljoner människor dog under andra världskriget i sin kamp för detta och vi hedrar dem bäst genom att fortsätta deras kamp.

1 maj-firande runt om i landet

Första maj, arbetarrörelsens högtidsdag, firades runt om i världen. Och bland annat i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gällivare hade Sveriges Kommunistiska Parti aktiviteter.

Stockholm

Läs Kjell Bygdéns tal »

Göteborg

Under kraftiga högervindar vajade SKP;s röda fana friskt och många intresserade kom till Göteborgs Kommunistiska Arbetarkommuns bokbord på Järntorget. Snart var de flesta exemplar av tidningen Riktpunkt slutsålda och annat material på bokbordet hade också gått åt när demonstrationstågen med allsköns opportunistiska förtecken startade sina marscher kors och tvärs över stan.

På bilden syns Lars-Evert Holm, ordförande för göteborgs- SKP-arna i full färd med att sprida argumenten som förr eller senare kommer övertyga de flesta om socialismens nödvändighet. På kvällen roade vi oss på en solidaritetsfest arrangerad av
Kultur för Fred till stöd för de jordbävningsdrabbade i fiskebyn Galeta El Blanco, Chile.

Text och bild: Charlotte Svärdström

Malmö

Årets Första-maj-firande i Malmö blev en lyckad tillställning. Victor Diaz De Filippi talade för SKP och Håkan Jönsson för SKU. Victor Diaz De Filippi talade om att vi ser gärna en ny regering, men framförallt är det en ny politik vi behöver. En politik som inte styrs av kapitalets EU – vi behöver en socialistisk politik. Spelade gjorde Ronny & Kjell, dessutom fick vi höra tal från Svensk-Kubanska föreningen, Irans Tudehparti och solidaritetshälsningar från Grekland och andra länder.

1 Maj 2010 på Hötorget

1 maj-tal av Kjell Bygdén

1 Maj har sedan 1890 firats till minne av Haymarket-demonstrationen i Chicago år 1886. Det var då 350. 000 strejkande arbetare demonstrerade för 8 timmars arbetsdag. Demonstrationen slutade i ett blodbad med 21 arbetares död.

Sedan dess har arbetare världen över firat 1 Maj som sin egen högtidsdag och i år 2010 är det 120 års jubileum.

För dem som undrar varför vi fortfarande demonstrerar, frågar vi: Tycker ni att förhållandena till produktionsmedlen har förändrats i någon mening?

Vi svarar Nej och uppmanar alla att ställa upp under våra röda fanor!

Kamrater,

Det tal jag har fått i uppgift att hålla här på Hötorget i dag för SKP kommer många gånger att upprepa ordet kapitalism och i olika vändningar. Det kanske kan låta torrt och språkligt enahanda men är av största vikt för att förhindra begreppsförvirring. Jag vill i mest möjliga mån undvika ord som höger, nyliberalism, borgare, överklass, storfinansen, m.fl. eftersom alla dessa namn och företeelser kan kanaliseras till en och samma aktör: kapitalismen och främst monopolkapitalismen. Det är dess negativa verkningar som åsyftas på samhällets alla områden.

Kamrater,

Allt för länge har kapitalismens omättliga profithunger fått gå före folkets behov.

Det är det kapitalistiska systemet som borgar för klassamhället och ligger bakom fattigdom, ojämlikhet, massarbetslöshet, hemlöshet, ekonomisk osäkerhet, politiskt förtryck, klassklyftor och sociala orättvisor, både nationellt och internationellt. Vi känner av dess verkan när industrier har slagit igen och genom utförsäljning av gemensam egendom, med en tydlig försämring av den offentliga sektorn (vård, omsorg, barnomsorg och skola, på alla nivåer). Den kapitalistiska kris som bestäms av EU-byråkratin har i princip anammats av de båda politiska blocken i Riksdagen, vilket innebär att oavsett om vi röstar för en borgerlig eller en socialdemokratiskt ledd regering, får vi samma vara.

Det är dags att sätta politiken främst och rösta fram ett alternativ som sätter folkets väl före storfinansens. Därför ställer Sveriges Kommunistiska Parti upp i valet. Vi säger att det är på tiden att vi byter regering men framför allt är det dags att byta politik.

Trots politikerföraktet är det många som har en övertro på att den parlamentariska processen ska kunna rätta till ekonomiska, sociala, politiska och kulturella orättvisor. Vi håller då i minnet att kapitalet aldrig har gett ifrån sig någonting frivilligt. Förbättringarna för de arbetande har skett genom Kamp, kamp och åter kamp för bättre levnads- och arbetsförhållanden. Det är den 1 Maj, arbetarrörelsens internationella kampdag samt alla utomparlamentariska- och fackliga aktioner, demonstrationer och strejker som till 98 % har skapat den välfärdsstat som nu är på väg att monteras ned och försvinna. Välfärdstillvaron för de redan besuttna förstärks dock allt eftersom. De lever sedan länge i en utopi, Shangrila, Youkali, sagoland eller vad vi må kalla det. Men faktum är att de gör det på det arbetande folkets bekostnad.

Kapitalisternas spekulationer orsakade den ekonomiska kris som det arbetande folket nu betalar. Kapitalisterna åt sig proppmätta före den s.k. finanskrisen, tog en ”springnota” hösten 2008 och nu är det de arbetande som ofrivilligt måste ”stå för fiolerna”. Och kapitalisterna har redan hunnit sätta sig ned vid nästa bord.

”Staten är vi” brukar det ju heta men det gäller bara när det är dags att betala, vid lågkonjunktur och i synnerhet vid varje finanskris. Det är vid dessa tillfällen som vanliga ”knegare” upphöjs till att vara en del av den kapitalistiska staten. Men så länge kapitalisterna bär hem sina vinster, utmålas de och deras  bolagsstyrelser som finansgenier och som en garanti för skapande av arbetstillfällen, ja näst intill som förutsättningen för mänskligt liv. I förlängningen presenteras det kapitalistiska systemet som det ultimata och det slutgiltiga stadiet för all samhällsutveckling.

Det kapitalistiska systemet har ju som bekant en inbyggd motsättning- den mellan arbete och kapital- dessa båda är antagonister och oförenliga. Under kapitalismen är dock vinsterna förbehållna kapitalägarna och kommer inte till omsättning i samhället, trots att vinsterna har skapats av de arbetande människorna, som sålt det enda de har, sin arbetskraft till ett underpris. Med denna kunskap och enligt vår mening måste kapitalismen stryka på foten, eftersom arbetet aldrig går att utesluta.

Sedan 2006 är det moderatalliansen som har verkställt och friserat kapitalismens alla avarter under de sista fyra åren. De har gjort sitt jobb på sin sida av klasskampen- att de fattiga ska bli allt fattigare för att de rika ska kunna bli allt rikare. Detta simpla förhållande verkar de vara kapabla att bedriva praktiskt taget hur långt som helst. För att kunna göra det ”demokratiskt,” (de rika ju är procentuellt för få för att komma till makten av egen kraft), behöver de på olika sätt eliminera arbetareklassens organisering, eliminera allt praktiskt och teoretiskt motstånd till kapitalismen och klassamhället genom antikommunism, genom fördumning av arbetareklassen till dess den upprepar deras språk, samhällssyn och förklaring av demokratibegreppet och få oss att tro att vi alla sitter i samma båt. Genom kapitalets egen media- och propagandaapparaten gestaltas och förhärligas systemets ”stora personligheter” och kungafamiljen, vilka därigenom uppvisas som bärare av vår kultur och historia. Och som kontrast och paradox till detta: När folket sedan är i avsaknad av sin egen historia använder sig kapitalets drängar av arbetareklassens attribut för att komma till den politiska makten och kunna praktisera sin hänsynslösa klasspolitik. Det ”Nya arbetarpartiet” är det väl ingen som har glömt? Eller den trötte fackföreningsledaren Reinfeldt med rutig skjorta och skäggstubb på valaffischerna 2006? De fuskar och armbågar sig fram, t.o.m. internt inom respektive parti, köper röster för en plats i det kapitalistiska forumets högborg- Riksdagen. Dessutom kan deras partier kvittera ut det ena kampanjbidraget efter det andra, skrivna med fem eller sju nollor, från de som har den verkliga makten- herrar och damer monopolkapitalister och rentierer. Dessa bidrag håller Carl Bildt tyst om.

Vinsterna privatiseras i det kapitalistiska systemet medan skulderna socialiseras och välfärdsstaten avvecklas

• Därför äts pensionerna och i synnerhet fattigpensionärernas pengar upp av höga skatter. Pensionsåldern höjs och pengarna från de forna pensionsfonderna snurrar sedan Göran Perssons dagar som finansminister på börsens roulettbord.

• Arbetslösa demoniseras som lata och bidragstagare och tvingas jaga jobb som inte finns.

• Sjuka, ja t.o.m. cancersjuka och psykiskt sjuka jagas i sin tur som fuskare och kverulanter.

• Moderatalliansen har under sin mandatperiod med hjälp av sin arbetslinje genomfört snart sagt obeskrivligt grava försämringar av A- kassan och socialförsäkringssystemet.

• Tusentals ungdomar har tvingats avbryta sina studier pga att de inte har bostad eller att den är för dyr. Detta går helt i linje med moderatalliansens bostadspolitik, som har vänt upp och ned på alla begrepp om att en bostad skulle vara en social rättighet. Allt färre ungdomar från arbetareklass söker in till högre studier.

Se på hemlösheten och privatiseringen av fastighetsbeståndet, med för fastighetsägarna hägrande marknadshyror där allmännyttans hyressättning inte längre ska vara normgivande samt ombildningen av allmännyttans hyresrätter till bostadsrätter.

Bostaden är en social rättighet och får aldrig bli en handelsvara.

Hyran för en bostad får aldrig överskrida 18 % av inkomsten

Den nuvarande ekonomiska krisen används som förevändning till att flytta över gemensamma tillgångar till privatkapitalets, en fortsättning från slutet av 1970- talet som kulminerade 1991 då Sovjetunionen nedmonterades och kapitalet inte längre hade någon påtaglig internationell motståndare. I dag, i Stockholm privatiseras den ena tidigare offentligt ägda verksamheten efter den andra. Under entreprenad är de fortfarande skattefinansierade men då de är privat regi måste verksamheterna bantas- ”effektiviseras”, främst genom personalnedskärningar för att en vinst ska komma till stånd.

Moderatalliansen är på god väg att infria sitt vallöfte från 2006 om att den kommunala verksamheten enbart ska vara myndighetsutövning, all övrig verksamhet där Stockholms stad tidigare var arbetsgivare ska privatiseras.

SKP säger:

Bygg ut den offentliga sektorn

Stoppa privatisering och bolagisering av offentlig sektor

Avskaffa byråkratiska regelverk som utgiftstaket

Kamrater,

En av de i särklass viktigaste frågorna för SKP är kampen för arbete åt alla. Vi menar att rätten att ha ett arbete att gå till är en omistlig del för att kunna leva ett både värdigt och lyckligt liv.

Förutom att den arbetande får sin försörjning tryggad, är han/hon varje dag väntad och behövd och en del av en gemenskap och ett socialt nätverk.

I artikel 23 i FN:s deklaration för mänskliga rättigheter lyder första stycket som följer: ”Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.”

Den svenska liksom alla kapitalistiska regeringar bryter på det grövsta mot denna deklaration. Sverige gör det, trots att det har ratificerat och lovat att följa den.

Arbetslösheten är något av det tydligaste misslyckandet för hela det kapitalistiska systemet. Eller kan det möjligen finnas någon övre, tillåten procentuell gräns för arbetslöshet? Ja, det kan det, om man ska tro på de andra partierna, alla förutom det kommunistiska. De partier som har godtagit kapitalismens spelregler och samarbete och blivit ”rumsrena” har också godtagit en reservarmé av arbetslösa för att pressa ned lönerna. De kallar sig ännu arbetarpartier och kalkylerar med en arbetslöshetssiffra kring 3- 4% som en rättvis, realistisk och optimal undre gräns. De struntar tillsammans med kapitalisterna i det utanförskap, utslagning, otrygghet, underläge och grogrund för kriminalitet som arbetslöshet skapar. Enligt deras sätt att resonera och praktisera samhällsbygge väger utförsäkring, hemlöshet och trasproletariat inte tungt.

Mellan åren 1991- 2007 ökade de rikaste10 % sina disponibla inkomster med 88 % (enl. SCB) från redan höga nivåer medan de flesta s.k. gräsrötter ungefär ligger parallellt med inflationsnivån. Men de som drabbats hårdast av kapitalismens politik är de som står utanför arbetsmarknaden, vilket också gjort att klyftorna inom arbetarklassen har ökat.

Också kvinnor är hårt drabbade, färre än varannan har ett heltidsarbete, medan 7 av 10 män förfogar över ett sådant. Detta har förmodligen sin förklaring i avvecklingen av den offentliga sektorn, det område där traditionella kvinnoarbeten återfinns. År 1991, då S.U. nedmonterades fanns 1.642.000 anställda i offentlig sektor, år 2009 hade siffran minskat med 357.000 arbetande.

Dagens officiella arbetslöshet på 9,3 procent motsvarar bara de som anmält sig som arbetslösa till arbetsförmedlingen. 459 000 människor i februari i år är 72 000 fler än motsvarande månad i fjol. Under samma period ökade antalet tillfälligt anställda med 64 000. Det är en följd av arbetsköparnas brott mot LAS och den ökade floran av bemanningsföretag.

I dag förnekas mellan 25- 30 procent av ungdomar under 25 år arbete och fast anställning. Vi frågar oss hur ett land som kallar sig humant och demokratiskt kan behandla det dyrbaraste vi har med sådan cynism. Hur skall en regering som vill bli omvald kunna försvara detta gigantiska och mänskliga slöseri?

I den mån ungdomar får en anställning utnyttjas de genom tidsbegränsade anställningar, visstidskontrakt och provanställningar i 6 månader, praktikplatser utan lön eller med aktivitetsstöd om 250 kr/dag. Detta är inget annat än kapitalets sätt att minska både lönenivåer och anställningstrygghet.

Socialdemokratins och därmed också LO:s förhållning gentemot kapitalet och dess företrädare har alltid präglats av samarbete och samförstånd. Nu anser dock Svenskt Näringsliv att centrala förhandlingar är av ondo och måste upphöra, att förhandlingarna skall ske direkt på företagsnivå och utan inblandning från vad man kallar tredje part, dvs facket. Detta borde ge LO-ledningen sömnlösa nätter, men så är det inte, lika lite som LO-ledningen kan tänka sig att mobilisera medlemmarna till en kraftig offensiv för att försvara och utveckla arbetarnas intressen på samhällslivets alla områden och mot EU-diktaten.

Den som tvivlar på dessa ord ombedes att studera situationen i Grekland. Här i Sverige har samma sparkrav och sociala försämringar redan genomförts för att ”konvergera” med EU:s och IMF:s regelverk, utan att ett finger har höjts. Grekerna däremot går man ur huset för att demonstrera och strejka. Påpekas bör att det grekiska folket inte har någon större tilltro till socialdemokratin eller reformismen. Här i Sverige vore det uppbyggligt för den mentala hälsan om arbetarklassen i stället för läsning av Metro eller DN, någon gång, då och då ägnade sig åt Marx och Lenin eller varför inte vår tidskrift Riktpunkt.

Genom sitt stöd för EU har den fackliga rörelsen försämrat villkoren för de arbetande. EU är verktyget för kapitalisterna att fritt kunna förfoga över och flytta sina fyra friheter: arbetskraft, varor, kapital och tjänster, som det behagar dem. Kapitalisternas syfte är naturligtvis att maximera profiterna och än mer självklart är att det sker på de arbetandes bekostnad. Således föreligger en intressekonflikt mellan det arbetande folket och dess s.k. representanter i facket, vilka helt tydligt verkar i enlighet med önskemålen från EU- kapitalet. Det som slutligen borde ha raserat allt förtroende för de socialdemokratiska fackliga företrädarna är deras fortsatta stöd till EU, trots EG-domstolens godkännande av Lavaldomen som innebär att den svenska formen för kollektivavtal omöjliggörs. Vidare inskränkes strejkrätten och lönedumpning lagstadgas.

Socialdemokrater i LO´s ledning, det är verkligen tåga i er! Moderaterna hade aldrig kunnat göra ett bättre jobb.

Socialdemokrater och moderaterna talar omväxlande och retoriskt om frihet och rättvisa. I år är det tydligen sossarna som lagt beslag på ordet frihet medan moderaterna lagt sig an med rättvisebegreppet. De har genom åren och framför allt sedan 1991 omväxlande arbetat för att respektive begrepp ska ha ett innehåll, men bara för kapitalisterna. Eftersom vi lever i ett segregerat klassamhälle kan ju vare sig friheten eller rättvisan gälla för alla, samtidigt. Endera är deras språkliga fantasi för begränsad eller har de fått ”dille” på att göra politiska saltomortaler.

Kamrater!

Vad är då alternativet? Att ställa facket åt sidan eller att organisera alternativa fackföreningsrörelser?

Båda alternativen skulle innebära en försvagad organisation och ytterligare splittring av arbetareklassen och måste därför ses som både orealistiska och reaktionära. I första fallet skulle ständiga strejkkommittéer bildas omkring lönefrågor och facket som ett politiskt vapen skulle göras verkningslöst.

Om alternativa fackföreningarna organiserades skulle det sannolikt splittra arbetarna i en klassmedveten och en annan del, villig till klassamarbete. Arbetsköparna skulle här få oändligt många fler tillfällen att spela ut arbetarna mot varandra än vad fallet är i dag.

Kommunisterna och den klassmedvetna delen av arbetarrörelsen har som sitt åtagande att ena hela arbetareklassen, genom att förvandla fackförening till en kamporganisation mot kapitalet. Vi måste bryta den reformistiska och borgerliga dominansen för en bättre och mer stridbar fackförening. Ideologisk kamp och upplysning kan visa vägen till ett jämlikt samhälle byggt på rättvisa, solidaritet och gemensamt ansvar.

Våra bröder i Chicago 1886 föregick med gott exempel, det gör också folken i länder som Kuba, Bolivia, Venezuela, Ecuador, El Salvador, Nepal, Grekland, Frankrike, Spanien och i Portugal. Men det finns även positiva förtecken i Sverige. Se på pappers och renhållningsarbetarna samt elektrikerna och för att inte nämna Lagenaarbetarnas föredömliga kamp mot bemanningsföretagen. I avtalsrörelsen som helhet sade Svenskt Näringsliv NOLL men efter motstånd hamnade de flesta avtalen runt 3- 3,5 %. Frågan om bemanningsföretag har varit en av huvudfrågorna i avtalsrörelsen och de flesta förbunden har lagt in sina bromsar. Bemannings- eller uthyrningsföretagen är i första hand ett hot mot LAS och turordningsreglerna. När 8 av 10 medlemmar i LO-förbunden vill tillgripa stridsåtgärder mot bemanningsföretagen måste t.o.m. deras ledning lyssna. Dessa exempel bevisar att det även i Sverige går att organisera ett motstånd till kapitalet.

——–

Enligt en ny undersökning presenterad i radions P1 vill svenskarna minska u-landsbiståndet p.g.a. sämre levnadsomständigheterna pga finanskrisen. U-landsbiståndet är passande nog även under angrepp av biståndsministrar- och för Sveriges del av Gunilla Carlsson (m) och vi får väl förmoda att det initieras av moderatalliansen för att bekosta kapitalets spekulationer.

SKP undrar varför Sveriges U-landsbistånd à 25 miljarder ifrågasätts =  1% av BNP är 25 miljarder kronor,  när inte expropriering av de arbetandes skatteintäkter till bankgarantin à 1500 miljarder ifrågasätts. Varför ifrågasätts inte att regeringen satsar 1,5- 2 miljard kronor för 560 soldater i Afghanistan eller när 10 % av de rikaste får en skattesänkning om 10 miljarder av regeringen?

Flyktingpolitiken måste sättas i samband med vårt lands bistånds- och utrikespolitik.

I dag flyr miljoner människor undan krig, miljökatastrofer, svält och nöd och en flyktingströmmen ökar i takt med att klyftan mellan fattiga och rika länder tilltar. Detta kan bara lösas genom en ny rättvis ekonomisk världsordning med internationell solidaritet, rättvis handel, antikolonialism, (anti-”grabbing”) och sist men inte minst.: Antiimperialism.

Vulkanutbrottet på Island eller jordbävningen i Haiti och Chile är orsakade av naturkrafter som människan inte rår över. Men det finns hot mot den mänskliga civilisationen som inte kan skyllas på naturkrafter. Dessa är krig, krigets våldsmedel och vapnen.

I New York demonstrerar i dag tiotusentals amerikaner och människor från andra länder, däribland även svenskar, mot kärnvapen och krigshot. I morgon börjar där en konferens om Ickespridningsavtalet om kärnvapen som äger rum vart femte år. I FN-byggnaden kommer representanter för 189 länder att konferera i flera veckor. Kommer kärnvapenmakterna återigen att enbart vilja tala om spridning av kärnvapen till andra länder  och inte om nedrustning av de egna lagren? Så mycket har inte avtalet givit som slöts mellan USA och Ryssland och vi frågar oss vad som händer med USA:s taktiska kärnvapen som lagras i europeiska länder?  Och medan man förhandlar bort några tusen föråldrade kärnvapen presenterar USA en ny strategi för att behålla sitt världsherravälde: det missilförsvar som det tjeckiska folket inte ville ha ska nu fördelas jämt över hela jordklotet. Och det handlar inte om försvar utan om anfall.

Och som vi alla  erfarit har USA utvecklat tekniken för en ny superbomb som inom några år kan ersätta kärnvapnen. Med den kan de nå vilken plats som helst på jorden inom en timme.

USA- imperialismen  blir allt mer effektiv och uppfinningsrik i att skrämma länder och människor till underkastelse. Det verkar dock som om de har glömt bort att de har militära baser över snart sagt hela vår jord och kan förmodligen redan nu bomba vilket land som helst inom en timme. Med det i minnet förändras inte hotbilden avsevärt och inget land behöver således låta skrämseln ta överhanden.

Sverige har absolut ingen anledning till oro. USA-imperiet är ju redan här och befinner sig i vårt luftrum. USA behöver alltså inte mer än ett par sekunder för att bomba Sverige. NATO och USA:s krigsmaskiner- båda till imperialismens tjänst har numera fritt tillträde till vårt land för att öva angreppskrig mot Ryssland på svenskt territorium.

Och vad är det för bomber som USA tänker fälla i Vidselområdet i Norrbotten i sommar? Och Storbritannien som också anmält intresse? Regeringens JA till övningarna illustrerar liksom Nato-övningarna Loyal Arrow i fjol och Cold Respons i år den smyganslutning till Nato som försiggår i vårt land. Mot det svenska folkets vilja. Bindningen till NATO tar sig många olika uttryck: Partnerskap för fred, utbildning av svenskt befäl vid Natos Europacentral, konvertering av vapensystem till EU och NATO, representation i NATO:s huvudkvarter i Bryssel, slopandet av den allmänna värnplikten, insats i FN-förband under NATO-befäl i Afghanistan. Som tur är och sent omsider har Sverige vaknat. Det finns idag aktionsgrupper för alliansfrihet och mot USA/NATO i Stockholm, Luleå och Göteborg. Det finns utfrågningar av riksdagspartierna inför valet på viktiga hemsidor. Och det finns pensionerade militärer som talar ut och kallar NATO en anfallsmakt.

USA och NATO bryter ständigt mot icke-spridningsavtalet bl.a. genom att hota andra länder med krig och t.o.m. kärnvapenkrig. Världsfreden hotas främst av USA:s anspråk på militär dominans.

SKP arbetar för fredens skull, för proletär internationalism och solidaritet med Kuba, Venezuela, Bolivia, Ecuador, Nicaragua och ytterligare några ALBA-stater samt El Salvador, Vietnam, Nordkorea, folket i Palestina, Irak, Iran och Afghanistan.

SKP ser fram emot att fler länder såsom Uruguay och Paraguay ansluter sig till ALBA (Den Bolivarianska Alliansen för Amerikas folk), en internationell organisation baserad på idéen om social, politisk och ekonomisk integration mellan länderna i Latin Amerika och Karribien. Ett försök till ekonomiskt samarbete baserat på visionen om social välfärd och ömsesidigt ekonomiskt bistånd. Vi stöder alla länder i denna process syftandes till att folket i respektive ALBA-land lättare ska kunna bygga sin egen framtid, utan inblandning av USA:s imperialism och exploatering. Alltför länge har folken i de länder som vill bygga socialism fått stå med spaden i ena handen och geväret i den andra.

SKP är för:

- Alla länders rätt att välja sin egen väg för utveckling. Detta inkluderar rätten till

avståndstagande från EU och NATO-anslutning, såväl som rätten till att göra

ett socialistiskt val.

- Fred och ett tillbakadragande av USA´s och NATO´s militärbaser och en nedmontering av

NATO.

SKP motarbetar deltagande i imperialistiska krigsövningar, imperialistiska krig och

interventioner.

Leve 1 Maj !

Leve SKP !

Leve den proletära internationalismen !

1 maj med Kommunisterna

Partikamrater förbereder 1 maj i Stockholm.

Stockholm

9.30 Möte vid La Mano, monumentet över de svenska Spanienfrivilliga, Katarinavägen

12.00 Hötorget Tal av Kjell Bygdén m.fl.
Arrangörer: Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, Greklands KP-KKE, Irans Tudehparti
Iraks KP, Chiles KP, Bolivias KP, FMLN El Salvador

Göteborg

Vi möts 1:a maj mellan kl. 11.00 – 14.00 på Järntorget.

Malmö

FRED, ARBETE & SOLIDARITET
Triangeln kl. . 11.30
Tal: Victor Diaz De Filippi SKP, Håkan Jönsson SKU, samt från broderpartier och solidaritetsorganisationer.
Musik: Trubadurer Ronny och Kjell

Piteå

Möte på Byxtorget kl.11.00 till 14.00
Tal: Arnold Stenman m.fl.

Gällivare

Samling kl. 13.00 Vassaratorget
Demonstration kl. 14.00
Tal av bl.a. Fredric Olofsson (SKP)
Arrangör är LO (fackförbunden).

Pajala

Pajala Möte och Demonstration start kl. 10.00
Arrangör:  LO

Gävle

Samling inför demonstrationen Folkets Hus 13.30

Möte Slottstorget 14.30

Arrangör LO.

SKP manar till stark uppslutning under de fackliga fanorna.

« Tidigare — Nästa »