Råhögern har insett vad alla redan vet

Kommentar. Tågresenärena vet det, de dementa åldringarna som varit inlåsta i Piteå och som förnedrades
på bästa sändningstid i TV endast iklädda en undertröja och blöjor vet det, de åldringar
som legat på äldreboende och bokstavligen ruttnat bor vet det, landets alla kommunala
skolpolitiker vet det. Alla som har betalat en elräkning vet det. Vad är det då som alla redan
vet? Jo det faktum att det våldsamma privatiserandet av offentlig egendom och verksamhet
som skett i Sverige de senaste årtiondena på intet sätt har förbättrat verksamheten eller blivit
billigare. Den enda samhällsgrupp som envist och med en druckens envishet hävdat motsatsen
är den svenska borgarklassen, de som rent privat tjänat miljoner och åter miljoner på det hela.

För att rent ”vetenskapligt” bevisa det hela så gav man sin egen propagandamegafon
Studieförbundet Näringsliv och Samhälle i uppdrag att utreda det hela, för att förhoppningsvis
kunna presentera en rapport som visade vilken lycka stölderna av allmän egendom varit för
Sveriges arbetare.

Trots att lakejerna på SNS letade både länge och febrilt kunde slutsatsen bara bli en och den
var att man inte hittade ett enda exempel på att verksamheten blivit bättre, billigare eller mer
effektiv. Att rapporten skulle leda till att de politiska partier från S, Mp och högerut skulle
dra slutsatsen att det är dags att ompröva privatiserningspolitiken är nog trots allt att gå lite
väl långt i sina förhoppningar. För att stoppa privatiserningsvågen räcker det nog inte med en
rapport från SNS, för att lyckas med det krävs nog en folkresning mot högerpolitiken.

Lars Lundberg

Centerpartiet etablerar sig som ett högerextremt parti

Centerpartiets valberedning har genom att enhälligt föreslå Annie Lööf som partiledare efter Maud Olofsson definitivt bestämt sig för att för evigt kapa de band till folkrörelse Sverige som traditionellt centerpartiet haft genom sin ställning som landsbygdens och småböndernas parti.

I stället tror man sig kunna nå framtida framgångar genom att till partiordförande föreslå en högerextremist. Strategin som centerns valberedning vägleds av är att partiet som lider av en svår förtroende och väljarkris skall ta sig ur den genom att på allvar ta upp kampen med Moderata Samlingspartiets högerflygel samt Sverigedemokraterna om kommande röster.

Annie Lööf har gjort sig känd som en av de ytterst få politiker som öppet och utan krumbukter fortfarande betraktar Storbrittaniens förre premiärminister Margaret Thetcher som hennes stora politiska förebild. Ja, Annie Lööf är nästan lysrisk över Thatcher. Hon har förklarat att hon ”mår bra hela dagen” efter att ha lyssnat på Thatcher.

När det gäller Svensk inrikespolitik har hon blivit mest känd för sina högerextrema förslag i riksdagen samt de krav hon anger i Valpejl 2010. Där kan vi ta del av hennes förslag att Sveriges Radio bör säljas, något hon vidareutvecklar i Valpejl med kravet att all statlig egendom på sikt skall säljas, Sverige bör ansluta sig till Nato, Lagen om anställningsskydd skall avskaffas då den enligt Lööf förhindrar ett gott företagsklimat. Vidare vill Lööf  även avskaffa fackföreningarnas rätt att träffa kollektivavtal för sina medlemmar.

När Annie Lööf fick frågan om vilken uppfattning hon hade om den kritik som finns mot bemanningsföretagen svarade hon enkelt och självklart att det var ett sätt för ”fackpamaparna att sätta en dolkstöt i ryggen på goda och nödvändiga företagare”

Centerpartiets medlemmar har till den 23 september på sig att stoppa partiets undergång, då väljer stämman ny partiordförande.

Lars Lundberg

PM från Byggnads avd 26 Gästrikland

Sedan en tid tillbaka driver Handelsanställdas förbund i Gävleborg en osaklig, lögnaktig och kränkande medie kampanj mot Gästriklands byggnadsarbetare.

Kampanjens upprinnelse är den att byggnadsarbetarna beslutat om en ny arbetsordning på avdelningskontoret. En nyordning som innebär att avdelningskontoret stärker verksamheten ut mot arbetsplatserna och minskar den interna byråkratin. Genom detta beslut avskaffades den 50%- iga tjänsten som bokföringskontorist. Till detta beslut kunde Handels och Byggnads inte enas i lokal förhandling.

Frågan avgjordes därför i en central förhandling den 17:e augusti och förhandlingsprotokollet är nu även justerat och därmed godkänt av parterna. För övrigt kan noteras, oavsett vad Handels i Gävle säger, så är protokollet icke hemligstämplat. Handels kan således när de så önskar offentliggöra det.

Ur förhandlingsprotokollet framgår att Svenska Byggnadsarbetareförbundet avd 26 Gästrikland agerat ansvarsfullt, helt i enligthet med arbetsmarknadens lagar och i övrigt helt klanderfritt. 

Lars Lundberg ordförande
Byggnads avd 26 Gästrikland

Till stöd för Chiles studenter

Mynttorget den 18 augusti 2011.

Vi stöder de strejkande studenterna och gruvarbetarna i deras kamp mot den privata
utbildningen och privatisering av gruvorna i Chile. Utbildning är en social rättighet och
råvaruintäkterna tillhör hela det chilenska folket.

SKP stöder också studenternas och fackföreningsrörelsen vid den kommande
generalstrejken den 24- 25 augusti- 2011 för att få Piñera- regeringen att backa till
förmån för progressiva och demokratiska framsteg.

Detta var den ungefärliga ordalydelsen i ett kort uttalande från SKP till stöd för de
chilenska studenterna i slutet av juli.

Nu tilltar kampen och för att förstå varför kanske vi ska försöka föreställa oss den hårda
verklighet som många studenter vid grundskola, gymnasier och universitet lever i när de
nu har utvidgat sin redan månadslånga hungerstrejk till att nu också vägra intaga något
flytande. Vi känner väl alla till de fysiska komplikationer som kan uppstå härvid.
Fackföreningsrörelsen, kulturmänniskor, offentliga personer och nästan alla politiska
partier ställer sig bakom studenterna som bl.a. kräver:

En statlig, kvalitativ och kostnadsfri utbildning som är
likvärdig för hela landet med
kostnadsfria resor till och från universiteten
Avskaffande profiterna inom utbildningen, tillika ett slut för de privata
skolorna.
Åternationalisering av kopparn och en reformering av skattesystemet
för att finansiera utbildningen.
Krav på ett tillsättande av en lagstiftande församling för att ändra Chiles
grundlag.
för att avskaffa lagar som hindrar ett förstatligande av utbildningen
och en demokratisering av utbildningssystemet genom att avskaffande lagar som
förbjuder
personal och studenter att organisera sig.
Men Piñera- regeringen vill inte ändra systemet, grundlagen ” Carta Magna” eller de
gamla Pinochet- lagarna. ska alltså finnas kvar.
Piñera- regeringen anser att Chile inte längre är en diktatur och undrar varför
studentrörelsen uppträder så oansvarigt. Däremot hyllar de Pinochet- diktaturen och
fascismen som de anser avslutade de tre värsta åren i Chiles historia- i och med
störtandet av den folkvalde socialistiske presidenten Allende den 11/9 år 1973.

Pinochet- lagarna lever kvar och vi undrar väl lite till mans när och var diktaturen upphör
och var demokratin tar vid, eller omvänt.

SKP har svar på den frågan och det är att klassamhället aldrig kan bli demokratiskt.
Kapitalismen har byggt upp många sätt till försvar av klassamhället: ett är att tala
om att systemet är demokratiskt, ett annat är att få folket att tänka på samma sätt
som kapitalisterna och deras drängar i regering och parlament; att få folk att inte
reagera på nedskärningar och privatiseringar, att inte reagera över utförsäljning av det
gemensamma och offentligt ägda, att inte reagera över de oändliga klassklyftorna.

Men i Chile när åter tillräckligt många börjar tröttna på och känna sig obekväma i
rådande system, när tillräckligt många går ut i gemensam protest, går försvararna av
klassamhället över från den borgerliga demokratins stadium in i det fascistiska. Men ett
enat folk låter sig aldrig besegras!

I dag är den Internationella solidariteten med studenternas kamp enormt viktig. Mycket
beroende av att regeringen som innehåller 3 ministrar som i sin ungdom och under
Pinochet- tiden var kända ledare för högerextrema UDI är mycket känslig för protester
från utlandet. Att vi samlas som i dag eller utanför deras ambassader och konsulat är
därför en effektiv och angelägen insats.

Internationell solidaritet- arbetarklassens kampenhet!

Breda uppgörelser

De borgerliga partierna är rörande överens med socialdemokraterna att vissa politiska beslut i riksdagen måste, för att vara på sikt trovärdiga fattas genom vad de själva kallar vara ”blocköverskridande”. Sådana beslut som måste vara blocköverskridande är skattepolitiken, socialpolitiken och inte minst försvarspolitiken. Att besluten är blocköverskridande är från borgare och socialdemokrater en signal till omvärlden att oavsett resultat av kommande val så står dessa beslut fast.

Mot den bakgrunden var det en kvittrande glad riksdagsledamot, Anna-Lena Sörensson dessutom ledamot i försvarsutskottet som på ett seminarium i Visby kunde meddela att socialdemokraterna blivit överens med de borgerliga partierna. Man har nått en blocköverskridande överenskommelse om att flyplanet JAS skall uppgraderas i en ny version.

Enligt Anna-Lena Sörensson och hennes borgerliga riksdagskollegor måste försvaret ha den förmåga som krävs för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Sverige måste förfoga över ett lika avancerat flygplan som eventuella fiender. Enligt Anna-Lena Sörensson (s) kommer nuvarande version av JAS att börja bli föråldrad efter 2020, den nya versionen kommer enligt försvarsutskottets beräkningar att vara modern fram till 2050.

Det kan vid en första betraktelse verka som underligt att ett sådant beslut kan fattas utan någon som helst debatt i vare sig media eller i riksdagens kammare. Speciellt märkligt kan det verka då kostnaden för denna uppgradering är enorm. I den blocköverskridande uppgörelsen beräknar man att det kommer att kosta 50 miljarder. Genom att överenskommelsen är blocköverskridande innebär det att Nato är försäkrade om att Sverige även i fortsättningen är beredda att med moderna vapen delta i Natos krigsoperationer världen över. Vidare innebär beslutet att ägarna till SAAB AERO, de som tillverkar och säljer planen, familjen Wallenberg, vet att ytterligare 50 miljarder står till deras förfogande.

Man förstår Anna-Lena Sörenssons glädje när hon, trots summans gigantiska storlek kan konstatera att det statsfinansiella läget tillåter denna satsning. Summan kommer att ingå i den statsbudget som tas hösten 2012.

Om nu riksdagen hade haft en annan sammansättning, med deltagande från SKP t.ex., hade man i kammaren kunnat få ta del av en annorlunda diskussion. Om vad de 50 miljarderna skulle räcka till om man inte satsade dem på krigsindustrin.

Man hade med ett penndrag kunnat utplåna arbetslösheten och därmed barnfattigdomen, förutom detta hade man kunnat rusta upp järnvägsnätet så att det började fungera. Man hade kunnat börja tillverkningen av lok och järnvägsvagnar som fungerar i det svenska klimatet. Man hade kunnat rusta upp Arbetsmiljöverket för att förhindra dödsolyckorna på våra arbetsplatser osv. 50 miljarder räcker till oändligt mycket, om man vill. Problemet med dessa blocköverskridande överenskommelser är att skillnaden mellan riksdagspartierna blir kosmetisk och därmed ser allmänheten det som mindre viktigt att delta i de allmänna valen vart fjärde år, då man upplever att det man skall välja mellan består av samma sörja.

Uppgörelsen om JAS kan inte uppfattas som något annat än ett nödrop efter SKP i riksdagen.

Lars Lundberg

Tyst minut den 8 juni kl 12 på Byggnads och IF Metalls arbetsplatser

Med anledning av alla dödsolyckor den senaste tiden håller byggnads- och industriarbetare på våra arbetsplatser en tyst minut kl. 12 onsdagen den 8 juni – detta för att hedra de arbetskamrater som fått sätta livet till på sina arbeten.

Det är väldigt många byggnads- och industriarbetare runt om i landet som känner oro och frustration över att arbetsmiljöfrågan är så lågt prioriterad. Bara i maj i år har två byggnadsarbetare fått sätta livet till på sina arbetsplatser. Förra året dog tolv byggnadsarbetare, vilket är fyra fler än året innan. Inom IF Metalls områden dog fyra arbetare förra året.
 
– Ingen borde behöva gå till jobbet på morgonen och inte veta om man kommer levande hem igen. Politiker, beslutsfattare och andra makthavare och inte minst hos byggherrarna måste ta den här frågan på mycket, mycket större allvar än tidigare, säger Hans Tilly, förbundsordförande i Byggnads.
 
– Låg bemanning, starkt styrda arbeten och stress leder till belastningsskador, långa sjukskrivningar, arbetsolyckor och dödsolyckor. Det dör en arbetare i veckan i Sverige, det är fullkomligt oacceptabelt, säger Stefan Löfven, förbundsordförande IF Metall.

Pressmeddelande från Byggnads och IF Metall.

5000 unga vuxna i Malmö och Lund bor ofrivilligt kvar hemma hos sina föräldrar

Pressmeddelande från Hyresgästföreningen region södra Skåne.

Många unga vuxna bor kvar hemma hos sina föräldrar mot sin vilja. Det visar en ny rapport från Hyresgästföreningen om hur unga vuxna i storstäderna bor.
– När det är så svårt att få tag i en bostad till rimlig kostnad tvingas många unga bo kvar i föräldrahemmet under längre tid, säger Hyresgästföreningens regionordförande Bo Nilsson.

I Malmö och Lund bor sexton procent av de unga vuxna hemma hos sina föräldrar. 85 procent skulle vilja flytta hemifrån det närmaste året och 86 procent skulle vilja ha en egen bostad nu om de hade råd. Och en majoritet säger att hyresrätt är den mest passande boendeformen. Bara 51 procent av de unga vuxna i Malmö och Lund skulle dock ha råd med en egen bostad i dag.

Rapporten är en del i en större nationell rapport om Unga vuxnas boende som publiceras den 25 maj. För mer information, se bifogade rapporter.

Om rapporten
Hyresgästföreningen genomför vartannat år sedan 1997 en undersökning om unga vuxnas boende. Rapporten bygger på intervjuer av unga mellan 20 och 27 år som genomförts av undersökningsföretaget SKOP i februari 2011. 3 300 personer, jämnt fördelade mellan Stockholms län, Göteborgsregionen samt Malmö och Lund, har deltagit i undersökningen.

ABF kräver 100 000 nya utbildningsplatser

Det iranska Tudehpartiet : Sluta bomba Libyen!

Efter reträtten den 26 mars av Muammar Khadaffis lojala regeringsstyrkor till följd av de massiva flygbombningar som utfördes av brittiska och franska stridsflygplan, gick händelseutvecklingen de senaste dagarna in i en ny fas. I denna försöker de imperialistiska staternas koalitionsstyrkor driva tillbaka Khadaffis lojala regeringstrupper från städerna med hjälp av solida attacker med bland annat Tomahawk kryssningsmissiler. Detta gör man främst för att man vill demonstrera sina överlägsna flygvapen och för att i sin tur kunna överlåta kontrollen över städerna till oppositionsstyrkorna. Därigenom kan man praktiskt taget separera de oljerika östra regionerna från resten av Libyen som för övrigt är under statens kontroll.

I en analys som publicerades i Nameh mardom 864 den 14 mars 2011 uttryckte det iranska Tudehpartiet sin åsikt om den despotiska Khadaffiregimens karaktär och tendenser samt den skilda strukturen i Khadaffis oppositonsstyrkor. De reaktionära och tillbakadragande styrkornas blandade struktur, men också imperialisternas avsikter att göra ett militärt ingripande i Libyen. Vi stödde rättmätigt och berömde protestaktionerna i landet som en del av den nuvarande folkrörelsen som verkar för individuellt deltagande i strävan efter ett demokratiskt styre och för att förbättra atmosfären i Libyen. Det iranska Tudehpartiet stöder dessa legitimerade masskamper i kampen för demokrati i Libyen och fördömer bestämt och entydigt också bombningen utav civila utförd av den libyska armén. Men vad som dock är tydligt är att relationerna, funktionerna och finansieringen av de väpnade styrkorna som har byggts upp i ett flertal libyska städerna under de senaste veckorna är ett allvarligt frågetecken.
 
Mötena mellan representanterna för dessa styrkor och Nicolas Sarkozy, den högerorienterade franska presidenten, såväl som ledarna för EU och Hillary Clinton, USA:s utrikesminister, där de stödde den militära verksamheten i de imperialistiska staterna mot centralregeringen i Libyen och till och med bombningen av Tripoli, är djupt tvivelaktig. Av samma skäl anser vi att antagandet och verkställandet av resolution 1973 av FN:s säkerhetsråd att införa en flygförbundszon över Libyens luftrum som i grund och botten förklarar krig mot landet genom de imperialistiska staterna som försöker reda ut sina historiska meningsskiljaktigheter med Muammar Gaddafi med tanke på Libyens ställning under 1970 och 80-talet. Vi anser att denna åtgärd är mycket skadlig och partisk då de imperialistiska länderna inte känner något ansvarstagande, och man bryr sig inte om det libyska folkets öde. Detta är en åtgärd som i första hand tillgodoser imperialisternas girighet och törst efter den libyska oljan. I princip strider denna resolution mot det internationella samfundets skyldighet att lösa globala kriser utan militära ingripande. De imperialistiska länderna som distinkt samarbetar med några av cheferna för Arabförbundet, och framför allt med dess generalsekreterare, Amr Moussa, som planerar att kandidera i det framtida egyptiska presidentvalet, och baserar även påståendet på att de arabiska staterna bad om militära åtgärder, kunde företräda och slå ett slag för antagandet av resolution 1973 i FN:s säkerhetsråd angående situationen i Libyen. Detta har dock lett till starka protester i de arabiska länderna, och de distanserar sig från detta farliga äventyr. De liberala och patriotiska krafterna i Mellanöstern argumenterar mot de imperialistiska krafterna och menar att dessa har kunnat dra fördel av denna resolution för att främja sina egna intressen. Det faktum att Barack Obama, den amerikanske presidenten och David Cameron, den brittiske premiärministern i sina tal den 20 mars kallade den militära invasionen av Libyen legitim och i enlighet med ”vitala intressen” i deras respektive länder. Därmed avslöjas dessa olika intressen.
 
Det iranska Tudehpartiet fördömer det militära ingripandet i Libyen och anser att landets befolkning borde ges möjlighet till att bestämma sitt eget öde och den framtida banan för landets utveckling, utan någon form av imperialistisk inblandning. Vi anser att den ”regimskiftspolitik” som drivs av de imperialistiska sammanslutna krafterna är i total kontrast till det libyska och Mellanösterns folks intressen och fördöma det. Faktum är att även om oppositionsstyrkorna till den diktatoriska Khadaffiregimen hade kunde ta kontroll över landet eller en betydande del av det med hjälp av militärt understöd och täckning av bombplan och destruktiva kryssningsmissiler från de imperialistiska länderna, hur kan då deras makt och auktoritet ha någon folklig legitimitet? Skulle inte en sådan regim vara evigt skuldsatt och förpliktigad till de imperialistiska staterna? De historiska exemplen såsom Karzais styre i Afghanistan är i detta fall utmärkt
 
Det iranska Tudehpartiet kräver ett omedelbart slut på alla militära åtgärder i Libyen, innefattandes de franska, brittiska och amerikanska styrkornas bombning och den libyska militärens attacker på den obeväpnade civilbefolkningen. Vi stöder resolutionen om problemen i landet med politiska medel och utifrån förhandlingar om staters medling som inte har varit inblandade i den senaste tidens militära konflikter, som till exempel insatser för Afrikanska unionen. Det iranska Tudehpartiet fortsätter även att stödja den berättigade kampen för demokratiseringen av nationer, däribland det libyska folkets strävan att införa demokrati.

Från Nameh mardom, det iranska Tudehpartiets centralorgan
publicerat den 28 mars, 2011
 
Översättning av Charlie Paulsson

Utsatta letter får lön enligt kollektivavtal – nu måste Regeringen också ta sitt ansvar

Pressmeddelande från Byggnads. Byggföretaget Sia Renovatis gav lettiska byggarbetare cirka 27 kronor i timmen – får genom kollektivavtal cirka 167 kronor i timmen. Regeringen måste nu, för att förhindra mer utnyttjande av arbetstagare, driva igenom en lagstiftning om en likalöneprincip.

Bemanningsavtalet ger arbetarna cirka 167 kronor i timmen, till skillnad från de cirka 27 kronor de tjänade innan. Byggnadsarbetarna är anställda av det lettiska bemanningsföretaget SIA Renovatis och är uthyrda till det svenska bolaget Renovatis AB. Fem byggnadsarbetare arbetade på en arbetsplats i Sollentuna där de också bodde. Skandalen uppdagades efter att byggnadsarbetarna själva satt upp en skylt utanför arbetsplatsen: ”Grannar hjälp oss vi är slavar och är hungriga”.

Förutom den låga lönen var deras arbetsdagar långa, de jobbade tolv timmar om dagen under sex dagar i veckan. Efter larmet kopplades Byggettan in på frågan. Tre av arbetarna är nu medlemmar i Byggnads och facket gick in och krävde kollektivavtal. Men ärendet är inte slut med detta.

- En av arbetarna har sagts upp för att han talat med facket och det kommer vi att ha en förhandling om. Dessutom har några av arbetarna inte fått ut sina löner. Det kommer vi också att förhandla om, säger Christian Bengtzelius ordförande i Byggettan.
- Nu får det vara nog! Nu har vi gjort vårt men vad gör Regeringen åt problemet med utnyttjad arbetskraft i Sverige? Nu har vi från fackets sida i enskilda fall förhandlat fram kollektivavtal, men om Regeringen i riksdagen driver igenom det förslag på lagreglering angående bemanningsdirektivet så skulle inga arbetstagare kunna utnyttjas. Det behövs en registrering av företag och arbetstagare som verkar i Sverige, istället för dagens alla nödanrop till facket. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström måste bekänna färg och visa om hon på allvar vill ge facket de verktyg som behövs för att motverka lönedumpning, säger Byggnads avtalssekreterare Torbjörn Johansson.

« Tidigare — Nästa »