Fackföreningsrörelsen överger ännu en tidning

Gota Media AB tar över majoritetsägandet i tidningen Östra Småland – en av tre tidningar som fram tills idag ägts av lokala fackförbund, rapporterar Svenska Journalistförbundet (SJF): ”Därmed hamnar tidningarna Östra Småland och Sydöstran inom samma tidningsfamilj.”

Östrans styrelseordförande, Håkan Juholt (även svensk socialdemokratisk politiker red. anmärkning), har meddelat att det kommer att bli rationaliseringar och personalneddragningar, skriver SJF.

Arne König, vice ordförande Journalistförbundet, ser uppköpet som ytterligare ett exempel på den ökande ägarkoncentrationen i mediebranschen.

– Utvecklingen är mycket oroväckande. Fler och fler tidningar trycks in i koncerngemenskaper där vinstmaximering och synergier går före publicistiska värderingar och god journalistik. Jag ser en stor fara i att Sydöstran och Östra Småland kommer att innehålla samma texter och bilder när Gota Media nu tar över ägandet. Mångfalden, sett till både innehåll och ägande, blir lidande i regionen och det är läsarna som är de stora förlorarna, säger Arne König.

SJF rekommenderar också en ledare i förbundets tidning Journalisten: Färre röster i medierna.

”De importerar arbetskraft för att pressa ner lönerna”

Håkan Jönsson, ordförande för Byggnads Södra Skåne, sektion 1, kommenterar arbetskraftsinvandringen efter LO:s utspel i slutet av november.

LO uppmanar Tobias Billström att genomföra ett antal regeländringar för att minska riskerna för exploatering.
– Två år efter att regeringen införde det nya regelverket för arbetskraftsinvandring är vittnesmålen många om den rovdrift på utländsk arbetskraft som pågår i Sverige. Regeringen har skapat ett system där utländska arbetstagare hamnar i en orimlig beroendeställning till sina arbetsgivare och blir lätt offer för exploatering, säger LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin i ett pressmeddelande.

Håkan Jönsson säger:
– Det är bra att LO vill se en förändring. Vi lurades in i EU för 15 år sedan med löfte att den svenska arbetsmarknadsmodellen inte skulle påverkas. Idag ser vi facit. Löftena var en lögn. Man importerar arbetskraft för att pressa ner lönerna för såväl byggnadsarbetare som andra. Att ställa krav på regeringen är bra, men på lång sikt måste vi lämna EU och slå fast att i Sverige gäller svenska löner. När det gäller diskussionen om arbetskraftsinvandring är det oerhört viktigt, speciellt i tider då vi har ett rasistiskt parti i vår riksdag, att alla människor är lika värda och därmed ska behandlas lika. Vi, som vill att de som gästar Sverige för att arbeta ska ha samma löner som vi, är inte främlingsfientliga. Vi är solidariska.

Relaterat: Leo lämnade SD efter besök på Rosengård

LO:s eftervalsdebatt

Kommentar. Att det nu råder rena inbördeskriget inom SAP efter att partiet gjort sitt sämsta riksdagsval sedan 1914 är ingenting som någon kan vara ovetande om. Däremot har det varit väldigt tyst från LO hur man ser på valet och dess konsekvenser. LO har ännu i likhet med de olika förbunden nöjt sig med att presentera siffror över hur LO- medlemmarna röstat. T.ex. har man inte med ett ord kommenterat det faktum att Sverigedemokraterna är betydligt större i LO- förbunden än det resultat som partiet erhöll i riksdagsvalet. I Byggnads t.ex. fick SD nära 10 procent.

Därför var det med stor spänning som vi den 10 november åkte till Sandviken för att där vara med på LO- distriktets i Dalarna och Gävleborg halvårsmöte. I programmet framgick att LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin skulle närvara och där delge oss representanter från de olika medlemsförbunden LO:s syn på valresultatet.

Vanja började med att kommentera den stora strid som nu pågår inom SAP där flera debattörer kräver olika personers avgångar. Enligt Vanja är det ingenting som LO-medlemmarna tjänar på, enligt Wanja skall LO- medlemmarna invänta den extrakongress som SAP skall hålla. Förenklat var Vanjas budskap ”Sitt still i båten”.

Vanja berörde också LO:s centrala valplanering och i den ingick bl.a. att 70 procent av LO-medlemmarna skulle förmås att rösta på SAP. Resultatet blev att 55 procent röstade på SAP.

Ett annat mål var att förmå 50 procent av LO- förbundens förtroendevalda att aktivt verka som valarbetare för SAP. Resultatet blev att 20 procent arbetade för SAP. I detta sammanhang skall vi komma ihåg att av dessa 20 procent ingår alla de fackliga förtroendemän som arbetar som anställda i de olika förbunden. Alltså ombudsmän och liknande. Utan betalda funktionärer hade siffran sannolikt stannat vid 3 – 4 procent.

Sedan kom LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin in på den intressanta frågan om hur LO skall agera nu när det är klart att LO:s medlemmar får leva med en högerregering i ytterligare 4 år.

Citat:

”För fyra år sedan mötte vi den nya borgerliga regeringen med demonstrationer och
protestaktioner. Det gällde förvaret av A-kassan med mera. Så skall vi inte göra nu. Nu måste
LO arbeta för att möta regeringen med samtal för att påverka regeringen. Jag skall t.ex. begära
samtal med arbetsmarknadsministern för att påtala att den kritik LO lämnade med anledning
av den fria arbetskraftsinvandringen slagit orättvist. Ett bra exempel är bärplockarna som
blivit hänsynslöst utnyttjade. Jag skall påpeka att LO:s kritik visat sig vara riktig. LO skall
som ansvarstagande part få regeringen att ändra politik.”

Vi har ofta i olika sammanhang haft anledning att påtala den politiska och ideologiska kollaps som LO och SAP råkat ut för. Efter att ha lyssnat på Wanja Lundby- Wedin är det bara att konstatera att krisen är hundrafalt värre än vad vi i vår vildaste fantasi kunde drömma om.

Lars Lundberg

NBTF aktualiserar frågan om asbest

Kommentar. I ett pressmeddelande berättar Nordiska Byggnads- och Träarbetarefederationen, NBTF, att de aktualiserar frågan om en bättre arbetsmiljö och i synnerhet frågan om asbest genom en aktionsdag som genomfördes onsdagen den 3 november. De fackliga organisationerna besökte många arbetsplatser i hela Norden.

Asbest är ett gammalt problem, redan i januari 1972 motionerade den dåvarande riksdagsledamoten för Vänsterpartiet Kommunisterna, John Takman*, om ett totalförbud för användning av asbest. Motionen behandlades i riksdagen den 12 december samma år.

Socialutskottets betänkande gick ut på att den skulle avslås. De fackliga organisationernas remissvar gick i praktiken på samma linje.
– Den hade varit på remiss hos såväl statliga organ som arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer, och ingen av dem hade velat ha något absolut förbud, sa socialdemokraten John Johnsson från socialutskottet.

Svenska Byggnadsarbetareförbundet hade velat ha totalt förbud, men sagt att om det ej anses möjligt skulle asbest åtminstone förbjudas i fri form och asbesthaltigt material underkastas en strängare lagstiftning. Ändå måste de ha reagerat när de läste i John Takmans motion att man faktiskt lyckats hitta ett ersättningsmaterial för asbest vid Huddinge sjukhus. Deras krav var som ett gläfsande från en kuvad hund som vet att det ändå är husse som bestämmer. Byggnadsarbetareförbundet hade ju krävt ett förbud mot asbest i närmare tjugo år innan motionen väckts i riksdagen och borde ha intagit en annan position och inte medverkat till att få motionen avslagen.

Socialutskottet motiverade sitt avslagsyrkande för motionen med att det skulle bli för många dispenser om man förbjöd asbest, eftersom man inte funnit tillfredsställande ersättningsprodukter.

Vid rösträkningen röstade 278 riksdagsledamöter ja till socialutskottets hemställan att avslå motionen. Bara 19 röstade nej och 6 lade ner sina röster. Motionen blev alltså avslagen med stor majoritet. Beslutet fattades inte med arbetarnas och folkhälsans bästa för ögonen, utan som en eftergift åt kapitalet. Det dröjde ytterligare 20 år innan förbudet var ett faktum och ett onödigt lidande för de som tvingades arbeta med asbest. Och fortfarande finns det medlemsländer inom EU som tillåter asbest.

Fotnot: John Takman tillhörde den grupp av kommunister som 1977 lämnade ”huvudkrymparligan” i VPK och ansöt sig till Arbetarpartiet Kommunisterna.

JJ

Fackföreningarnas världsorganisation stöder gruvarbetarna i Chile

Uppdatering 2010-12-03: Gruvarbetarna varnade för ras
Tre timmar innan gruvan kollapsade bad arbetarna att få komma upp, men gruvchefen avvisade deras vädjan, uppger en politiker som tagit del av gruvarbetarnas vittnesmål, skriver TT-AFP. Gruvledningen ska ha känt till att gruvan var instabil. Flera av gruvarbetarna har nu lämnat in stämningsansökan mot bolaget.
—

En fackföreningsdelegation under ledning av WFTUs vicegeneralsekreterare Valentin Pacho har den 14 oktober levererat ett officiellt uttalande till den Chilenska ambassaden i Aten rörande de 33 hjältemodiga chilenska gruvarbetarna som räddades den 13 oktober. Samtidigt ifrågasatte man den chilenska regeringens roll vad gäller hälsa och säkerhet, speciellt i gruvsektorn.

Uttalandet har också skickats till den Internationella arbetsorganisationen (ILO) och till Chiles regering.

Gruvarbetarnas hjältemod – Den chilenska presidentens show
Fackföreningarnas världsfederation publicerade ett uttalande så fort den tragiska incidenten i San Josegruvan blivit känd, där den Chilenska regeringen och arbetsköparna i gruvindustrin kritiserades för det brott som begåtts mot gruvarbetarna.

Under tiden har ledarna för WFTU i Chile noga följt utvecklingen; de har tryckt på och krävt att våra 33 bröder räddas.

Chiles fackliga gruvförbund har med värdighet stått vid frontlinjerna som en klassorienterad organisation som kämpar för sin sektor och för arbetarklassen som helhet. WFTUs fackföreningsinternational Metal har också haft en betydande närvaro i händelserna.

Efter räddningen av de 33 arbetarna säger vi nu gemensamt:
- Länge leve de heroiska gruvarbetarna i Chile.
- Stoppa den chilenska presidentens show.
Dessa minnesvärda 69 dagar har visat världen vilka stora kvalitéer som bara arbetare har. Disciplin, kollektivitet, kämpaglöd, motstånd, tålamod, styrka, ödmjukhet. Dessa är de kvalitéer som de 33 visat upp som varande arbetarklassens barn.
Å andra sidan finns showen, hyckleriet, lögnerna och livsstilen som Chiles president representerat, men också medias girighet.
Det handlar om två olika sociala klasser, två olika världar med olika principer, värden, kulturer och beteenden.
Klassbröder, chilenska gruvarbetare, tack. Vi är mycket stolta över er. Vi är mycket stolta över arbetarklassen och dess värden. Nu fortsätter kampen! I Juni 2009 ingrep WFTU i ILO tillsammans med chilenska gruvarbetare för införandet av konventioner som reglerar hälsa och säkerhet. Tråkigt nog har ILO faktiskt inte gjort någonting för att genomdriva dessa hittills.
Vi kräver återigen:
- Införandet av alla internationella konventioner kring hälsa och säkerhet. Chiles regering måste omedelbart ratificera ILO-konventionerna.
- Införandet av alla åtgärder som krävs av den klassorienterade fackföreningsrörelsen i denna sektor.
- Straff för de kapitalister och gruvägare i stil med företaget San Esteban som vägrar införa säkerhetsåtgärder på arbetsplatserna.
- Att de chilenska gruvarbetarnas krav uppfylls, att deras löner betalas ut, och att de inte glöms bort när mediaintresset klingar av.
- Att alla gruvor förstatligas och att de privata monopolen samt de transnationella företagen slutar spekulera och slutar exploatera naturresurserna. Dessa resurser tillhör folket och inte kapitalisterna.

Fackföreningarnas världsorganisation (WFTU)

ITUC (International Trade Federation Confederation) stödjer Israel

Israels regerings roll att stödja USA´s och Europas imperialister i mellanöstern i utbyte för deras stöd till den brutala ockupationen av Palestina är ett välkänt faktum över hela världen.

Trots att den inhumana blockaden av Gaza-remsan har lett till att tusentals massorganisationer över hela världen bojkottar Israel på varje sätt har en internationell fackföreningsorganisation – ITUC brutit mot denna bojkott.

Under ITUC´s sista konferens i Vancouver beskrevs palestiniernas kamp som extremism och valde som sin vice President (ordförande) en representant ur den israeliska fackföreningen.

Än en gång bekräftar ITUC att den står i imperialismens tjänst.

Det är också välkänt att ITUC avsätter stora penningsummor för att köpa fackföreningsmänniskor för att få deras stöd.

Arbetarna kan inte leva med illusioner. De måste kräva att deras respektive fackföreningar går ur ITUC nu för att gå med i den klassmedvetna fackföreningsrörelsen som representeras av den fackliga världsfederationen WFTU (World Federation Trade Union) sedan 65 år tillbaka.

PAME´s Sekretariat för Internationella Relationer 14.10.2010.

Fotnot (red. anmärkning): ITUC, på svenska internationella fackliga samorganisationen Tidigare FFI,  fria fackföreningsinternationalen. Alltså den reaktionära international som svenska LO tillhör.

Beslut av Europeiska fackliga mötet

Aten, Grekland den 17-18 september, 2010

Alla vi, som efter inbjudan av (den stridbara fackliga ”fronten”, red. anmärkning) PAME möttes och deltog i den europeiska fackliga mötet i Aten, uttrycker vår militanta solidaritet med arbetarklassen och det grekiska folket för den klass orienterade kamper de förde och fortsätter att föra mot de antipopulära åtgärder som infördes av regeringen i PASOK, med stöd av IMF, EU och EG-fördraget.

Vi hälsar PAME:s ledande roll i kampen, som på grund av sin strategi och taktik, belyser kärnan i krisen och dess lösning till förmån för det arbetande folket.

Vi hälsar och uttrycker vår solidaritet med kampen för alla arbetare i hela Europa, som kämpar för att de arbetande inte skall betala för kapitalets  kris.

Den kris som drabbar Europa och den kapitalistiska världen i allmänhet är en följd av den överproduktions kris som orsakas av kapitalets jakt och tävlan efter ökade profiter.

Krisen finns i alla europeiska länder och alla regeringar, antingen neokonservativa eller socialdemokratisk följer och tillämpar samma strategi. Krisens bördor vältras över på arbetarklassen, fattiga bönder och egenföretagare. De privatisera stora delar av den offentlig egendomen och ta bort kärnan i alla sociala erövringar.

I dessa kritiska och komplicerade förhållanden och i dessa allmänna angrepp på arbetarklassen, är den roll som en klassorienterad fackföreningsrörelse spelar ännu viktigare. Och i denna tid av kapitalets kris, är förekomsten av två olika linjer i den fackliga rörelsen uppenbar.

Å ena sidan finns raden av konsensus, kompromisser, underkastelse under konkurrenskraftens flagga, och lönsamheten för monopolen i varje land. Denna linje är enig med storfinansen och EU-byråkratin.

Denna linje, direkt eller indirekt stöder de åtgärder som EU och regeringarna vidtar för monopolen skall kunna upprätthålla sina vinster och inte förlora ett enda öre av sin profit. Detta är den linje som håller miljarder euro som skall ges till arbetsköparna, i namn av krisen, för att folk inte skall förlora sina jobb. Det är den linje som instämmer med noll i löneökningar och t.o.m. lönesänkningar. Det är den linje som säger att det är ok att avskeda vissa anställda för att rädda andra. Det är den linje som accepterar flexibla anställningsformer, arrangemang av arbetstiden i namn av att hålla nere arbetslösheten, etc. Detta är en linje som leder till nederlag för arbetarna. Denna linje är uttryckt i Europa, genom att de reformistiska fackföreningarna som samarbetar med Europeiska kommissionen, EU: s organ, arbetsköparnas organisationer och statliga organisationer. De fackliga organisationerna som är för social dialog, kompromisser och eftergifter.

Å andra sidan finns fackföreningar som följer inriktning av klassorienterade kamp, olydnad, motattack och organisation av kampen mot antipopulär politik, mot EU. Det är den linje som kämpar för social frigörelse av arbetarklassen, som vill störta exploatering av människan. Det är den linje som kämpar mot monopolen, mot multinationella företag, för arbetarna. En linje som vägrar acceptera att krisens bördor övervältras på arbetarklassen. Det är den linje som säger nej till uppsägningar. Det är den linje som säger ja till löneökningar, till varaktig, stabil och full sysselsättning, till 7 timmars arbetsdag, 35-timmars arbetsvecka, 5-dagars arbetsvecka, säger ja till en minskning av pensionsåldern, ja till offentlig, gratis utbildning och hälsa. Det är den linje som säger nej till privatiseringar, det är den linje som uppmanar till kamp genom massiv och starkt olydnad.  Olydnad mot EU: s alternativ som kan ge rättvisa åt negationen av det irländska folket och Frankrike, som fanns i folkomröstningarna i dessa länder. Det är den linje som kämpar för att avsluta imperialistiska krig.

Vi har en absolut skyldighet att bidra till denna kamplinje, för att en massiv klassorienterade kamp över hela Europa utvecklas och samordnas. I denna riktning vi måste organisera kampen för vardagliga problem, att avslöja deras orsaker.

Baserat på allt som vi beslutar:
1. Att fortsätta och att utveckla våra kontakter och möten, i syfte att bättre samordna och mer aktivt utveckla de militanta krafterna i Europa.
2. Anordna en gemensam demonstration-protest vid huvudkontoret för ECB, i Frankfurt,Tyskland, och Europeiska kommissionens huvudkontor i Bryssel, Belgien, 2010.
3. Att organisera tre sektoriella möten inom livsmedelssektorn, transportsektorn och kommunikationer med huvudmotivet: ”utvecklingen i sektorn mot den politiska privatisering” under 2011.
4. Att samarbeta och delta i initiativ från World Federation of Trade Unions, och att främja principerna om klassorienterade kamp och att agera tillsammans med Europeiska regionala kontor i WFTU.

Ännu ett nytt fall av lönedumpning avslöjas

Den 22 juli skördade Oksana Bondarchuk isbergssallad i tolv och en halv timme. Det gav henne 160 kronor i handen eller en timlön på strax över 12 kronor. För de utländska skördearbetarna hos Anrol i Degeberga var detta en vanlig arbetsdag, rapporterar Kristianstadsbladet.

Avslöjanden var så grava att varuhuskedjor reagerat, dessa säger sig använda en uppförandekod som tagits fram för att tillämpas i låglöneländer, men konstaterar samtidigt det faktum är att det blir allt mer aktuellt med de här frågorna även i Sverige.

– Lantarbetarna organiseras av Kommunal, vi får hoppas att de uppträder lika snabbt och koncist som Byggnads för att slå tillbaka angreppen på de svenska kollektivavtalen. Det är också ett gott exempel på den arbetskraftsinvandring som högerreaktionärer förespråkar, säger Daniel Nilsson från SKP.

SKP: Bemanningsföretagen har inte på arbetsmarknaden att göra

Bemanningsföretagen är i blåsväder igen. Samtidigt så säger allt fler företag upp sina anställda och hyr sedan in personer från bemanningsföretag.
– För den som kan sin historia är det svårt att inte se parallellen till forna tiders daglönare som användes för att pressa löner och villkor på arbetsplatserna, säger SKP:s facklige sekreterare Lars Lundberg.

Att bedriva bemanningsföretag i Sverige blev tillåtet i början av 1990-talet. Antalet anställda inom bemanningsbranschen har mer än fördubblats i Sverige de senaste tio åren.

Det var 1992 som den borgerliga Bildt-regeringen väckte förslag om att den internationella arbetsorganisationen ILO:s konvention nummer 96 skulle sägas upp eftersom den ansågs ”överspelad och inte efterlevdes i omvärlden”. Statligt monopol på arbetsförmedling var inte heller, enligt en dom i EG-domstolen (våren 1991), förenligt med Romfördraget. Uppsägningen av ILO-konvention 96 trädde i kraft i juni 1993.

Även SAP positiva
Därefter uttalade ett stort antal socialdemokrater sig positivt om lagändringen. Björn Rosengren, som bland annat har varit näringslivsminister, var en av dessa och ansåg att bemanningsföretagen inte ersatte fasta jobb utan skapade tvärtom nya. Arbetsmarknadsminister Margareta Winberg invigde 1996 en privat arbetsförmedling och sade vid tillfället att: ”Det är nyttigt med konkurrens. Etableringen av en privat arbetsförmedling innebär en utmaning för den offentliga arbetsförmedlingen.”

Riskerade att sparkas
Under sommaren har bemanningsföretagen återigen diskuterats i pressen. TV4-nyheterna rapporterade i slutet av juli att bemanningsföretaget Student Consultings anställda på ett av Coops centrallager hotades med att omedelbart få sparken om de inte jobbade 25 procent snabbare än den ordinarie personalen. Företeelsen kallade Student Consultings ledning för en enskild medarbetares misstag i kommunikationen. Efter ovan nämnda reportage har fler arbetare trätt fram och berättat hur de blivit behandlade av företaget. Händelsen är bara en i raden av skandaler med bemanningsföretagen den senaste tiden. Smålandsposten i Älmhult skrev några dagar senare, den 27 juli, att facket på Ikea ilsknar till över deras sommarjobbstaktik:

– Först spådde Ikeas lager en dyster flödesprognos och anställde inte en enda sommarvikarie i år. Men nu tar de in förstärkning från bemanningsföretag i stället. Skarp kritik riktas från facket som anser att det är en medveten strategi.

Lars Jarslet, ombudsman på Handels i Växjö, var alltså inte nådig i sin kritik mot Ikeas agerande:

– Så här gör ledningen för att undvika återanställningsrätt för uppsagd lagerpersonal. Vår uppfattning är att de medvetet väntat tills las-tiden löpt ut. De borde ha förstått att det fanns ett behov redan innan bemanningspersonalen togs in.

- Man kan ju fråga sig varför inte de som sparkats duger längre. Nu tvingas de som varit lojala mot företaget se sig bli ersatta av bemanningspersonal. De har inte fått någonting tillbaka och det är illa, sade Lars Jarslet till Smålandsposten.

Flexibilitet
Ett av arbetsköparnas återkommande argument för att öka antalet anställda via bemanningsföretag är att ”klara flexibiliteten”. Det argument användes till exempel när Euromaint Rail i slutet av förra året sa upp samtliga 91 anställda vid sin ombyggnadsverkstad i Malmö och ersatte dem med personal från bemanningsföretag.

– Man ska se det som en organisationsförändring, inte ett varsel. Vi organiserar oss för att klara flexibiliteten som behövs för att klara perioder med sämre orderingång, sa vd Mats Önner till SVT Sydnytt.

Kommunisterna motståndare
Att bemanningsanställda kan sägas upp från den ena dagen till den andra och sätta gällande turordningsregler ur spel, är ett allvarligt problem, menar SKP:s facklige sekreterare Lars Lundberg. Behovsanställningar som innebär att arbetsköparna ringer när de anser sig ha be­hov, är också ett problem – inte bara i bemanningsbranschen, menar han.

– De arbetande tvingas leva i ovisshet om arbetsköparna tänker ringa på morgonen eller inte. Just denna anställningsform – ”ring- och springvikariat”- har ökat kraftigt sedan i början av 1990-talet, säger Lars Lundberg.

”LO-ledningen svek”
Inför de nyligen avslutade avtalsförhandlingarna gjorde LO ett stort nummer av att frågan om bemanningsföretagen skulle bli en av avtalsrörelsens huvudfrågor.

– LO sade sig ha fått mandat från medlemmarna att ta bort denna avart från arbetsmarknaden. När avtalsförhandlingarna blev klara, visade det sig att förbunden med olika skrivningar inte på något vis avtalade bort det gift som bemanningsföretagen utgör, säger Lars Lundberg och tydliggör att de nya avtalen slöts förbundsvis och att LO bara hade rollen som åskådare.

– LO å sin sida förklarade sig helt nöjd med de nya förbundsavtalen. Det är därför helt korrekt att hävda att LO och de olika förbunden å det grövsta svek sina medlemmar.

Det går heller inte att bortse ifrån att det i år är valår och Socialdemokraterna inte önskar någon klassmässig debatt i valrörelsen, menar Lars Lundberg.

– Det hela blir tyvärr rent skrattretande när de olika förbunden i respektive fackpress presenterar de nya avtalen som en stor seger. Med sådana vänner behöver man inga fiender.

Fredrik Jönsson

Fakta: Stor omsättning

Över 100 000 personer var anställda i bemanningsbranschen någon gång under 2009, enligt arbetsköparorganisationen Bemanningsföretagen. Den hävdar att omsättningen i branschen var 16 miljarder kronor 2009, och då var omsättningen för de 35 största företagen 13,5 miljarder kronor. Ett av arbetsköparorganisationens mål är, enligt deras verksamhetsberättelse från i år: ”Bemanningsföretagen skapar en rörlig och utvecklad arbetsmarknad och siktar på att tre procent av alla anställda arbetar på ett bemannings-, omställnings- eller rekryteringsföretag.”

Fortsättning på Byggnads 15:e kongress

Lars Lundberg.

Organisationsutredningen 2010, OU 2010, handlar formellt om hur Byggnads i framtiden skall vara organiserad, frågan har dock en djupare innebörd, den handlar om demokratin och hur medlemmarnas inflytande och makt i förbundet skall garanteras i framtiden. OU2010 var väntat bli den stora frågan under kongressen men förbundsstyrelsens förslag antogs efter en relativt kort debatt med ett 20-tal deltagare. Det var enbart smärre ändringar och tilläggsförslag som tillfördes. Förslaget innebär att Byggnads skall organiseras i 11 regioner från år 2012.

SKP:s facklige sekreterare, tillika byggnadsarbetare, Lars Lundberg yrkade bifall till förslaget.  Lars uppfattning var att det inte är en huvudfråga för förbundet om man har avdelningar som tidigare eller regioner. Det som är viktigt att fråga och belysa är hur medlemsdemokratin kan garanteras. Alla medlemmar, arbetande, arbetslösa, sjuka, studerande måste garanteras rättigheten att besöka ett medlemsmöte och där kunna lägga förslag. Förslag som garanterat skall leda till ett seriöst bemötande samt att förslagen lyfts upp till högre nivå.

Kan medlemsdemokratin garanteras ser vi inget hinder för att avskaffa avdelningarna och ersätta dem med regioner.

Däremot är vi helt klara över att organisationsutredningens arbete inte kommer att leda till fler aktiva medlemmar. Den kris vårt förbund liksom övriga LO förbund befinner sig i med allt färre aktiva medlemmar är inte ett organisatoriskt problem och kan därför inte lösas med organisatoriska åtgärder. Det är ett ideologiskt problem. Våra fackliga ledningar saknar helt en framtidsstrategi. Man vet inte vad man vill med framtiden. Man är helt upptagen med att lösa problemen i den tur de kommer upp på bordet. Ett alldeles uppenbart problem i detta sammanhang är Lavaldomen som i sig är ett dråpslag mot Byggnads och kollektivavtalen.

Byggnads kongress beslutade också att Byggnadsarbetarförbundet skall verka för att karensdagarna i A-kassan skall slopas, i strid mot förbundsledningen som ansåg att det var en för dyr reform i nuläget.

Valberedningen fick se sitt förslag till andre förbundsordförande förkastas, istället valdes Johan Lindholm från Byggettan i Stockholm. Johan Lindholm nämnde i sin presentation att han tror på Europa, för byggnadsarbetarnas skull får vi hoppas att han inte ställer Europa synonymt med kapitalets EU och den byråkrati som de har byggt omkring sig, för av dessa är det allt för många av i de fackliga ledningarna.

Mona Sahlin hade äran att dela ut Byggnads kulturstipendier.  Byggnads delar ut stipendier på 220 000 som i år gick till musiker främst inom den klassiska genren, men även en del bildkonstnärer.

Den politiska delen av Mona Sahlins tal var ett traditionellt valtal där den borgerliga regeringens politik med all rätt brännmärktes. Och ingen kan väl ha undgått det orättfärdiga i den borgerliga politiken, knappast byggnadsarbetarna heller. Den enkla lösningen var välj socialdemokrater. Några nya idéer som skulle bära upp den politik oppositionen vill föra innehöll inte talet. Huvudbudskapet är, vi kan föra en bättre borgerlig politik än borgarregeringen, vi skall göra den rättvisare. För det belönades hon rikligt genom att byggnads kongress överlämnade en check på 1 miljon kronor till socialdemokraternas valfond. Sen påstod hon att socialdemokraternas motto alltid varit ”Åt var en efter förmåga och åt var en efter behov”, det har nog varken vi eller byggnadsarbetarna märkt.

Kongressen har en del internationella gäster, bl.a. från Sydafrikas byggnadsarbetare.

« Tidigare — Nästa »