Riktpunkt hade bokbord på Möllevångsfestivalen

Tidningen Riktpunkt medverkade med ett välbesökt bokbord på Möllevångsfestivalen i Malmö den 23-24 juli. Partimedlemmar sålde det aktuellaste tidningsnumret om SKP:s valkampanj, även en hel del tidigare utgåvor.

När aktivisterna packat upp bokbordet första dagen dröjde det inte länge förrän det var en skara som ställde frågor om tidningens innehåll och politiska dagordning, och så flöt det på under båda dagarna.

Fakta: Möllevångsfestivalen
- Av folket för folket!
Möllevångsfestivalen är ett lokalt förankrat kulturevenemang som bygger på närdemokrati genom att de som bor eller verkar i området är med och påverkar, utformar och genomför arrangemanget. Genom ett folkligt initiativ, ett stort ideellt engagemang och en stark gemenskap skapar vi en festival av folket för folket!
Källa: Mollevangsfestivalen.net

Boktips för stranden, hängmattan, parken eller balkongen

Nu är äntligen den svenska högsommaren här med värme och semester. Den tid vi är lediga och gärna kopplar av med en god bok. Redaktionen vill därför tipsa om böcker som är lämpliga som semesterläsning.

Alexander Mc Call Smith har skrivit 10 romaner om Damernas Detektivbyrå. Böcker som även blivit filmatiserade. Romanerna handlar om Mma Ramotswe som startade en detektivbyrå och döpte den till damernas detektivbyrå. Dessa böcker har blivit en enorm framgång och det beror sannolikt på att böckerna är annorlunda. De är inte speciellt spännande eller något annat som kan förknippas med deckare. Böckerna är mycket trevligt skrivna och präglas av en stor kärlek till Botswana i synnerhet och Afrika i allmänhet. Böckerna som är lättlästa och synnerligen trevliga passar utmärkt som semesterlitteratur. Dock är det en fördel om man läser dem i den ordning de kommit ut. Den första boken heter Damernas detektivbyrå och den senaste utgivna Tedags för normalt byggda damer.

I Sverige har utgivningen av deckare av svenska författare den sista tiden formligen exploderat. Vi nöjer oss med det bästa.
Leif GW Persson har skrivit en rad deckare som alla är både spännande och framförallt humoristiska. En huvudperson i Leif GW Perssons deckare är kriminalkommissarie Evert Bäckström. Kommissarie Bäckström är en lätt försupen mutkolv som dessutom är extremt reaktionär. Han betraktar polisens medvetna satsning på att få in kvinnor och invandrare i poliskåren som rena vansinnet. Enligt Bäckström har blattar och kåta kärringar ingenting att göra inom polisen. Själv betraktar Bäckström sig som en riktig polis, till skillnad från övriga. På ett mästerligt sätt blandar Leif GW Persson spänning, allvar och inte minst humor. Det finns en rad romaner att välja mellan. Varför inte börja med Den som dödar draken?

Thomas Bodström fd justitieminister har även han slagit sig på deckarförfattandet. Vi kan omedelbart konstatera att Bodström är betydligt mer lyckosam som författare än som politiker. Han har hunnit med tre deckare. Den första Rymmaren, sedan Idealisten och den senast utgivna Lobbyisten. Dessa deckare är alla präglade av spänning och humor. De utspelar sig i den politiska hetluftens miljö. Riksdagen och Rosenbad. Det är alltså miljöer som Bodström känner mycket väl. Detta ger hans böcker en extra krydda. Dessutom visar han en stor distans till sig själv när han skriver om sig själv i tredje person. Han kan tex skriva ”Den där Bodström var en mycket olycksalig man som minister”. Man kan faktiskt genom hans böcker spåra att han noterat den kritik han ofta och helt berättigat fått utstå. När han beskriver den moderate justitieministern Gerd Lundin är han helt suverän. Bodströms böcker bör läsas i den ordning de kommit ut. Handlingen i bok 2 bygger lite på vad som hände i bok 1. Böckerna platsar bland övrig semesterläsning.

Henning Mankell mästaren bland mästare har genom romanen Den orolige mannen avslutat sin serie om kommissarie Kurt Wallander vid Ystadpolisen. Detta har Mankell gjort genom att erbjuda oss läsare ett verkligt mästerverk sannolikt det bästa som skrivits om Kurt Wallander. Då skall vi ha i minnet att han tidigare har skämt bort oss läsare med det ena mästerverket efter det andra. För att nämna två, Danslärarens återkomst och Kinesen.
Den som ännu inte har läst Den orolige mannen har missat en del av svensk litteraturhistoria.

Jan Guillou har givit ut sina memoarer under titeln Ordets makt och vanmakt. Själv blir jag ofta störd av Guillous enorma självgodhet. Han verkar betrakta sig själv som det nav jorden cirkulerar kring. Boken ordets makt och vanmakt är en intressant läsning för de som vill fördjupa sig i och kanske förstå de svenska maoisternas 70 tal. Ganska brutalt avslöjar han de svenska maoisternas extremt reaktionär åsikter. Jan Myrdal som efter sin bok Rapport från en kinesisk by (en bok som inte rekommenderas då den är att betrakta som oläslig) fick kultstämpel inom den svenska maoismen. Hans ord blev därför lag. Guillou beskriver hur Myrdal gick till storms mot Guillou/Bratt efter deras IB avslöjande. Myrdal menade att avslöjandet var ett sätt att understödja socialimperialismen. Dvs Sovjet. Myrdal såg därför till att Guillou fick sparken från Folket i Bild/Kulturfront.
Den som har intresse av den svenska rödvinsvänstern under 70 talet får en behållning av boken annars är det tveksamt.

För den som inte nöjer sig med annat än politisk dynamit som semesterläsning vill vi varmt rekommendera två amerikanska författare.

Upton Sinclair 1878 – 1968 gav ut inte mindre än 90 romaner. Böcker där han i detalj avslöjade kapitalismens barbari. I stort detta alla hans böcker har blivit klassiker. För att nämna några titlar nämner vi Hur man gör dollars, Olja, Vildmarken.
Sinclair beskriver bland annat hur man på Fordfabriken bekämpade alla som försökte bilda fackföreningar. Det gick så till att Henry Ford som var bästa vän med delstats guvenören fick honom att frisläppa de fångar som var dömda för massmord, notoriska våldtäktsmän och övriga psykopater. Ford inhägnade därefter fabriksområdet och gjorde det därmed till privat område. Därmed gällde inte USA;s lagstiftning inom området. De frigivna fångarna anställdes därefter som fabriksvakter. De blev utrustade med uniform, batong, revolver och obegränsad tillgång till sprit. Deras arbetsorder var att gå runt fabriken och lyssna och så fort de hörde ett samtal som kunde tolkas så att någon talade positivt om fackföreningen så skulle vederbörande omedelbart slår ihjäl, vilket också skedde. Den amerikanska arbetarrörelsen kunde på så sätt rent fysiskt utrotas. Den som läser Upton Sinclair utan att känna stark sympati med kommunisterna saknar empati.

Albert E Khan 1912 – 1979 blev 1938 medlem i USA;s kp och skrev tillsammans med Michael Sayers det odödliga verket Den stora sammansvärjningen. Boken utkom 1951 på arbetarkulturs förlag.
I boken har författarna sammanställt mängder med officiella dokument som alla visar hur världens imperialistiska länder med USA i spetsen slöt sig samman för att tillsammans med de vita i Ryssland bekämpa Den stora Oktoberrevolutionen. Genom att författarna hela tiden hänvisar till officiella dokument blev boken den mest hatade av alla böcker av borgarklassen samtidigt som den blev älskad av världens arbetarklass.
Boken beskriver hur man lurade arbetare att ta värvning i USA: arme för att åka till Europa för att rädda världsfreden. När soldaterna upptäckte att de var i Ryssland och slogs mot socialismen blev det problem inom armen. Ett problem som armen bemötte med terror mot de egna soldaterna där mord och tortyr var vanligt förekommande. Boken är lika aktuell i dag som 1951. Läs den.

Att gå in på närmaste bokhandel för att köpa Upton Sinclair eller Albert E Khan är nog inte lätt. Ett välsorterat bibliotek eller ett seriöst bok antikvariat är nog vad som gäller. Skulle det visa sig vara besvärligt så uppmanas ni att inte ge upp. Varje sekund av sökande betalar sig hundrafalt.

Lars Lundberg

Utebliven intervju med AFP (Agence France- Presse)

Sveriges Kommunistiska Parti- SKP blev uppringt av Ivan Couronne, journalist på AFP, för att deltaga i ett program i fransk television angående vårt partis syn på monarkin med anledning av prinsessbröllopet. Vi tackade ja och ställde in oss på ett möte i SKP Stockholms distrikts partilokal i Skarpnäck. Två dagar senare och några timmar innan vi skulle träffas för en intervju, ringde Ivan till mig och ursäktade sig för att de var tvungna att ställa in vårt möte. Jag frågade honom om det var av någon speciell anledning som de valde att inte bidra med vår syn på saken. Ivan medgav då utan att ha samtalat med oss i ärendet att ”de” (ägarna) inte ville politisera sitt program som därigenom skulle bli bredare.

Vi kommunister är vana vid att inte få deltaga i samhällsdebatten och blev därför inte särskilt uppbragda över att intervjun inställdes. Vi väljer därför att i korthet publicera en fingerad intervju i egen regi.

– Vilken är SKP:s syn på monarkin?

SKP anser att monarkin måste avskaffas och ersättas med en republik. I sinom tid med en demokratisk och socialistisk folkrepublik.

Kapitalismen förutsätter liksom alla tidigare samhällssystem ett klassamhälle. Sverige har dessutom, i likhet med några andra nationer lyckats med konststycket att införliva monarkin- symbolen för envälde i sitt statsskick- i den ”borgerliga demokratin”. Detta är oförenligt med SKP:s övertygelse om hur ett demokratiskt och jämlikt samhälle ska vara konstruerat.

”I Sverige är alla lika inför lagen”. Detta gäller dock inte monarken, vilken står ovanför all jurisdiktion och således inte kan åtalas. Jämlikheten omöjliggörs av en enda person- den som innehar det högsta nationella ämbetet.

I en monarki förutbestäms ämbete och position utifrån börd. I stället för utbildning, talang, gåva, intresse och annat är monarkin uppbyggd på avel. Detta borde vara väsensfrämmande även för en s.k. borgerlig demokrati.

SKP anser att den franska revolutionen år 1789 under parollen frihet, jämlikhet och broderskap var ett historiskt framsteg. Tyvärr exporterade Frankrike förlängningen av monarkin till Sverige i form av greve Bernadotte. Sedan dess och mer än 220 år senare lever och lider vi alltjämt med densamma. Någon verklig samhällsdebatt och information om monarkins för- och (framför allt) nackdelar och dess avskaffande har aldrig förekommit.

I Sverige har ett av världens största museer upphöjts till statsbildning. I kombination med kapitalismen blir ”demokratin” än mer tydlig att kunna betraktas som en anomali eller möjligen parodi.

Kjell Bygdén
Internationella Utskottet SKP

Ny valbeteckning för SKP

Riktpunkt.nu har tidigare meddelat att SKP i höstens val skulle ställa upp under beteckningen ”Kommunisterna”. SKP har nu genom Kommunistiska Partiet:s, tidigare KPML(r):s, agerande förhindrats att använda den valbeteckningen i alla val, utom i två kommuner.

KP har genom en okynnesregistrering i Malmö blockerat användandet av valbeteckningen ”Kommunisterna” i riksdagsvalet. Motivet är att SKP:s valbeteckning skulle vegetera på deras. På valsedeln ”Kommunisterna” i Malmö står endast ett namn – en person som har anknytning till KP. Inte nog med det, i ett brev till länsstyrelsen i Skåne län begär KP att länsstyrelsen ska neka att trycka SKP:s valsedlar.

”Vi vet i nuläget inte vilken oregistrerad valbeteckning som eventuellt kommer att beställas från någon som vill vegetera på Kommunistiska partiets röster. Vi misstänker dock beteckningen ‘Sveriges kommunistiska parti’. Detta är samma beteckning som vår med den enda skillnaden att man lagt till ‘Sveriges’. Det vill säga risken för förväxling är mycket stor”, står det i brevet.

Jan Jönsson från SKP Malmö anser att det är rent sabotage. Fram till år 2005 hette KP KPML(r), så det är KP som vill ”vegetera” på SKP:s röster och valbeteckning, menar han.

– Jag kan bara konstatera att i Sverige är det inte högern som vill förhindra kommunisternas valdeltagande som i Tjeckien, här är det ett förment ”kommunistiskt” parti som dessutom har aspirationer att bli en del av den världskommunistiska rörelsen, säger Jan Jönsson.

– Det ställer naturligtvis till problem att behöva överge en väl inarbetad valbeteckning, som vi använt i tre tidigare val.

SKP har också kommunala mandat invalda på den valbeteckningen, dessa berörs inte av den ändrade valbeteckningen.

SKP:s valbeteckning blir nu i val till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige ”Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)”. I vissa kommuner där vi har mandat eller har haft nyligen, det gäller Gällivare och Pajala kommun, ställer SKP fortfarande upp under valbeteckningen ”Kommunisterna”.

Den som vill rösta på det kommunistiska partiet i Sverige ska alltså använda en valsedel med beteckningen ”Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)”. I kommunalvalet i Gällivare och Pajala är det beteckningen ”Kommunisterna” som ska användas.



Besök från PAME – militant facklig front i Grekland

Tre representanter för den stridbara fackliga ”fronten” PAME har besökt Sverige på inbjudan av Seko klubb 119 som i Stockholm organiserar tunnelbaneförare och –värdar: Giannis Tasioulas, ordförande för Byggnadsarbetarförbundet och ledamot av grekiska LO, Giorgos Mastraggelis, bussförare i Aten och medlem i Transport samt Polyvios Tsirkas från energisektorn. De besökte genom SKP:s förmedlan Byggnads avdelning 26 i Gävle och informerade 1 juni på ett välbesökt offentligt möte på ABF-huset i Stockholm om den grekiska arbetarklassens motstånd mot att den grekiska regeringen och EU (det ”svarta blocket” som man säger i Grekland) låter arbetarklassen betala kapitalismen kris. Graverande ingrepp i arbetsrätt och socialförsäkringssystem är beslutade. Företag och personer som står för en skatteflykt på 78 miljarder euro jagas inte, skatt betalar enbart arbetare, pensionärer,småbönder och småföretagare.

PAME-representanterna gjorde klart att det krävs en total konfrontation med det kapitalistiska systemet och inte någon bättre eller sämre hantering av krisen om man vill kämpa för folkets behov. Det krävs samhälleligt ägda produktionsmedel, central planering, arbetarkontroll och arbetarmakt.

PAME är en del av det grekiska LO, bestående av 10 fackförbund inom den privata sektorn som Byggnads, Pappers och Livs, 10 LO- distrikt och några TCO-distrikt, 250 lokala fackliga organisationer och enskilda medlemmar. Sammanlagt 350 000 medlemmar. PAME ser sig som en radikal facklig front som bygger på stridsvilja underifrån. De elva dagsstrejker som PAME har organiserat sedan december 2009 har fått en imponerande uppslutning. Och allt detta utan att det finns ersättning från strejkkassor. Nästa generalstrejk planeras till mitten av juni.

Greklands fackliga organisationsgrad är låg, 30 procent, vilket förklaras med en undervärdering av kollektiva lösningar i Grekland och med bristande fackliga erfarenheter hos invandrare, ungdomar och personer med osäkra anställningar. Angående den även i Sverige spridda uppfattningen att greker går i pension vid 53 år sades följande: Pensionsåldern för den stora majoriteten arbetare är 65 år för både kvinnor och män. 53 år som pensionsålder gäller enbart efter anställning i mycket tunga yrken och förslitningen är stark i ett land som inte har mycket till arbetarskydd. Av 20 000 bussförare i Aten är det ett minimalt antal som klarar förutsättningarna att gå i pension vid 53, nämligen 35 år i tjänst. 52-årige Giorgos gör det inte. Han kommer att gå i pension vid 68 år. Men han säger att redan en 53-årig bussförare i Aten är en livsfara i trafiken och att det krävs två liv för att få ihop till en pension som man kan leva på.

PAME är medlemsorganisation i Fackliga Världsfederationen och verkar för att Grekland lämnar EU och andra ”imperialistiska organisationer” som IMF och NATO.

Malmö: Manifestation till stöd för Ship to Gaza

Måndagens manifestation till stöd för Ship to Gaza på Gustav Adolfs torg i Malmö började med en tyst minut för att hylla den Israeliska terrorstatens offer. Bestörtningen bland den 1500-2000 hövade publiken var stor. Många hade förväntat sig att Israel skulle bryta mot folkrätten och försöka stoppa hjälpsändningarna, men de flesta hade förhoppningen om att det skulle avlöpa fredligt. Få hade förväntat sig att den Israeliska terrorarmen kallblodigt skulle mörda 10-20 biståndsarbetare för deras försök att bistå de instängda i Gaza.

”Världssamfundet” och imperialismens agenter vill nu försöka tillfredställa den folkliga opinionen genom att föreslå en utredning. Det behövs inga utredningar, det är ett solklart brott mot folkrätten och alla mänskliga normer att beordra mord på civila människor. Dessutom är det sjöröveri att kapa båtar på internationellt vatten. Vad som behövs är kraftfulla sanktioner mot den statliga terrorism som Israel ägnar sig åt. Vid manifestationen talade bland annat Sveriges Kommunistiska Partis partisekreterare Håkan Jönsson, för underhållningen stod mängder av artister med David Rovics från USA i spetsen.

David Rovics.

Här under kan du läsa Håkan Jönssons tal.

Israel är en terrorstat

Att anfalla konvojer med humanitärt bistånd och att mörda fredsaktivister visar på vilken nivå Israel befinner sig. Önskvärt vore att den svenska regeringen utvisar alla israeliska diplomater, ett krav som många av oss ställer. Israel har passerat anständighetens gräns för länge sedan. Rena ömkligheten är det när man påstår morden skedde på grund av att biståndsarbetarna försvarade sina båtar, de har faktiskt all rätt att försvara sina båtar, i synnerhet på internationellt vatten. Var är flottiljorna som jagar sjörövare utanför Somalias kuster, eller har imperialiststaten Israel rätt att utöva sjöröveri, vem har gett dem den rätten?

Att kollektivt bestraffa miljoner för vad ett fåtal ställer till med är ett klart brott mot folkrätten. Att bomba civila med fosfor som skedde för ett och ett halvt år sedan är en av de värsta krigsförbrytelserna som skett de senaste decennierna.

Att sedan försvara sina handlingar genom att åberopa holocaust är en skymf, ett hån mot de sex – sju miljoner judar som miste livet i nazisternas utrotningsläger. Det är ett hån även mot alla de andra miljoner som föll offer för de nazistiska krigsförbrytelserna. Hitler skulle förmodligen också mörda de som försökt bistå koncentrationslägerfångarna med humanitärt bistånd.

Att man har under 3 års tid stängt av alla gränser så att man kan bestraffa alla boende på Gazaremsan är ett klart brott mot folkrätten. Man kan inte försvara Israels politik med påståendet att de har rätt att försvara sig, att de har rätt att känna sig trygga. En ockupant kan aldrig hänvisa till att man måste försvara sig mot de ockuperade utan tvärt om, de ockuperade har rent folkrättsligt inte bara ett moraliskt ansvar utan också en skyldighet att bekämpa en olaglig ockupation. Löjligast är att hänvisa till Hamas som grunden för palestiniernas nuvarande predikament. Att Israel har fört samma politik sedan dess tillblivelse d.v.s. långt innan Hamas födelse, verkar märkligt nog ha gått Israelvännerna helt förbi.

De som möjliggör brotten är samma krafter som förde Hitler till makten, därför kan vi inte utan en stark solidaritetsrörelse förvänta oss att man tvingar Israel till att följa folkrätten och upphöra med den olagliga ockupationen och de folkrättsvidriga blockaderna.

De krafterna är imperialisterna och kapitalet, de tar aldrig ansvar för mord, lidande eller en politik där kvinnor och barn får sätta livet till, de tar enbart ansvar för sina profiter. För dem är man beredda att liera sig med alla mörkrets krafter inklusive olika former av fascism, och sionismen är fascism.

De flesta regeringar följer i imperialismens ledband, så också den svenska därför måste de tvingas att agera, de kommer aldrig att göra det självmant.

Nej, alla imperialister och kolonisatörer behöver alltid lögnaktiga påståenden för att rättfärdiga sin politik där kvinnor och barn alltid får sätta livet till. Vi har sett det när det gäller Irak och Afghanistan under täckmanteln ”Kriget mot terrorismen” och när det begreppet är uttjänt så kommer man att uppfinna ett nytt för att rättfärdiga sin politik, därför är det viktigt att vi genom en stark solidaritetsrörelse mot imperialistisk krigs och ockupationspolitik kämpar för en värld utan imperialism och krig. Först då blir en bättre värld möjlig först då kommer alla folk att kunna garanteras självstyre och lika rättigheter.

Håkan Jönsson.

65-årsdagen av segern över fascismen

I dag på 65-årsdagen av segern över fascismen, hölls det manifestationer i Stockholm och Malmö. Här nedan publiceras ett tal av Giannis Konstantis, Stockholm.

Den 9 maj 1945, kapitulerade Hitlers Tyskland och andra världskriget tog slut.

De allierade med Sovjetunionen i spetsen besegrade fascismen och nazismen. De döda var mer än 50 miljoner människor och ännu många fler var skadade.

Sovjetunionen offrade mer än 20 miljoner människor och mer än 30 miljoner skadades. För att jämföra, de döda från Storbritannien var 375.000 och från USA 405.000.

För att också jämföra och se vem som bekämpade fascismen och nazismen i verkligheten, mötte sommaren 1944 USA:s och Storbritanniens gemensamma styrkor 75 tyska divisioner medan den Röda armén mötte 200 tyska divisioner.

Samtidigt stred partisaner mot fascisterna och nazisterna. De största motståndsrörelserna fanns i Jugoslavien och Grekland. Redan i september 1941 bildades EAM (Greklands Befrielsefront) och direkt efter det ELAS (Grekiska Folkens Befrielsearmé).

Den grekiska motståndsrörelsen bildades på initiativ av Greklands kommunistiska parti, KKE och lyckades rädda civilbefolkningen från hunger och stoppa alla transporter av fångar från Grekland för slavarbete i nazisternas fabriker i Tyskland. Ingen grek skickades som frivilligt att strida mot Sovjetunionen, vilket det gjordes från andra ockuperade länder.

Till Greklands befrielsefront, EAM, organiserades miljoner greker och i ELAS, befrielsearmén, mer än 100.000 partisaner. Snart skulle merpart av Grekland vara befriat av partisanerna. I april 1944 hade man t o m parlamentariska val, samt kommunval. I valet deltog 1.800.000 väljare. För första gång i Greklands historia hade alla kvinnor rösträtt. Grekland befriades av partisanerna i oktober 1944. Då började en annan kamp- mellan de som samarbetade med tyskarna och engelsmännen å ena sidan och partisanerna där KKE hade initiativet å den andra sidan. Kampen var hård. Imperialismen använde alla metoder av tortyr, våldtäkter, mord osv för att knäcka motståndet så att Grekland inte skulle bli socialistiskt. Tyvärr och p.g.a. att t ex KKE såg engelsmännen som allierade, felbedömde partiet situationen och tog inte makten. Senare försökte KKE en gång till mellan 1946-1949, att ta makten och kämpade mot både den nationella armén, England och USA men förlorade.

Oavsett detta, det grekiska folket gav aldrig upp. I dag ser vi en situation där imperialismen genom sina organ- EU och IMF men även andra, tillsammans med de nationella regeringarna försöker krossa arbetarrörelsen. I Grekland i dag pågår en klasskamp med miljontals människor ute på gator och torg som genom demonstrationer, strejker, blockader, ockupationer försöker stoppa den attacken. En sak är säker. Om kapitalet lyckas i Grekland, står andra europeiska länder i kö för att smaka kapitalets medicin, vilket för arbetarklasen betyder en tillbakagång till medeltiden, enligt kapitalets villkor att gestalta arbete och livsförutsättningar.

Om vi vill hedra de som kämpade mot fascismen och nazismen under andra världskriget, måste vi hedra dem med att kämpa för socialismen. Genom kamp mot kapitalet, eftersom fascismen är kapitalismens förlängda arm.

Vår era är en era under vilken vi kommer att uppleva stora samhällsförändringar, från kapitalismen till socialismen. I vårt sekel kommer vi att få se nya sociala revolutioner föra arbetarklassen till makten igen, mer mogen än förut. Miljoner människor dog under andra världskriget i sin kamp för detta och vi hedrar dem bäst genom att fortsätta deras kamp.

1 maj-firande runt om i landet

Första maj, arbetarrörelsens högtidsdag, firades runt om i världen. Och bland annat i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gällivare hade Sveriges Kommunistiska Parti aktiviteter.

Stockholm

Läs Kjell Bygdéns tal »

Göteborg

Under kraftiga högervindar vajade SKP;s röda fana friskt och många intresserade kom till Göteborgs Kommunistiska Arbetarkommuns bokbord på Järntorget. Snart var de flesta exemplar av tidningen Riktpunkt slutsålda och annat material på bokbordet hade också gått åt när demonstrationstågen med allsköns opportunistiska förtecken startade sina marscher kors och tvärs över stan.

På bilden syns Lars-Evert Holm, ordförande för göteborgs- SKP-arna i full färd med att sprida argumenten som förr eller senare kommer övertyga de flesta om socialismens nödvändighet. På kvällen roade vi oss på en solidaritetsfest arrangerad av
Kultur för Fred till stöd för de jordbävningsdrabbade i fiskebyn Galeta El Blanco, Chile.

Text och bild: Charlotte Svärdström

Malmö

Årets Första-maj-firande i Malmö blev en lyckad tillställning. Victor Diaz De Filippi talade för SKP och Håkan Jönsson för SKU. Victor Diaz De Filippi talade om att vi ser gärna en ny regering, men framförallt är det en ny politik vi behöver. En politik som inte styrs av kapitalets EU – vi behöver en socialistisk politik. Spelade gjorde Ronny & Kjell, dessutom fick vi höra tal från Svensk-Kubanska föreningen, Irans Tudehparti och solidaritetshälsningar från Grekland och andra länder.

1 maj med Kommunisterna

Partikamrater förbereder 1 maj i Stockholm.

Stockholm

9.30 Möte vid La Mano, monumentet över de svenska Spanienfrivilliga, Katarinavägen

12.00 Hötorget Tal av Kjell Bygdén m.fl.
Arrangörer: Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, Greklands KP-KKE, Irans Tudehparti
Iraks KP, Chiles KP, Bolivias KP, FMLN El Salvador

Göteborg

Vi möts 1:a maj mellan kl. 11.00 – 14.00 på Järntorget.

Malmö

FRED, ARBETE & SOLIDARITET
Triangeln kl. . 11.30
Tal: Victor Diaz De Filippi SKP, Håkan Jönsson SKU, samt från broderpartier och solidaritetsorganisationer.
Musik: Trubadurer Ronny och Kjell

Piteå

Möte på Byxtorget kl.11.00 till 14.00
Tal: Arnold Stenman m.fl.

Gällivare

Samling kl. 13.00 Vassaratorget
Demonstration kl. 14.00
Tal av bl.a. Fredric Olofsson (SKP)
Arrangör är LO (fackförbunden).

Pajala

Pajala Möte och Demonstration start kl. 10.00
Arrangör:  LO

Gävle

Samling inför demonstrationen Folkets Hus 13.30

Möte Slottstorget 14.30

Arrangör LO.

SKP manar till stark uppslutning under de fackliga fanorna.

Protester mot Bemanningsföretagens dag

På torsdag den 22 april arrangerar Bemanningsföretagen sin egen dag, med åtföljande årsmöte. Bland de inbjudna gästerna märks Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall som skall ge sin syn på frågan om LAS och rätt till återanställning vid uppsägningar. Även arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin tillhör de inbjudnas skara.

Bemanningsföretagens dag kommer dock inte att gå obemärkt förbi.

Jobbupproret kommer att arrangera en manifestation utanför Wennergren Center Fest & Konferens, Sveavägen 166 i Stockholm. Manifestationen börjar kl. 16.00 och riktar sig mot de otrygga anställningar som blivit följden av att förbudet mot privat arbetsförmedling upphävdes i samband med anpassningen till EU:s regelverk för arbetsmarknaden.

Jobbupproret rikta sin protest mot bemanningsföretagen och parollerna för manifestationen är något oklara men ”Ja till fasta jobb – nej till bemanningsföretag”, ”Ja till fasta jobb – nej till daglöneri”, och ”Trygga anställningar” lär finnas på plats. Och självklart skall protesten ses som ett uttryck för den kamp arbetarrörelsen vill föra för att försvara de arbetsrättsliga landvinningar som under lång tid har vunnits. Landvinningar som vi inte är beredda att uppge för de nya modeorden globalisering och flexibilitet.

Nästa »