Strejk av PAME den 23/6: Ett bestämt svar till kapitalet och deras supportrar

Tio tusentals strejkande deltog 23/6 i demonstrationerna organiserade av Alla Arbetares militanta Front (PAME) i Aten och i 60 städer över hela Grekland. De strejkande förklarade att de inte kommer att förbli passiva åskådare när deras rättigheter slaktas, inte heller falla in i fällan av det ”mindre onda” bestående av fackföreningsledarna i GSEE och ADEDY. De strejkande demonstranterna från PAME trotsade hindren uppsatta av regeringen, arbetsköparna och den gula fackföreningen tillsammans med andra mekanismer t.ex. media. Det arbetande folket, småföretagare och ungdomar protesterade mot socialdemokraternas barbariska politik, mot EU och IMF som stöds av partierna i NF och LAOS. Strejkvakter övervakade ett flertal fabriker och arbetsplatser över hela landet.

Än en gång ockuperades den centrala hamnen i Pireus. Strejken organiserades av sjömännens fackföreningar och förklarades som olaglig av kapitalets tribunal. Å andra sidan sände skeppsägarna och deras besättningar överlagt turister till hamnen, fastän de visste att en planerad strejk skulle äga rum. Detta för att kunna använda turisterna som ett medel för att bryta strejken. Under 24 timmar, fram till slutet av strejken lämnade inte ett enda skepp hamnen eftersom det fanns en enorm solidaritet med de strejkande och trots den pågående kapitalist- propagandan som hävdar att ” PAME avskaffar lagliga och och rättsliga institutioner.” Kapitalet är speciellt störda av slogan ”Lagen är arbetarnas rätt” och av den anledningen använder de alla smutsiga medel för att baktala kampen och hävdar att PAME skadar turismen genom sina strejker, utan att nämna de drastiska nedskärningarna av de arbetandes inkomster.

Än en gång fungerade GSEE och ADEDY som strejkbrytare genom att inte deltaga i strejken.

Aleka Papariga, Generalsekreterare i CK för KKE gjorde följande uttalande angående demonstrationerna i Aten:

”Vi har alla att välja mellan fatalistens underkastelse inför makten och en utbredd misär eller en motattack med mod, uthållighet och kamp för social och folklig välgång.”

Framgången efter strejken den 23 juni påvisar legalitet för upptrappningen av kampen och föresatsen inom organisationen om en ny strejk organiserad av PAME den 29 juni mot regeringen, EU och IMF angående löner, kollektiva arbetsavtal, socialförsäkringar och arbetsrättigheter.

Socialdemokratisk brakförlust i det Tjeckiska valet

Inget kommunistiskt parti inom EU har under de senaste 5 åren varit utsatt för en så hätsk och reaktionär kampanj som det Tjeckiska kommunistpartiet KSCM. En kampanj som Tjeckiens socialdemokratiska parti CSSD deltagit i. En kampanj som började med att man försökte kriminalisera det Tjeckiska kommunistiska ungdomsförbundet. När detta misslyckades gjorde man om samma försök med kommunistiska partiet. Skälet till att kriminalisera kommunistpartiet påstods vara att partiets verksamhet stred mot grundlagen då partiet i sitt program ifrågasatte den privata äganderätten.

Väljarnas dom över det socialdemokratiska partiet som deltagit i denna smutsiga kampanj blev hård, mycket hård. I valet till parlamentet som skedde den 29 maj förlorade socialdemokraterna hela 10 % och backade från 32 % till 22 %. Valresultatet innebär att den socialdemokratiska regeringschefen Jiri Paroubek lämnat in sin avskedsansökan.

Valets stora segerherre blev det högerextrema partiet TOP 09 som bildades för ett år sedan och nu stormar in i parlamentet med 16% av rösterna.

Kommunistpartiet och dess medlemmar som under de senaste fyra åren levt med en arresteringsorder hängande över sig klarade valet på ett alldeles utmärkt sätt då man behöll sina 12% av väljarkårens röster. I själva verket under rådande omständigheter är kommunisternas valresultat en beundransvärd bragd. Valresultatet är också en stark knäpp på näsan på EU kommissionären Cecilia Markström som helt har tagit den Tjeckiska reaktionens parti i dess kamp mot Tjeckiens kommunister.

SKP vill gratulera vårt broderparti KSCM till ett strålande valresultat.

Israel har beslutat att stoppa Ship to Gaza

Enligt israeliska medieuppgifter har det så kallade inre kabinettet i den israeliska regeringen fattat beslut om att stoppa konvojen Freedom Flotilla och föra passagerarna till nyligen uppförda arrestlokaler i den israeliska hamnstaden Ashdod.

Operationen kommer att ledas av den israeliske marinchefen personligen och har fått kodnamnet ”Sky Winds” (Himlens vindar). Marinen, som klagar på otillräckliga resurser, säger sig ha två alternativ när det gäller att stoppa Frihetsflottan: antingen genom att hota med och eventuellt använda sig av vapenmakt eller genom försöka borda fartygen med hjälp av elittrupper.

Den israeliska propagandan har fokuserat på Turkiets roll i koalitionen, och beskyller den turkiska regeringen för att ligga bakom hela initiativet. För att vederlägga denna osanning anordnar de icke-statliga organisationer som står bakom Frihetsflottan idag kl 10 svensk tid en presskonferens i Istanbul.

Israeliska myndigheter har lanserat en mediekampanj som går ut på att förnödenheterna som Ship to Gaza och Frihetsflottan för med sig är obehövliga eftersom Israel tillåter alla nödvändiga transporter landvägen. Detta är för det första inte sant, vilket biståndsorganisationer verksamma i Gaza kan intyga. För det andra är förmedlingen av återuppbyggnadsmaterial bara ett av Frihetsflottans mål. Ett annat är att tydligt ifrågasätta och bryta Israels och Egyptens olagliga blockad.

Ship to Gaza-Sverige
Pressmeddelande 2010-05-27

De nio båtarna är nu på gång mot sitt mål det ser ut som om de kan nå sitt mål någon gång under lördag.
I Malmö kommer att finnas ett infotält på Gustav Adolfs Torg från och med fredag klockan12 och dygnet runt fram till söndag klockan 17. Där kan du följa livesändningar från båten, få den senaste informationen, det kommer att vara manifestationer, tal, musik, kultur och filmvisningar.

”Ship to Gaza, Sverige är en gräsrotsaktion, från människa till människa, av individer och folkrörelser som tröttnat på att våra regeringar i tre år tittat åt sidan när Israel och Egypten i strid med folkrätten omvandlat Gaza till världens största utomhusfängelse.

Vi har i samarbete med Ship to Gaza, Grekland, köpt ett lastfartyg som fyllt med byggnadsmaterial och medicinsk utrustning tänker ta sig till Gaza via internationellt vatten. Våra samarbetspartners i Gaza är en samorganisation av partipolitiskt och religiöst oberoende ickestatliga organisationer, dvs. varken Fatah eller Hamas, och som samarbetar med Röda halvmånen.

Ship to Gaza har tre syften:
1) Det humanitära syftet är att bistå befolkningen i Gaza med medel till återuppbyggnad
2) Det politiska syftet är att återupprätta folkrätten. Den humanitära katastrofsituation som råder i Gaza beror ju inte på en tsunami eller jordbävning utan är en politiskt skapad katastrof. Vi tar inte ställning till de inbördes striderna i Palestina utan för folkrätten och de mänskliga rättigheterna.
3) Det solidariska syftet understryker att detta inte handlar om välgörenhet. Vi är övertygade om att också palestinier kan försörja sig själva om de inte hindras därtill.
Det handlar också om oss själva – genom att palestinier berövas sitt människovärde inför våra ögon berövas också vi vår mänsklighet. Genom aktionen återskapar vi vår mänsklighet och sänder ett viktigt budskap till Gazas instängda befolkning: ni är inte ensamma!

Det handlar om den värld vi lämnar efter oss åt våra barn.
Menar vi allvar med talet om mänskliga rättigheter eller inte?

Vi bryter inte lagen, vi återupprättar den.
http://www.shiptogaza.se/”

Ytterligare en demonstration i Grekland

Den 15 maj hade KKE en demonstration i Aten. Mellan 150.000-200.000 personer deltog.
Demonstrationen var emot kapitalismen och för en annan väg – socialismen.

Grekland: Nya demonstrationer mot slakten av människornas gemensamma egendom

På torsdagen den 6 maj, en dag efter den massiva demonstrationsstrejken organiserade PAME en ny kraftfull demonstration, över hela landet.

De åtgärder som slaktar arbetares och människors egendom godkändes av PASOK och LAOS, utan att någon betydande invändning gjordes. ND röstade mot åtgärderna enbart för att framstå som ett oppositionsparti, medan det kallade PASOK och LAOS till en gemensam aktion mot KKE.

Den enda lösningen är en upptrappning av arbetarnas, småföretagarnas, de fattiga böndernas, kvinnornas och unga människornas klasskamp, mot bristerna och omstörtandet av monopolens politik och makt förklarade tusentals människor som deltog i PAME:s demonstration.

Än en gång filmade internationell och grekisk media de organiserade aktionerna i ett försök att utmåla dem som arrangerade upplopp, försöka dölja massdeltagandet i PAME-demonstrationen och slagordens innehåll.

“För oss är den enda garantin till demokrati att människorna organiserar sig med ett kampprogram och en specifik inriktning och uthållighet i denna, för en ändring av klassystemet.

Det är majoriteten av människor som kan ändra lagarna. Icke desto mindre fordras etablerandet av lagar och en förändring av samhällets lagar; förändringarna sker inte från toppen. Och hota oss inte. Jag bör tala om att vi är vana att kämpa under sådana här förhållanden.

Jag vill också klargöra följande: vi är mer erfarna än någonsin och vi fortsätter att dra eerfarenhet av vår kamp, våra tillkortakommanden och misstag. Det finns en sak som ni aldrig kommer att lyckas med; att driva oss mot väggen; att hindra vår rörelse. Tänk inte ens den tanken. Det kommer att bli som en boomerang, var säker på det. Efter 92 år vet vi mycket väl vem det är som vi kämpar emot,” betonade Aleka Papariga, generalsekreterare för KKE:s centralkommitté i sitt inlägg under ett parlamentssammanträde.

Klasskampen fortsätter i Grekland

Massiv klasskamp blev svaret till kapitalismen mot deras antifolkliga politik genom den socialdemokratiska regeringen, EU och Internationella valutafonden- IMF.

• Ett makalöst stort deltagande av tiotusentals människor i PAME:s demonstrationer i Aten och i 68 andra städer.

• KKE- Greklands kommunistiska parti fördömer provokatörernas dödsskjutning av tre människor som tillika har för avsikt att försöka stoppa det folkliga motståndet.

Den landsomfattande strejk som den 5 maj stoppade all produktionsverksamhet i Grekland organiserades av grekernas kämpande Arbetarfront (PAME). Fabriker, byggarbetsplatser och affärer, hamnar och flygplatser, universitet och skolor stannade helt. Tusentals arbetare och ungdomar deltog tidigt på morgonen för att försvara strejkrätten, mot arbetsköparnas repression. Hundratusentals människor deltog i manifestationer och demonstrationer anordnade av PAME i 68 städer i Grekland.

Samtidigt försökte grupper av provokatörer att undergräva strejken. Aleka Papariga, KKE:s general-sekreterare, betonade vikten av organiserad politisk kamp och fördömde i parlamentets och provokatörernas aktioner, som resulterade i att tre unga människor dog av kvävning efter att en Molotov- cocktail kastats in i en bank.

Strejk, samling och marsch i Aten
Giorgos Perros, huvudtalare och medlem av det verkställande sekretariatet för PAME, noterade på ”Omonia” torget i Aten, där PAME:s centrala demonstration samlades, bland annat:

”Inga fler offer för bankerna, industrikapitalet och monopolföretagen. Oavsett vilka uppoffringar som krävs, kommer vi att vara enade, för att försvara våra rättigheter, våra liv; För att försvara våra barns liv och inte räcka över dem till den mest brutala exploateringen och låta dem bli bundna till händer och fötter. Vi ska inte ge upp kampen för våra rättigheter.

Deras påstående om att detta krispaket ska rädda Grekland är en stor lögn; det är ett krispaket för arbetsköpare, banker, rederier, de enda som gynnades av de tidigare stödpaketen; liksom de utländska fordringsägarna, som tillsammans med kapitalismens parasiter i årtionden mjölkat ut det välstånd som producerats av vårt folk.

De har under många år utarbetat och gradvis genomfört dessa lagar, vilka är beskrivna i Maastrichtfördraget, i vitboken; de finns i alla beslut från EU toppmöten, de fanns inkluderade i valprogram för PASOK och ND; liksom i det niopunkts-avtal mellan GSEE (grekiska LO) och SEB (Grekiskt Näringsliv). ”

Giorgos Perros sa: ”vi förtjänar vårt eget Grekland som är långt bättre än deras och vi kämpar för det. Även om deras åtgärder går igenom, kommer vi aldrig acceptera dem i vårt samvete, vi kommer aldrig att lyda deras lagar som tvingar på oss dessa åtgärder. Dag efter dag, månad efter månad kommer vi att samla krafter för att hindra genomförandet av dessa lagar tills vi störtar både dem och deras lagar.”

PAME:s representant avslutade sitt anförande med att konstatera: ”Vi, arbetare, småföretagare, hantverkare, små och medelstora jordbrukare, ungdomar, vi är majoritet i samhället.

Så länge vi bygger upp vår front, vår koalition, kommer vi att bli starkare. Och när vi har byggt vår egen folkfront blir vi ännu starkare, vi blir allsmäktiga; eftersom vi då har byggt upp vår egen statsapparat; vi har skapat redskapen för att planera och producera efter våra behov; vi kommer att ha den grundläggande mekanismen för att förhindra minoriteten av parasiter som plundrar vår vår värld, som lever av vårt arbete, vårt arbete som är mer än tillräckligt för att bygga upp våra liv, livet för våra barn och kommande generationer.

Detta är vår patriotiska plikt och vårt stora ansvar. Detta är vår enkelriktade väg och vi backar inte oavsett hur många uppoffringar som behöver göras. ”

Efter talet gick det jättelika demonstrationståget av PAME:s olika fackföreningens-grenar  mot samförståndsandan inom konfederationen av privata sektorn (GSEE) och offentliga sektorn (ADEDY), vilka med sin inställning underlättar för regeringens antifolkliga politik. Vid samlingen och demonstrationen deltog även den Panhellenska antitrusten Blok EBE (PASEVE ) och Student Kamp Front (MAS).

I demonstrationen fanns också en delegation från Greklands Kommunistiska Partis Centralkommitté, med generalsekreterare av centralkommittén i partiet, Aleka Papariga.

De protesterande från PAME marscherade genom Atens centrala gator till parlamentet, där den socialdemokratiska regeringen har lagt fram ett lagförslag med de arbetarfientliga åtgärderna och begärt ett godkännande av detta med ett skyndsamt förfarande. Observera att KKE:s parlamentariska grupp har använt sig av den förordning som säger att det fordras kvalificerad majoritet (180 av 300 parlamentsledamöter)  och inte enkel majoritet för att godkänna krispaketet.

Vad säger KKE om händelserna?
Den mycket massiva och av egna vakter bevakade PAME-demonstrationen svarade kraftfullt mot de provokationer som var organiserade av vissa grupper och mekanismer som mål att fokusera uppmärksamheten mot annat håll, för att minska betydelsen av den massiva mobiliseringen, att misskreditera kommunistpartiet, att stoppa arbetarrörelsens frammarsch och att skrämma folket.

Aleka Papariga, som talade i parlamentet omedelbart efter nyheten om dödsfallet av tre personer, gjorde följande uttalande: ”Arbetarklassen som genomlever den värsta attacken som ägt rum sedan 1974 kan se den systematiska politiska kampen som tillvaratar deras rättigheter att uttrycka sina protester, en kamp som kan ta många former beroende av hur situationen ser ut. De kan tydligt urskilja varje sätt att undergräva kampen, varje provokation som skapar oskyldiga offer, de som får chans att förtala kampen och de som ger möjlighet och argument till detta förtal.

Vi säger inte bara att folket ska utmana provokationerna men vidta alla åtgärder för att bevaka sin kamp som bör starta från arbetsplatserna. Det ska träffa där det gör ont. Kampen måste starta på arbetsplatserna och leda till en landsomfattande kamp.

Och vi måste säga: Sluta anklaga folket. Folket har anklagats för den ekonomiska krisen, ja, för allt. Arbetarrörelsen och andra folkrörelser kan inte anklagas för saker som planeras bakom scenen. Denna provokation kommer inte att accepteras. Vi kommer att fortsätta vår kamp. ”

KKE:s generalsekreterare gav resoluta svar till ordförande för det nationalistiska partiet LAOS, Giorgos Karatzaferis, som gjorde en grov antikommunistisk och provocerande attack mot det kommunistiska partiet.

KKE:s generalsekreterare svarade: ” när PAME:s demonstration nådde parlamentet, fanns där en grupp av medlemmar i Chryssi Avgi  (notera att denna grupp står längst ut till höger – Nationalistiskt Parti), kända och okända, som 1994 brände ned Tekniska Högskolan i Aten och ropade ”bränn ner parlamentet” och vi gick fram, avväpnade dem och tog bort de två stänger med vilka de höll PAME:s flagga. Vi bildade kedjor (gick i armkrok) och så länge vi var på Syntagma Square utanför parlamentet inträffade inte en enda incident.

Jag vet inte huruvida den grupp som var utanför parlamentet har blodsband av permanent eller tillfälligt karaktär med herr Karatzaferis, men ärligt talat spelar Mr Karatzaferis rollen som provokatör, för att de impopulära åtgärderna lättare ska gå igenom.

Folket har rätt att genomföra civil, politisk kamp för att skapa förutsättningar till en revidering av konstitutionen i en radikal riktning.

Menar ni att parlamentet inte har ändrat konstitutionen under alla dessa år?

Och självklart, vi har fördömt konstitutionen och vi säger till folket att det är en dålig författning som måste bekämpas för att ändras. Det är en sak att komma ut och ärligt säga att konstitutionen är arbetarfientlig och antifolklig, och en annan sak att vara ett professionell, och inte ens en känslomässig provokatör.”

Lavaldomen har medfört social dumpning i Danmark

Den danska utstationeringslagen ändrades för drygt två år sedan för att motsvara Lavaldomen. Nu blåser de danska byggfacken till strid eftersom lagändringen har medfört social dumpning.

Förslaget kom från den danska Lavalkommissionen, som leddes av den före detta teaterchefen Michael Christiansen med ledamöter från nio huvudorganisationer och fyra departement. En ändring av den danska lag som implementerar utstationeringsdirektivet ska både tillmötesgå EU och bevara den danska avtalsmodellen, var den danska regeringens uppdrag till kommissionen. Syftet var att bevara så mycket som möjligt av de gällande spelreglerna.

I ett tillägg till utstationeringslagen föreslog Lavalkommissionen att blockader eller strejker för avtalsenlig lön ska kunna användas mot utländska företag liksom mot danska på tre villkor: Avtalen ska vara desamma som har slutits av ”de mest representativa arbetsmarknadsparterna i Danmark”, de ska gälla i hela Danmark och det ska tydligt framgå hur stor lönen ska vara [minimilön].

Det ska stå helt klart för de utländska företagen och deras anställda från andra länder vilken lön som gäller. Ett problem som antyds i utredningen är vad som ska kunna räknas in i en sådan minimilön. Det kan bli problematiskt att räkna in bidrag till avtalspensioner, och bidrag till utbildningsfonder som utstationerade anställda inte kan dra nytta av. Däremot bör semester och barnledighet räknas in.

Konfliktåtgärder, såsom blockader eller strejker, föreslås kunna användas för att få avtal med utländska företag liksom mot danska, förutsatt att avtalet slutits av de mest representativa parterna på arbetsmarknaden, det gäller i hela Danmark och att lönernas storlek tydligt framgår.

Danska LO och arbetsgivarorganisationen DA stod helt eniga bakom förslaget. Även arbetsmarknadsminister Claus Hjort Frederiksen var nöjd: ”Utredningens förslag säkrar den danska modellen och konflikträtten. Därmed finns ingen motsättning till EU-rätten.”

[Svenskt Näringslivs Jan-Peter Duker gör en annan bedömning: ”Jag är tveksam till om den danska lösningen är förenlig med EU-rätten.”]

Claus Hjort Frederiksen lade fram ett lagförslag för den danska riksdagen, folketinget, med samma innehåll som i utredningen. Folketinget tog ställning till förslaget i december 2008. Förslaget stöddes av alla partier i folketinget, förutom vänsterpartiet Enhedslisten och högerpopulistiska Dansk Folkeparti.

Den reviderade utstationeringslagen förhindrar danska fackförbund att tillgripa konfliktåtgärder mot utländska företag för att ingå kollektivavtal som ligger i nivå med vad danska företag har ingått. I lagen hänvisas till kollektivavtalens minimilöner, så kallade Lavalavtal. Det menar Finn Sörensen från EU-kritiska Fagbevægelsen mod Unionen, är helt fel strategi.

– Accepterar vi minimilöner befinner vi oss på ett sluttande plan, säger Finn Sörensen

Han befarar att minimilönerna i praktiken blir ett lönetak, och vad man åstadkommit då är att man legaliserar lönedumpningen. Man lagstiftar om att det ska finnas ett A- och ett B-lag på arbetsmarknaden.

Drygt två efter införandet av så kallade Lavalavtal (eller b-kollektivavtal) blåser byggfackens samarbetsorganisation, Byggefagenes Samvirke, till strid mot den sociala dumpning som lagändringen medfört.

Det frontalangrepp mot den danska arbetsmarknaden som inleddes med EU-domstolens avgörande i Lavalmålet ska bekämpas slås det fast i ett uttalande från den 16 mars: ”Lavaldomen var ett politiskt övergrepp som sedan förvandlades till dansk lagstiftning.”

Det betyder enligt ordföranden i Byggefagenes Samvirkens organisationsutskott, Bo Rosschou, att man avvisar de så kallade Lavalavtalen.

– Det har visat sig att varje gång vi har träffat på ett utländskt företag, så har det på ett eller annat sätt varit en dansk bulvan. Vi i Malernes Fagforening har själva varit i den situationen att vi ingått ett b-kollektivavtal med en polsk ägare, som vi sade upp då det visade sig att han hade fast adress i Danmark sedan tre år. Han blev därefter erbjuden ett danskt kollektivavtal eftersom det första hade ingåtts på falska grunder, säger Bo Rosschou.

Det är den linjen som byggfacken nu kommer att driva i kampen mot social dumpning. I uttalandet från Byggefagenes Samvirke heter det:

”Folketingsmajoritetens – och fackföreningsledningens – införande av a- och b-kollektivavtal är ett stort hot mot solidariteten på arbetsplatserna. Därför kommer vi inte att acceptera b-kollektivavtal. De innebär social dumpning, illojal konkurrens och minskade skatteintäkter. Arbetsgivare som vill ha b-kollektivavtal är oseriösa.”

Gösta Torstensson

Storbritanniens kommunistparti: Låt storpamparna betala för krisen

Storbritanniens kommunistparti har svarat på utlysandet av allmänna val med en varning till ”arbetare och människor i Storbrittanien”.

“De tre största partierna är i maskopi och försöker sig på ett tre-korts trick för att försöka låta de rika komma undan att betala för krisen”, enligt Robert Griffiths, generalsekreterare för det brittiska kommunistpartiet.

New Labour, Torypartiet och Liberal Demokraterna försöker alla spela samma kort; att dra in på sammhällstjänster, men de vill inte lägga korten på bordet och berätta hur mycket det rör sig om.

”Det finns ingen anledning att dra in på allmänna tjänster, avskeda tjänstemän eller dra in på pensionsrätter, låt storpamparna tvätta sin egen smutsiga byk”, kräver ledaren för kommunistpartiet.

Mediadesinformationsplan mot Kuba

Målsättningen för Inter-American Press Association (IAPA), som bildades 1943, är att försvara Washingtons intressen i media på kontinenten, och på tisdag handlar det främst om dess mediadesinformationsplan mot Kuba.

IAPA är för närvarande ansvariga för att få till stånd organiserad förföljelse och fängslande av påstådda journalister på ön, samt det växande förtrycket av påstådda oberoende demonstrationer i landet.

Lögnerna baseras bland annat på en grupp kontrarevolutionära personer som uppträder som falska oberoende journalister, när det har bevisats att de i själva verket bara var ute efter att angripa den kubanska verkligheten.

Central Intelligence Agency (CIA), US Agency for International Development (amerikanska myndigheten för internationell utveckling) samt National Endowment for Democracy (nationella demokratifrämjandet) har medgivit att de har bistått med ekonomiska medel för detta ändamål.

Denna omstörtande verksamhet är en reaktion på en rad åtgärder som vidtagits av den kubanska staten mot personer som hotar att störta den konstitutionella ordningen, störa landets socioekonomiska verklighet och iscensätta förföljelser på order av USA:s intresseorganisation i Havanna.

Översatt från Prensa Latina.

Kapitalets kris försämrar kvinnornas situation

Med anledning av 100-årsminnet av Internationella Kvinnodagen ägde ett seminarium för kommunistiska och arbetarpartier rum i Bryssel fredagen den 26 mars. Seminariets tema var Kommunisternas roll i kampen för kvinnornas jämställdhet och emancipation.

Deltagarna kom från 27 partier i 24 länder och var med få undantag kvinnor. 100-årsdagen gav möjlighet att utbyta synpunkter och erfarenheter från en så lång tid som ett sekel. Att erfarenheterna skiljde sig beroende på om man kom från Europa, Mellanöstern eller forna sovjetrepubliker bör inte förvånas. SKP representerades av Barbara Brädefors.

Greklands kommunistiska parti, KKE, vars delegation leddes av partiets kvinnliga ordförande Aleka Papariga säger i ett pressmeddelande:

”Det kapitalistiska systemet gör en del rättsliga och institutionella eftergifter, i synnerhet i mera utvecklade länder och kontinenter av den imperialistiska pyramiden; det höjer kvinnornas utbildningsnivå, inrättar ett begränsat antal sociala förmåner för barn och familjer för att uppnå sin huvudmålsättning, nämligen den högst möjliga exploateringen av kvinnors arbete- liksom ungdomars och invandrarnas-, deras politiska och sociala manipulering i jämställdhetens namn.

De borgerliga politiska partierna har gett kvinnor från borgarklassen och de högre skikten rollen som riksdagsledamot, minister, även regeringschef och president, soldat och general med avsikt att upprätta exempel för arbetarklassens kvinnor …, att vara deras ställföreträdare och manipulera dem.

Diskussionerna bekräftade att dessa värderingar inte är användbara på alla länder som länder i Afrika, Asien och andra där kvinnorna lider under former av förtryck som speglar den ojämna kapitalistiska utvecklingen och inte säregenheter av ett så kallat patriarkat…”

I talen kom också till uttryck hur trygg och framåtsträvande situationen har varit för kvinnorna i tidigare socialistiska länder och hur detta har påverkat kapitalistiska länder. Dessa kvinnor har förlorat mycket. Den nuvarande krisen försämrar dessutom kvinnornas situation liksom hela arbetarklassens.

Kvinnofrågan måste vara en självklar aspekt inom samtliga områden vare sig det gäller arbetarklassen, småbönder, småföretagare, inom utbildning, hälso- och miljövård- ja överallt. Underförstådd att kvinnofrågans klassnatur är den bästa vägen för att bemöta nedsättande uppfattningar på kvinnornas bekostnad som alltjämt existerar under en skepnad av modernism och kosmopolitism.

Diskussionen bekräftade också att det nationella fältet är klasskampens grundläggande fält eftersom därifrån utgår de positiva förändringarna i internationella sammanhang. Av samma betydelse är också kampens internationalisering och koordinering och en hög nivå av klassolidaritet.

Seminariet beslutade om solidaritetsuttalanden med Kuba, det palestinska folket och kvinnorna i Iran.

Fotnot. Barbara Brädefors tal går att läsa på SKP.se.

Nästa »